ORGANISERA DIG. Denna artikel baserar sig på det tal organisationens ledare höll under demonstrationen i Stockholm den 12 november.
Demonstrationen gick under temat Stoppa främlingsinvasionen! Hur ska vi lyckas med det?
Det räcker nämligen inte med att vi demonstrerar. Inte ens om vi samlade 10 000 stolta män och kvinnor i våra led skulle främlingsinvasionen stoppas per automatik. Det räcker inte heller att vi vet varför invasionen pågår, hur den genomförts eller att vi känner till de onda krafter som ligger bakom den. Sionisterna kommer nämligen att fortsätta söndra och härska trots att vi dragit fram dem i solen, och främlingarna kommer att fortsätta att välla in hur mycket vi än pratar om saken.
Det är absolut inte så att demonstrationer är meningslösa – tvärtom visade demonstrationen den 12 november och kommande demonstrationer i framtiden att det finns ett folkligt motstånd och att det växer. Att vi utgör en kraft som blir större, starkare och än mer högljudd. Detta till trots kommer inte demonstrationer ensamt att lösa situationen.
Hur löser vi då problemet? Alla ni som läser detta har säkert handskats med svåra problemställningar i ert liv, men detta problem är det värsta någon av er någonsin stått inför. Vårt folk har genom historiens gång stått inför många faror och ödesdigra beslut, men detta är det värsta hot vi kollektivt någonsin stått inför. På denna alltså svåraste fråga vi någonsin tvingats besvara, på denna mest ödesdigra problemställning vårt folk någonsin tvingats möta, ska jag ge er ett oerhört enkelt svar:
Gå med i Nordiska motståndsrörelsen!
Det är svaret på hur vi kan stoppa främlingsinvasionen. Det är nämligen genom organiserad kamp som vi kan ställa allt till rätta igen. Det är genom motstånd, och inte bara i lördags, utan varje dag, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året – vi måste bekämpa vansinnet.
Det är nämligen precis så ofta och mycket mörkermännen arbetar mot oss och den folkresning vi hälsar. Det är inte en dag om året media vräker ut sina lögner eller politikerna tar dåliga beslut för vårt folk. Nej, det är hela tiden, året runt och då måste givetvis vi kämpa och göra motstånd minst lika hårt.
Vi måste också likt våra fiender göra det tillsammans – som en stark och enad kraft. Moderaterna och Vänsterpartiet håller verkligen inte med varandra om allt. Aftonbladet och Expressen är varandras värsta konkurrenter. Men när det kommer till att utplåna vårt folk och krossa all opposition mot deras politiska illdåd – då står de enade som en.
Ensam är inte alltid stark. Koordinerat och organiserat med klara målsättningar och en struktur där vi kompletterar varandra – det är så vi måste bygga upp motståndet. Lyckas vi med att skapa denna enhet så finns det sannerligen hopp – då kan vi väcka folket och genom nordisk revolution utan pardon ta tillbaka vårt fosterland från den sionistiska eliten och stoppa främlingsinvasionen en gång för alla!
Om lösningen på detta helvetiska problem nu är så enkel, varför behövs då dessa ord? Varför är då inte redan alla anslutna? Varför är vi då inte redan enade? Den 12 november visade vi på enighet, att vi faktiskt kan samlas ganska många när väl gjallarhornet ljuder – så varför kan vi då inte stå enade året om under samma baner?
Det finns helt säkert flera svar på denna fråga, jag ska bemöta några av de vanligaste.
De dåliga ursäkterna som handlar om arbete, familj, vänner, ekonomi och tid tänker jag inte ens behandla nämnvärt. Förstår ni inte att vi alla har arbeten, familj, vänner, ekonomi och tid som vi offrar för saken, så har vi inte mycket att diskutera. Kampen vi har framför oss är så mycket större än allt som kan kopplas till ditt Jag på ett eller annat vis. Om alla som hade något att förlora skulle välja den defensiva vägen istället för att gå till anfall, skulle vårt folk redan vara förlorat. Är det på grund av detta som ni inte är anslutna är det tyvärr bara att konstatera att vi aldrig någonsin kommer att lyckas stoppa främlingsinvasionen ändå.
