VÄRLDSÅSKÅDNING • Den första av tre artiklar om våra identiteter och hur de används.

Jag skrev rubriken i plural med anledning av att varje person bär med sig flera identiteter under sitt liv. Vissa förändras av egen fri vilja, andra förändras för att de fostras till att göra det. Förändringen av en persons identitet upptäcks av vissa men de flesta är omedvetna om de bakomliggande krafterna som styr dessa processer.

I begreppet identiteter hittar vi bland annat religiösa, etniska, politiska, kulturella, regionala, sportsliga, sexuella och många fler. Jag kommer att försöka hålla mig till de regionala, politiska och etniska aspekterna av identiteter, även om jag vet om att fotbollslaget och hårdrockskulturens identiteter (tyvärr enligt mig) i vissa fall är starkare än de kategorierna jag vill ta upp. De sistnämnda identiteterna har ett visst politiskt element där de gjorts starka för att kontrollera människor genom ”skådespelet”.

Varför kallar vi oss svenskar?

Våra förfäder kallade sig högst troligen inte svenskar, men nationalstatens uppbyggnad för att i slutändan få en större slagkraftig militär gentemot andra nationer gjorde att man ville skapa en enande identitet. Tysklands enande är ett utmärkt exempel på detta. Identiteten hos våra förfäder var lokal men även regional, då den hade en viss bärighet efter släktband, eftersom människor inte flyttade runt så mycket.

Industrialiseringen gjorde att folk också började flytta in i städer för arbete. De bröt upp med sina rötter och blev till en viss del rotlösa ända till den nästkommande generationen, som antagligen växt upp på den nya orten och nu såg sig som en del av den.

Jag själv är ett utmärkt exempel på detta. Alla mina förfäder har inte bott i Skåne, jag har släkt från Dalarna och Blekinge, ändå ser jag mig som skåning även om jag vet att jag inte är det fullt ut biologiskt. Allt mindre kulturellt också eftersom språket och kulturen i Skåne inte bevaras för att framhäva det svenska. Det skånska språket var för bara tre generationer sedan ännu mer svårbegripligt än vad det är idag.

Om man generaliserar så gjorde industrialiseringen och nationaliseringen att de allt mer rotlösa människorna i städerna accepterade den nya identiteten, makten flyttade också ut mer från landet till städerna, idag är städerna de otvivelaktiga maktcentrumen.

Idag ser i princip alla sig som svenskar i Sverige, men med en del av lokalt eller regionalt arv som identitet. Den svenska identiteten har människor från den judiska gruppen, invandrare, svenska politiker och företagsledare nu velat förändra för sina egna intressen.

Hade svenskarna hållit hårt på sin identitet så hade de inte accepterat att vem som helst anammade den. Hade en biologisk avgränsning gjorts så hade inte invandrare eller deras efterkommande någonsin kunnat ses som svenskar. Av politiska skäl ändrades den naturliga biologiska avgränsningen till att bli något fult, den judiska gruppen har vaktat emot alla idéer om att återinföra att man är svensk om man är det biologiskt. Den judiska gruppen kan inte tillåta sådana skäl eftersom det går starkt emot deras egenintresse då folk med en stark biologisk identitet blir en allvarliga motståndare och därför blir nationalsocialisterna deras naturliga fiende.

Judarna får uppbackning av de som ideologiskt ser sig som liberaler och marxister. Då Sverige är ett enda stort smörgåsbord för invandrarna blir en biologisk syn på svensk identitet därför något som gör att de riskerar att sparkas bort från smörgåsbordet. De vaktar därför också allt mer noggrant mot idéer om att bara biologiska svenskar skall kunna anses som svenskar och därmed vara berättigade till landet och alla dess resurser.

Nedbrytningen

Kapitalisterna vill gärna bryta ned även den gamla svenska identiteten till förmån för en med större omfattning – nämligen den europeiska, som inte heller den kommer att vara baserad på ras utan efter landsgränser, vilket snart endast skall ses som en administrativ yta. Detta gör de för att alla möjliga gränser riskerar att störa förflyttningen av deras kapital då barriärer som ”jag handlar bara svenskt” står i vägen för globalisternas pengar. Vi ser därför kapitalisterna och politikerna upprepa dumheter som ”vi kommer alla från Afrika” eller vänsterextremisternas slagord ”Jalla, Jalla – Sverige åt alla!” Allt detta är för att bryta ned den biologiska aspekten från människornas alla identiteter.

Detta har lett till att man kan anses vara svensk om man har medborgarskapet, man behöver inte ens kunna språket för att benämnas som svensk idag. Ibland behöver de inte ens medborgarskapet, det räcker med att de fötts här eller att de bott i Sverige en längre tid.

Den förhärskande identiteten

Den mest åtråvärda identiteten är den som vi fostrats till. Jag pratar om den anti-rasistiska, som ”lustigt” nog skyddar invandrare när de begår rasistiska handlingar mot svenskarna (som att kalla etniska svenskar för svennehora), något som accepteras för att vita svenska har en arvsskuld för att vi är vita, en arvsskuld som hade klassificerats som vedervärdig om man riktat den mot den judiska gruppen.

Denna arvsskuld hos svenskarna har invandrare fostrats i av svenska partier och den judiska eliten. De använder därför det inövade ordet ”rasist” när svenskar står upp för sina intressen som kan gå emot invandrarnas, eller om de bara upplever att så är fallet.

Genom att den biologiska aspekten av våra identiteter är borta så förlorar vi det främsta försvaret mot fientliga grupper utifrån. Nu är det snarare så att vårt folk fostras av de utifrån till att anamma anti-rasistiska identiteter som är fientliga mot identiteter som biologiskt skyddar dem. Detta gör att vi svenskar troligtvis kommer att domineras av människor som har tagit till sig identiteten invandrare men även kräver att bli kallade svenskar för att inte riskera att de sparkas ut från smörgåsbordet.

Hur ska vi då tackla detta problem? Det tänker jag skriva om i nästa artikel.