Hur beskriver man något som måste upplevas? Hur förmedlar man styrkan, äktheten och hoppfullheten som delas av så många människor? Detta är de frågor jag ställer mig då jag skall skriva en sammanfattning av Motståndsrörelsens midsommarfirande. Ty detta firande är så mycket mer än bara en 2 dagars festlighet – det är ett uppvisande av vad man kan åstadkomma när man samarbetar mot ett gemensamt mål.

Varje år ser man tydligt Organisationens framåtskridande då nya ansikten möter en i folksamlingen som för ett par dagar övertar en medlems gård, där man tillsammans firar en av vårt folks mest kära högtider – midsommar. Man känner ett omedelbart släktskap med organisationskamraterna och att vi är på väg åt rätt håll går inte att förneka.

Första dagen
Under fredagen, midsommarafton, restes så åter vår midsommarstång i formen av livsrunan till beskådning. I ensamt majestät vakade den över husen och människorna med sträckta armar upp mot den klarblå himlen. Sorlet från deltagarna blandades med stillheten från jordbrukslandskapet och fåglarnas sång. Den hårda kampen vi för vilade över oss under hela vistelsen, men väl där kunde man för en stund få koppla av. Den långa bilresan från Stockholm glömdes snabbt bort.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Som vanligt kom vår värd fram och hälsade oss välkomna. På väg till maten som redan var framdukad kom kamrat efter kamrat fram för att skaka hand och redan då visste man att detta skulle bli en mycket trevlig tillställning. När man sedan blev bjuden på god mat och rikligt med mjöd efter bilturen återfick man sin styrka och tröttheten var som bortblåst. Dagen fortskred med levande musik, skålar och uppsluppenhet.

Till allas glädje fick vi nu alla tillfälle att träffa våra norska bröder och se den Norska motståndsrörelsens förkämpar. Att dessa rediga nordmän blir en styrkeinjektion i Organisationen stod klart. Det värmde en även att se barnen som sprang omkring och lekte. Det är i deras oskuldsfulla ögon och glada skratt som man får svaret på varför vi kämpar. Den trygghet som deras föräldrar kunde känna med vetskapen att de små liven var omgivna av människor som svurit sina liv till att kämpa för deras framtid, önskar jag att alla nordbor skulle få känna.

Eftersom vikingakampen skulle gå av stapeln dagen efter gick de flesta och lade sig men några få satt kvar vid elden och samtalade medan de inväntade den nya gryningen och naturens uppvaknande.

Andra dagen
Som vanligt small det ordentligt då männen gjorde upp. Samma oräddhet, hårdhet och envishet som kännetecknar våra kämpar överlag visade de upp i vikingakampen. Det var en fröjd att se hur alla gav allt och vägrade ge upp. Det var en jämn kamp, men även efter det att det stod klart vilka som skulle komma att ta hem det hela så gav ingen upp, det ligger inte i vår natur helt enkelt.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Som vanligt på midsommar var vädret mycket varierande och skinande sol växlades snabbt om till ösregn. Men detta är nästan lika mycket av en tradition som midsommar själv så ingen lät sig nedslås av det. Litet vatten skadar ju aldrig.

Våra norska bröder vann rättmätigt vikingakampen år 2003. Revanschlusten är däremot hög och det gäller nog för dem att ligga i ordentligt fram till nästa år – för det verkar det som att de övriga lagen bestämt sig för att göra.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Framåt kvällen samlades så de ledbrutna tillsammans med publiken till fest. Grisen som grillats serverades tillsammans med mjöd. Vår trubadur framträdde under kvällen dels med eget material såväl som gamla kända slagdängor och visst, det gick inte att undvika allmän allsång.


(Foto: Nationellt Motstånd)

En medlem i Motståndsrörelsen framförde även ett tal under kvällen där han förklarade den viktigaste orsaken till varför vi samlas vid högtider som dessa; för att vi skall svetsas samman till en enhet som till fullo kan utnyttja potentialen hos medlemmarna. Han gav även de närvarande svar på frågan varför vi kommer att segra. Den som följer naturens järnhårda logik och hörsammar hennes lagar kan inte förlora. Vi är beroende av henne för vår existens och vare sig man vill eller inte så dikterar hon villkoren för vår överlevnad. Fienden väljer att gå emot henne och vi är hennes redskap för genomdrivandet av hennes vilja. Talet möttes av applåder och bankningar i borden. Att moralen och kampviljan stegrade markant var uppenbart. Skålar och musik följde sedan under hela kvällen.

Tredje dagen
Trötta och mörbultade åkte vi så hem, fyllda med ny styrka att släppa loss mot folkförrädarna. Det går inte att med ord beskriva hur dessa sammankomster är utan det måste upplevas genom att närvara. De som ansluter sig till motståndskampen och gör sin plikt kommer att få göra det, och då får man verkligen se den framtid som vi kommer att bygga.

Ett särskilt tack till alla er som gjorde detta midsommarfirande möjligt – ni är enastående!

  • Publicerad:
    2003-07-03 00:00