Jag vill dock inte tro att så är fallet, vi samlade trots allt upp emot 1000 personer (inräknat de som av polisen inte fick gå med i tåget) den 12 november oavsett alla dessa svepskäl vissa andra hade. All heder till er alla som deltog för det. Men, hos vissa av er hedersvärda män och kvinnor finns det kanske andra saker som gör att ni inte känner er redo att ta klivet till oss fullt ut?!
Flera är säkert lite nervösa bara för att de inte riktigt vet vad det innebär att ansluta er till oss och hur deras liv skulle förändras av det. Till alla er säger jag bara, boka in ett rekryteringsmöte genom att skicka in en medlemsansökan. Den huggs inte i sten utan leder till att ni får komma på ett förutsättningslöst informations- och rekryteringsmöte med en rekryteringsansvarig på er ort. Där kommer ni få svar på alla era funderingar och förhoppningsvis få era värsta farhågor tillintetgjorda. Ni kommer även ges betänketid efter mötet.
Men, ni andra då, ni som har hyfsat bra koll på vilka vi är och hur vår organisation fungerar, men som ändå inte är med – varför ansluter ni er inte och gör skillnad på riktigt?
Jag vet att en del människor har lite svårt för att vi är nationella SOCIALISTER. Detta handlar dock oftast om fördomar eller en beröringsskräck inför ordet socialism. Och det har jag mycket stor förståelse för.
Få ord har, möjligtvis med undantaget för ordet demokrati, getts så många olika konstiga innebörder varav flertalet är osunda. Socialism är för många idag liktydigt med de som motdemonstrerade mot oss den 12 november – storfinansen horungar – liberalsocialisterna, dreadlockspundarna och HBTQ-feministerna. Socialism likställs också för många med de rödaste klasskrigande stalinister eller med mellantinget mellan liberalsocialisterna och kommunisterna, nämligen socialdemokraterna.
Den NATIONELLA socialism som vi i Nordiska motståndsrörelsen företräder skiljer sig dock avsevärt från alla dessa judiska konstruktioner. Den nationella socialismen är en nordisk konstruktion helt väsensfrämmande för sionistiska krafter som istället för klasskamp handlar om folkgemenskap, om att ena vårt folk och få dem att dra åt samma håll för nationens bästa. Demonstrationen i lördags var ett utmärkt exempel på folkgemenskap och nationell socialism – när vi lägger mindre meningsskiljaktigheter och egenintressen åt sidan för folkets bästa. När vi alla avlägger pengar på resor och vår tid på att istället för att tjäna oss själva eller våra klassintressen, väljer att tjäna hela folket. Vi hade på plats den 12 november snickare, ingenjörer, sjuksköterskor, pensionärer, studenter, företagare, läkare, fabriksarbetare – som alla stod sida vid sida. Det är praktiserande av nationell socialism!
Det handlar inte om att sätta arbetare mot arbetsgivare, kvinnor mot män eller skapare mot tänkare – eller tvärtom, utan istället om att ena dem i samma kamp och låta alla ledas av frågeställningen: Vad är bäst för mitt folk och min nation?
Den nationella socialismen handlar inte heller om att vilja ha en överförmyndigande stat som äger allt och styr människors liv i minsta detalj. Det handlar inte om lagar och regler in i förbannelse, skyhöga skatter eller om en massa som ska föda en liten elit som kan vältra sig i lyx och överflöd, nej det handlar om att skapa en sund stat som återfår den uppgift varje stat borde ha: att verka för att vårt folk överlever och utvecklas. Att säkra vår suveränitet som nordiska kvinnor och män i tusen år framåt!
Att vara nationell socialist handlar alltså om att vilja att hela folket som en enhet kämpar tillsammans för nationens bästa och om att bygga en stat med det högst prioriterade målet att säkra vårt folks överlevnad, åstadkomma maximala utveckling och total självständighet. Hur man definierar ideologin nationalism utan att vilja ha denna folkgemenskap är för mig oförståeligt. Att man däremot ser sig som nationalist utan att vilja ha de nuvarande socialisternas världsordning, det har jag full förståelse för och mot dessa destruktiva krafter – liberalsocialismen, den marxistiska socialismen och socialdemokratin lovar och svär jag som nationell socialist att gå till kompromisslös kamp mot till dagen jag dör!
