INSÄNDARE. Fredrik Johansson skriver i den här insändaren att han anser att EU är ett steg mot NWO, en värld där allt mer makt centraliseras hos ett litet antal globalistiskt sinnade individer på nationernas bekostnad.

Om man med NWO (New World Order) menar en centralisering av makt hos ett litet antal personer över en majoritet av medborgare som förlorat kontakten med sin nationella, kulturella, och etniska identitet, så skulle jag säga att EU definitivt är ett steg mot NWO.

Ett folk som inte har en identitet i någon form av gemenskap, blir lättare att styra dels genom lagstiftning, men också mer sofistikerat genom propagandakanaler såsom TV, tidningar, musik, film och reklam. Man får folk att tro att de tankar de tänker är deras egna, medan de i många fall planterats på olika sätt genom propaganda. Man skapar ett beteende som upplevs som självvalt.

Som exempel kan jag nämna att jag som slutat titta på TV har noterat att det blivit en trend att hälla en hink med isvatten över sig och ta ett kort. För mig verkar det ganska korkat att hälla isvatten över sig, men för någon som spenderar tid framför TV:n kan jag tänka mig att det finns någon logik i denna aktivitet eftersom den blivit så vanlig att jag noterar den utan att titta på TV.

Hur är då EU ett steg mot NWO, där den stora massan består av lydiga konsumtionsslavar som styrs av en liten elit?

Media brukar beskriva EU i positiva ordalag och då betona att EU skall underlätta samarbete mellan länder genom fri rörlighet för varor och tjänster. Man menar att detta säkerställer fred. För att göra konkurrensen rättvis och underlätta den fria rörligheten för varor krävs standarder.

Till exempel måste något som kallas gurka ha vissa standardiserade och fastställda egenskaper. Dessa standarder fastställs av en liten elit i Bryssel. Om en liten gurkodlare i Göinge inte följer dessa standarder, utan har en lokal variant som faller utanför EU:s ram kommer han att konkurreras ut av de stora gurkodlarna i till exempel Holland som nu kan producera för hela EU (då de använt sin ekonomiska styrka till att lobba i Bryssel för att det är just deras gurkor som skall klassas som EU-standard). De holländska odlarna kan därmed, oavsett transportkostnader, erbjuda konsumenterna i Göinge en gurka som är billigare än den som den lokale bonden producerar. Konsumenterna har fått en billigare produkt, och den lille bonden försvinner. Har detta stärkt Sveriges/Göinges identitet?

Ett exempel inom vetenskap och tjänster: EU har precis startat ett projekt som heter Horisont 2020. Detta är ett projekt som skall stärka EU som ett kunskapssamhälle och har inriktning på att lösa de miljöproblem vi står inför. Detta låter ju behjärtansvärt i de flest väljares öron. Men om man analyserar detta ur ett ”Stärker det nationen”–perspektiv blir bilden genast något mindre positiv om man gillar sin nationella identitet.

Horisont 2020 har en budget på 80 miljarder som över sju år skall delas ut till de företag, vetenskapsorganisationer, och samhällsfunktioner som faller inom de kriterier som Horisont 2020 ställt upp.

Vilka är då dessa kriterier?

Till exempel:

Om man som småföretagare vill ta del av dessa pengar så måste man samarbeta med två andra företag i två andra EU-länder. Småföretagaren i Borås kan med andra ord inte få pengar om han samarbetar med en småföretagare i Trollhättan och en i Jönköping. Detta oavsett om samarbetet skulle ha potential till att skapa en utsläppsfri evighetsmaskin.

Miljön i sig är med andra ord sekundär. Vad som är viktigt är hur man genom detta projekt kan förändra nationskänslorna inom EU.

Jag tror de flesta ser att kriterier som dessa har som syfte att reducera den nationella identiteten och att miljön bara är ett verktyg för att få acceptans för dessa nationsraderande förändringar.

Ytterligare kan man ju fundera över var Horisont 2020 får sina pengar från?

Utan att ha studerat frågan i detalj kan jag gissa att det är skattebetalarna som, genom sina regeringars medlemsavgift till EU, finansierar Horisont 2020:s grandiosa planer.

Med andra ord kan man säga att skattebetalarna betalar till ett (stort) antal byråkrater i EU för att de sedan skall, efter att EU:s omkostnader betalats, skicka tillbaka dessa pengar i form av bidrag. Dessa bidrag är villkorade med att mottagarna skall bete sig på ett sätt som försvagar den nationella identiteten. Hade de återvändande pengarna aldrig tagit vägen om Bryssel så är det inte troligt att mottagaren hade tvingats bete sig på ett sätt som försvagar nationen och gynnar Bryssel.

