STORBRITANNIEN • Stödet för den sittande konservativa regeringen har kollapsat totalt inför sommarens parlamentsval i Storbritannien. Labour förväntas vinna en förkrossande seger medan Nigel Farages återkomst skapar ny väljarflykt från Tories.

Efter många spekulationer kom Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak under våren att utlysa parlamentsval till den 4 juli. Beskedet kom samtidigt som opinionssiffrorna för det konservativa regeringspartiet Tories var på rekordlåga nivåer.

Sedan dess har det bara gått sämre för regeringen och Tory-ledaren Sunak. I en rad opinionsmätningar har partiet sett stödet kollapsa totalt. Andelen väljare som uppger att de tänker rösta konservativt ligger i mätningar på omkring kring 20 procent, men det brittiska valsystemet med enmansvalkretsar gör att det instabila och spridda stödet riskerar att bestraffa partiet ännu hårdare när underhusets 650 platser ska fördelas.

Enligt den senaste mätningen från YouGov skulle socialdemokratiska Labour efter valet få 425 av underhusets platser efter valet. Tories, som idag har en majoritet på 345 platser, rasar enligt mätningen till endast 108 platser.

I en mätning från Savanta ser det ännu sämre ut för regeringen, då den ger Labour hisnande 516 platser i underhuset efter valet – med andra ord en majoritet på närmare 80 procent. Mätningen visar samtidigt att Tories efter valet får nöja sig med 53 ledamöter – ett tapp med över 300 platser sedan valet 2019 då partiet vann 365 mandat.

Enligt Savanta-mätningen är inte ens premiärminister Sunaks egen plats i underhuset från valkretsen i Richmond säkrad, trots att platsen historiskt räknats som en av Tories säkraste. Det skulle göra att Rishi Sunak inte bara blir den första muslimska premiärministern i Storbritannien utan även den första att förlora sin plats i underhuset efter ett val.

Han är dock inte ensam med att riskera hamna utanför parlamentet efter valet. Tories gruppledare i underhuset Penny Mordaunt, försvarsminister Grant Shapps, den tidigare inrikesministern Suella Braverman och den tidigare migrationsministern Robert Jenrick förlorar alla sina platser i parlamentet enligt Savanta-mätningen.

Den konservativa regeringens fiaskon

Under de senaste åren har det konservativa partiet drabbats av flera ledarskapskriser och skandaler, inklusive skandalomsusade Boris Johnsons avgång efter Partygate-skandalen och Liz Truss korta och kontroversiella tid som premiärminister. Nuvarande premiärminister Rishi Sunak har också fått rekordlåga betyg för sin hantering av ekonomin och andra viktiga frågor​.

Partiet har också sedan Boris Johnsons tid bundit upp mycket av sin prestige vid Ukrainakonflikten. Valet 2019 vanns genom ett löfte att implementera Brexit, men Johnson övergav allt detta och valde att fokusera nästan all sin tid och energi på Ukraina efter den ryska invasionen i februari 2022. Samtidigt är det tydligt att en stadigt växande skara britter har tröttnat på att offra den inhemska ekonomin till förmån för kriget.

Johnson har också pekats ut som den enskilt viktigaste aktören i att sabotera ett potentiellt fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina under förhandlingar i Istanbul bara veckor in i kriget. Detta samtidigt som det omfattande militära stödet till Kiev enligt experter har reducerat den redan bantade brittiska försvarsmaktens vapenarsenal till ”ingenting”.

Den allmänna uppfattningen i Storbritannien är också att regeringen misslyckats totalt med att parera den djupa ekonomiska kris som drabbat landet efter den ekonomiska krigföringen mot Ryssland. De senaste åren har präglats av nyheter om att barnfamiljer spenderar sina kvällar på McDonalds för WiFi och värme, öppnandet av ”värmebanker” under vintern för familjer som inte har råd att värma sina hem, samt mödrar som tvingas prostituera sig för att ha råd med levnadskostnader.