Kanske har några inte ansökt om medlemskap ännu för att ni tycker att vi är för radikala i vår retorik? Att vi borde undvikit ämnen som ”förintelsen” och Hitler eller kanske till och med judefrågan. Att vi inte borde kallat oss nationalsocialister, och här menar jag inte som tidigare av ideologiska skäl, utan istället av taktiska. Jag har absolut full förståelse er.
Jag har förståelse för att man vid första anblick kan se detta som onödiga omvägar eller kanske en fajt mot väderkvarnar. När allt kommer omkring går det dock inte att förneka att otaliga försök med nationalistiska mellanmjölksalternativ redan har gjorts och att inget lite mjukare nationalistiskt parti har lyckats bättre än oss. Om man nu inte av någon tokig anledning räknar Sverigedemokraterna dit.
Dessutom ligger det inte i det nordiska lynnet att vilja finna genvägar på bekostnad av förtroende eller att manipulera sin omgivning och dölja sina sanna avsikter. Det nordiska folket är rättframt, ärligt och utför arbetet kvalitativt och genomarbetat från grunden. Varför skulle en nordisk kamporganisation vara annorlunda än sitt eget folks natur?
I slutändan kommer vi vinna på att vara de som alltid stått principfasta, på att vara de som tog debatten även i de känsligaste frågor istället för att ducka dem och på att vara rättframma i en tid då allt fler personer inom alla branscher, från politik till handel och byggen och restauranger, fuskar och fifflar med bedrägliga metoder. Här står vi som en rakryggad motpol!
Någon kanske kritiserar vår Nordiska vision och tycker att vi borde fokuserat på Sverige istället. Jag har definitivt förståelse för att man känslomässigt har sitt eget land närmst om hjärtat. Att Sverige, Norge eller Finland i de flestas hjärtan har en varmare plats än det kanske något mer abstrakta Norden.
Denna känsla, nationalstoltheten, är skapad genom blodiga strider i historien, en sekelöverskridande utpräglad kultur och genom idrottsevenemang och tävlingar i hundratals år. Det är inget fel i att vara stolt över att vara svensk, lika lite som det är fel i att vara stolt finsk, japan eller iranier och det är heller inte i motsats till detta som grunden i vår vision ligger.
Vår väg utgår ifrån att vårt land inte betyder någonting utan sitt folk och att vårt folk rent rationellt skulle gynnas bäst i ett enat Norden. Inte nödvändigtvis idag, men ett nationalsocialistiskt Norden i en allt mer globaliserad och uppluckrad värld skulle helt säkert stå på betydligt stadigare mark än ett svenskt, norskt eller finskt dito som förutom resten av världen också haft sina grannar och folkfränder som rivaler och fiender.
Alldeles oavsett om ni verkligen inte kan ställa er bakom dessa idéer jag bemött här så kan vi ju alltid käbbla om detaljerna efter att vi återerövrat vårt livsterritorium. För prio ett, oavsett vad någon tycker om något annat, måste vara att stoppa främlingsinvasionen, inte bara att minska den lite, inte att halvera den, inte tillfälligt – utan att stoppa den totalt. Det gör ni bäst organiserade med oss!
Prio två, oavsett vad man tycker om något annat, måste vara att påbörja repatrieringen. Inte bara av de kriminella och inte bara av de som lever på bidrag. Det handlar inte om att sköta sig, det handlar inte om kultur – inte heller handlar det om ogrundat hat eller rasförtryck, nej, det handlar om att säkra vårt folks frihet och biologiska överlevnad. Detta åstadkommer ni definitivt på snabbast möjliga vis genom att vara en del av vår kamp!
Håller du med om att vi måste resa nationen och agera, stoppa främlingsinvasionen och börja repatriera? Anslut dig då till oss i det växande motståndet. Vi har inte tid med att bilda nya partier stup i kvarten. Vi har inte råd med nya självutnämnda ledare som inte kan ställa in sig i ledet utan tvunget måste styra och ställa. Vi har inte livskraft nog att vänta för att se om nybildade partier eller organisationer håller måttet och inte är infiltrerade eller korrumperade.
