Dagens datum 1 januari: Denna dag 1719 inledde Armfeldts karoliner sitt återtåg till Sverige, idag mest känt som ”Karolinernas dödsmarsch”.

Den 30 november 1718 stupade den svenska kungen Karl XII vid Fredrikstens fästning i Halden, södra Norge. Efter kungens död beordrades alla svenska trupper till återtåg till Sverige. Många ur arméns huvudstyrka, den södra armén i Halden, dog av fältsjukan under återmarschen. Men den återmarsch som skulle leva kvar ända till våra dagar är norra arméns marsch över de norska och jämtländska fjällen, där tusentals av Armfeldts karoliner frös ihjäl.

Vid hösten 1718 hade generallöjtnant Carl Gustaf Armfeldt fått order att bryta in i mellersta Norge och ta över Tröndelag, som angränsar till Jämtland, för att kapa Norge på mitten vid Trondheim. I mellandagarna fick Armfeldt rapport om kungens död. Han befann sig då med 6000 karoliner i norska Haltdalen.

Karl XII:s likfärd (1884). Målning av Gustaf Cederström.

Den 28 december bröt Armfeldts soldater upp och tog sig till Tydal, en sträcka på tre mil, och 200 man dog denna dag på grund av det kalla vädret. Efter fyra månaders fälttåg var soldaterna uttröttade, de hade hela tiden varit dåligt utrustade och det var svårt att få tag i proviant. Den 31 december delades det sista av provianten ut till soldaterna. Två havrekakor och ett kilo rått kött skulle räcka vägen hem.

Det antogs trots allt finnas goda förutsättningar att ganska smärtfritt ta sig över fjället med tanke på att det under vintern varit relativt barmark på fjället. Det var kallt, men med uppehåll. Man beräknade att det skulle ta två dagar att nå Jämtland och ta sig till byn Handöl i Åre kommun. Sträckan från Tydal till Handöl är 5,5 mil.

Marschordern kom på morgonen den 1 januari 1719. Det var bitande kallt och när man kommit en mil från Tydal uppstod en kraftig nordvästlig snöstorm med snöyra som gjorde att hären gick vilse och som dessutom förstärkte kylan. En kurir som sändes för att skicka meddelanden till det bakre ledet ramlade av sin häst och dog i snön. De som stannade upp, däribland vaktposterna tidigare på morgonen, vaknade inte igen. Hundratals dog denna dag och som det inte var nog dog också den norske vägvisaren Lars Bersvendsen på natten.

På natten använde sig soldaterna av allt man hade för att göra eld. Sadlar, slädar och gevärskolvar hamnade på elden och hästar som hade stupat slaktades på plats. Soldaterna lär ha druckit deras varma blod och ätit köttet rått.

Stormen fortsatte under dag två. Utrustning lämnades kvar på fjället, nu handlade det bara om att överleva. På kvällen nådde man den svenska sidan och slog läger vid Essandsjön. När morgonen kom låg nya döda kroppar i snön.

Fältprästen Bruun beskrev eländet: ”Vädret höll än ut i lika häftighet av köld och snö. Marschen fortsatte. Under vägen stupade den ena efter den andre, så att de dödas lika lågo hoptals vid vägen där de framfarit.”

Den 3 januari kom de första trupperna med Armfeldt i spetsen fram till Handöl. Andra överlevande kunde komma både 4 och 5 januari, med eftersläntare som kom fram veckor efteråt. Utöver detta var Handöl en mycket liten by med endast tre gårdar och alla soldater kunde därför inte komma under tak. En del av dem fick stå utomhus vid stora eldar och fick brännvin för att värma kroppen. Kvar på fjället låg 3000 döda soldater.

Armfeldt-karolinernas fälttåg i Tröndelag 1718-1719.

Under den vidare färden till skansen i Duved, där inkvartering var ordnad, stupade hundratals soldater. Den 13 januari skrev krigsrådet Johan Henrik Frisenheim, som hade sitt högkvarter i Duved och ombesörjde transporterna av de utmattade soldaterna, att ”dagligen kommer ännu folk krypande ned till Handöl, vilka vi med slädar hämta hit till Duved”.

Herman Lindqvist har beskrivit det hela:

Så småningom kunde man förstå vidden av katastrofen. Över sexhundra man av Jämtlands regemente hade försvunnit. Mer än åttahundra hälsingar, över sexhundra österbottningar. Totalt omkom över tretusen karoliner under marschen, ytterligare tusen med svåra skador avled senare.

Den 6 september 1892 avtäcktes ett minnesmärke över de fallna på Duved skans. Det finns en karolinergrav i Handöl och en minnessten och ett monument.

Karolinermonumentet i Duved.

Förutom flera utställningar, Karolinerspelet i Norge samt otaliga böcker i ämnet hålls minnet av de stupade karolinerna också vid liv genom de fjällvandrare som varje år vandrar samma sträcka som karolinerna och de soldater som genomför sina vinterutbildningar där. Sannolikt marscherar dock ingen frivilligt denna sträcka om förhållandena är som de var under dessa dagar i januari 1719.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-01.

• Publicerad:
  2019-01-01 00:21

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia