MUSIK • Denna vecka presenterar Nordfront låten ”Empfindsamkeit” med neofolkbandet Forseti och sångaren Ian Read.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då kulturredaktören Daniel Olofsson på daniel.olofsson@nordfront.se.

Det tyska neofolkbandet Forseti bildades 1997 i tyska Jena. Bandet har gjort sig kända för att tonsätta dikter av Tysklands mest prominenta författare från romantiken, såsom Johann Wolfgang von Goethe och ”den mest tyske av de tyske” Friedrich Hölderlin.

Bandet kom genom sin karriär att behandla mycket av huvudmannen Andreas Ritters intressen, vilka var romantikens teman såsom en längtan till naturen och forngermansk mytologi. Namnet Forseti kommer från den fornnordiska guden Forsete, som i Snorre Sturlassons poetiska Edda beskrivs som rättvisans gud, en laggivare och domargud. Forsete är troligtvis identisk med guden Fostie som dyrkades av friserna på ön Helgoland på 600-talet.

Veckans låt kommer från bandets sista album Erde från 2004, där man hade flera gästartister. Däribland Kim Larsen från danska :Of The Wand & The Moon:, den ukrainske operasångerskan Andrey Kulinich och den brittiske mystikern Ian Read från det legendariska neofolkprojektet Fire + Ice.

Ian Read sjunger på veckans låt, som heter Empfindsamkeit vilket är tyska och kan ungefär översättas med ”känslighet”. Det är också namnet på en stil inom den tyska romantiken som syftade på att frammana ”äkta känslor”, ofta av den typ av sentimentalitet och naturromantik som de tyska poeterna i 1800-talets Tyskland uppskattade.

Låttext:

Siehst du der Felder Leuchten
Wenn Tau im Morgenlicht
Berauscht vom Rot der Sonne
Durch junge Halme bricht

Hörst du der Wälder Atem
Der durch den Abend weht
Und fernen Sturm verkündet
Der sich schon bald entlädt

Spürst du die rauhe Rinde
An alter Esche Stamm
Zerfurcht vom Weltenwandel
Das Holz vom Nebel klamm

Riechst du den Duft der Erde
So regennaß und schwer
Er strömt aus schwarzem Grunde
Noch kahl und saatenleer

Schmeckst du das Salz des Meeres
Im Wandel der Gezeiten
Ein Sehnen nach der Ferne
Nach unbekannten Weiten

Kannst du im Traum erahnen
Verborgener Sinne Macht
Die deinen Geist begleiten
Durch tiefe Erdennacht