Det hade varit svårt för en svensk politiker att få röster genom att driva frågan att ett visst antal miljarder skall användas på ett sätt som försvagar den svenska identiteten om det inte varit så att pengarna försvinner obemärkt genom medlemsavgift och sedan kommer tillbaka med nationsförsvagande villkor kopplade till sig. När pengarna kommer från EU är det ju ändå positivt att vi får pengar av EU och då får man kanske acceptera att EU:s pengar går till projekt som gynnar just EU blir tankegången.

Om man däremot tänker sig att inga medlemsavgifter funnes och varje nationell regering själva måste distribuera till exempel motsvarande Horisont 2020:s pengar i sitt land. Är det då troligt att dessa nationella politiker hade blivit populära om de hade kopplat samma nationsförstörande villkor till pengarna som i dagsläget Bryssel kopplar till samma pengar?

Den fria rörligheten för varor och tjänster leder till att det land som kan erbjuda en specifik vara eller tjänst till lägsta pris kommer vara den som får sälja på hela EU:s marknad. Lokala, mindre lönsamma, varianter av varan eller tjänsten kommer att konkurreras ut. Man uppnår skalfördelar i produktionen och kan erbjuda konsumenten mest värde för pengarna. Man kommer i extrem-förlängningen ha en bilproducent, en bananleverantör, en möbeltillverkare, etc. etc.

Allt detta leder till att lokala varianter försvinner samt att stora producenter gynnas. När man sedan ser till den fria rörligheten av människor så leder även den i förlängningen till att lokala kulturer och etniciteter försvinner.

Man kan ha sina åsikter om huruvida raderade skillnader är bra eller dåligt, men det är odiskutabelt att mer rörlighet leder till mindre tydliga skillnader mellan de människor som erbjuds fri rörlighet.

De som är positiva till EU och internationalism menar att denna omblandning är en garant för varaktig fred, jag tillåter mig tvivla på detta med tanke på hur fredlig världen varit de senaste decennierna.

En annan effekt av den fria rörligheten för människor är att de människor som utför en viss tjänst till lägsta pris kommer vara de som får de jobb som erbjuds inom EU.

Med andra ord kommer löner att pressas ned i hela EU då dyrare arbetare tvingas anpassa sig till de billigaste inom EU. Arbetsmarknaden kommer röra sig mot standardisering vilket även det leder till standardisering av livsstilar.

Det blir till exempel omöjligt för Sverige att ha en samhällsordning där till exempel en snickare tjänar hälften av vad en doktor gör om en snickare i ett annat land som inkluderats i den fria rörligheten erbjuder sina tjänster för en tiondel av vad en doktor tjänar. Lönesättningen kommer med andra ord även den standardiseras och nationella särdrag försvinna.

Med ovan i åtanke kan man ju fundera över om EU är för den lilla medborgarens, eller de stora företagens bästa?

Mönstret går igen i varje aspekt av EU jag kan komma på men jag vore tacksam för exempel på EU-regler vars effekt är ett stärkande av den nationella identiteten för det berörda landet.

Jag tror de flesta håller med om att EU är ett steg mot reducerad nationell identitet för medlemsländerna. Åsikter om huruvida reducerad nationell identitet är bra går säkert isär, men jag anser att nationell identitet är något positivt och tycker det är sorgligt att se hur Europas olika kulturer långsamt håller på att försvinna.

Jag tycker det i alla fall vore ärligt av EU-förespråkare att erkänna att EU är ett projekt med syfte att radera nationella skillnader på alla plan, och vara tydliga med detta, så att väljarna förstår att nationsradering är det övergripande syftet. Väljarna kan sedan välja om de tycker om sitt land eller inte.

Tyvärr verkar det i Sverige att antalet svenskar som inte tycker om sitt land ökar för varje år som går. Fortfarande tror jag dock att om gemene man insåg att EU är ett projekt inriktat på att radera alla nationella identiteter, kulturer, och etniciteter, så skulle den redan hyfsat EU-skeptiska allmänheten vara betydligt mer kritisk till ett EU som försöker kontrollera allt mer av medborgarnas dagliga liv.

/Fredrik Johansson

• Publicerad:
  2014-09-25 15:30

Kategoriserat som:
• Ekonomi
• Insändare
• Nyheter & Journalistik
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Samhällsfrågor
• EU