Under förra året var inflationen i Storbritannien så hög att man tvingades ge brittiska hushåll ”kontantstöd” för att de överhuvudtaget skulle kunna klara vardagen.

Samtidigt har regeringen sedan covid-19-pandemin gjort omfattande inskränkningar i yttrandefriheten. Repressionerna mot oliktänkande drabbar idag framförallt nationalister och Israelkritiker, vars demonstrationer för Palestina inte sällan möts av brutalt polisvåld.

Precis som överallt i väst har Tories gjort sitt bästa för att sammanblanda nationalism och antisionism med terrorism. När antisionisten George Galloway skrällde i ett utfyllnadsval tidigare i år och fick fler röster än de etablerade partiernas kandidater tillsammans höll Sunak en akut pressträff där han återigen aviserade hårdare tag mot oliktänkande.

— Islamistiska extremister och extremhögern lever av och förstärker varandra. De är lika desperata i att låtsas att deras våld på något vis är berättigat, när dessa två grupper egentligen är två sidor av samma mynt, dundrade han.

Nigel Farages återkomst

Ytterligare ett problem för Tories är den karismatiske Nigel Farages återkomst som ledare för högerpopulistiska Reform UK. På grund av det brittiska valsystemet är det svårt för mindre partier att slå igenom, men Reform har stadigt växt i opinionsmätningar under våren och YouGovs mätning visar att hela 19 procent av britterna tänker rösta på partiet.

Samma mätning ger Tories 17 procent, vilket innebär att Reform UK går om regeringspartiet som det näst största partiet i opinionen. Farage har under valkampanjen lovat att styra upp ekonomin genom att ”spara in på överflödet” – inklusive stödet till Ukraina – samt strama åt massinvandringen.

Farage, som redan 2014 förutspådde ett krig i Ukraina, säger nu helt öppet att Nato och EU provocerade fram kriget till etablissemangets stora förtret. Konstaterandet har inte oväntat lett till att han pekas ut som en lakej åt Rysslands president Vladimir Putin.

— Vi provocerade fram det här kriget. Självklart är det hans [Putins] fel, men han har använt det vi gjort som en ursäkt, sa Farage nyligen under en intervju med BBC.

Reform UK:s kandidat Ian Gribbin har skapat ännu större kontroverser genom att konstatera ett mönster i Storbitanniens destruktiva utrikespolitik. Gribbin ska ha skrivit på ett kommentarsfält om hur ”Storbritanniens förvrängda tänkesätt värdesätter märkliga uppfattningar om internationell moral istället för att ta hand om sitt eget folk”. Han kritiserade också Winston Churchill och konstaterade att Storbritannien borde ha godtagit Adolf Hitlers fredsförslag under andra världskriget. Enligt Gribbin måste britterna ”driva ut Churchill-kulten och erkänna att han både i politik och militärstrategi var bedrövlig”.

En talesperson för Reform UK kom senare att säga att Gribbins inte gjort något fel och att hans åsikter ”delades av den stora majoriteten av den brittiska eliten, inklusive BBC på den tiden, och är förmodligen sanna”.

Trots att Reform UK i vissa mätningar har gått om Tories är det oklart om man överhuvudtaget kommer att få några mandat i underhuset. Stödet är jämnt fördelat över hela landet, vilket innebär att ingen av deras kandidater ser ut att vinna en majoritet av rösterna i deras respektive valkretsar. Opinionsinstitutet Savanta skriver dock i sin analys att man inte helt kan räkna ut partiet med tanke på den starka tillväxten.

Oavsett vad är Reform UK en stor anledning till att Tories går mot ett historiskt katastrofval. Många av de väljare som röstar på Farages parti är traditionellt konservativa väljare som tröttnat på Tories globalism, repressioner, den kollapsade ekonomin och den fortsatta massinvandringen. En anonym parlamentsledamot från Tories beskrev nyligen situationen i en kommentar till Reuters:

— Ja, jag tror att folk har fått nog av Tories, men inte konservatism. Så de har gått vidare till ett annat konservativt parti.