Det kommer nämligen med all säkerhet att bildas nya nationalistiska alternativ, vissa av dem kommer att köpas upp, avradikaliseras när de väl kommit in i värmen eller vara genominfiltrerade av SÄPO med enda anledning att söndra och splittra. Varför ens ta risken att plöja ner hopp, energi, pengar och tid, som det likt sand i ett timglas hela tiden blir mindre kvar utav, genom att vänta?
Nordiska motståndsrörelsen går framåt – vi växer. Nästa år har vi funnits med i gemet i tjugo år. Någon kanske vänder på det och ifrågasätter att vi inte lyckats bli större på den tiden. Jag skulle dock vilja säga att vi under 20 års tid lagt en oraserbar grund. Vi har fått erfarenheter och rutiner och gjort oss redo för att klara av folkresningen när den kommer. Ingen organisation kan bildas, direkt växa explosivt och ta makten – tvärtom är det en nödvändig väg att gå att lägga den grund vi gjort.
Visst är inte allt guld och gröna skogar – det har inte varit 20 felfria år. Vi har garanterat gjort en del misstag under åren. Vi har säkert av olika orsaker upprört en och annan människa vi borde hållit oss bättre vän med. Vi har säkerligen tagit beslut inte alla tycker varit dem bästa eller gjort saker mindre bra än de kunnat göras. Men trots allt det, eller kanske till och med på grund av allt det, för man behöver ibland göra fel för att utvecklas, så står vi idag större och starkare än någonsin!
Vi har visat och bevisat oss när andra lagt ner och kastat in handduken. Vi har en erfaren och orädd aktivistkader, vi har akademiker och intellektuella. Vi är välorganiserade och målmedvetna. Vi har media som når en halv miljon nordbor varje månad. Vi är aktiva över större delen av Norden varje dag. Vi kommer, med din hjälp, att lyckas med våra mål. När vi avvärjt de mest akuta och tidspressande problemen som främlingsinvasionen utgör – när vi väl nått dit, driv då på era egna politiska intressen om ni nu inte håller med oss om att folkgemenskap eller ett enat Norden är något positivt!
Men, nu är det inte läge för splittring och intriger. Det är inte läge för passivitet och att bara åskåda. Folket har nämligen börjat resa sig. Folket har äntligen börjat visa att de fått nog. Jag har varit mer eller mindre aktiv i kampen för vårt folk i många år nu och jag har inte sen mina tonårs naiva dagar känt mig så segerviss som jag faktiskt gör nu.
Jag tror inte att segern kommer imorgon eller om något år, nej, då vore jag fortfarande ungdomligt naiv, men jag ser åtminstone ljuset där borta i horisonten. Etablerad gammelmedia tappar förtroendet mer och mer, de styrande politikernas hästar blir allt högre och mer avskiljda från folket, sionisterna i manegen blir allt mer synliga och vi har verkligen luft under vingarna – folket börjar äntligen få nog och på detta finns det flera bevis.
Nordiska motståndsrörelsen är och förblir trogen kampen för vårt folk. Vi kommer alltid att ledas av drivkraften kring att göra det som är bäst för vårt folk och vår nation och det är därför det är vi som kommer att lyckas med att stoppa främlingsinvasionen. Tillsammans, enade, kämpande skuldra vi skuldra är det möjligt! Knä om knä är allt möjligt.
Men om vi istället står utspridda, splittrade, oorganiserade, passiva, orkeslösa, käbblande – kommer det där ljuset jag refererade till tidigare att slockna igen. Man skulle kunna säga att i det läget vi befinner oss i just nu står vi inför ett vägval – att allt den nationella rörelsen i Sverige åstadkommit sedan 1945 leder fram till denna stund – antingen ger vi det ytterligare tjugo år och lika många nedlagda organisationer medan fienden befäster sina positioner eller enas vi en gång för alla och slår tillbaka Nordens fiender så hårt att de aldrig kommer att resa sig igen!
Valet är ditt…
Hoppa till huvudinnehåll
