KOMMENTAR. Livsstilsredaktören Paulina Forslund kommenterar här Aftonbladets påstådda intervju med en ”nazistisk” förälder.

barnskavarabarn1

Jag läste den här artikeln igår förmiddags och har funderat över den sedan dess. Hur uppfostrar vi våra barn? Finns det några generella rättesnören och kan till exempel en lärare i skolan ”avslöja” om ett barn fostrats av nationalsocialister?

Som de allra flesta vet är jag själv mamma. Jag och min man har sex barn. I vår familj är nog det mest utmärkande att jag valt att vara hemma med barnen så länge som det går. Detta är dock inget beslut enbart baserat på vår ideologi utan helt enkelt det som har känts rätt. Och det är där vi har utgångspunkten. En utgångspunkt som jag är övertygad om att vi delar med de flesta andra föräldrar.

Jag har svårt att tro att människor som möter våra barn märker någon direkt skillnad på dem och andra barn. Våra barn tillåts vara barn. Vi uppmuntrar dem att röra på sig, idrotta och vara ute i naturen. Många av oss ser också hellre att barnen läser, målar, spelar instrument eller på annat vis utvecklas mentalt, motoriskt och känslomässigt framför att sättas framför TV eller data-spel i allt för stor utsträckning.

De får inte inpräntat saker i sig utan snarare tvärtom. När Lilla Aktuellt visar politiskt korrekta inslag för småbarn stänger kanske många nationella föräldrar av TV:n. Jag tror nämligen att de flesta uppfostrar sina barn väldigt naturligt och efter instinkt. Utan att låta dem påverkas åt vare sig det ena eller det andra hållet.

1920247_236910693162927_2089609102_n-168x300Motpolen till detta tillvägagångssätt finner vi i den extremt indoktrinerade lilla flickan Sigrid som visades upp under melodifestivalen för en tid sedan. Eller i barnen som tas med på så kallat antirasistiska demonstrationer där man skanderar slagord och driver kampanjer likt ”FreeJoel”. Ett annat spektakel som många barn tvingas närvara vid är ”Fuckshops” på Pride-festivalen.

Personligen är jag emot att låta allt för unga ansluta sig till vår organisation. Jag anser att det krävs både livserfarenhet samt ideologisk fördjupning innan man fullt ut kan kalla sig nationalsocialist och verkligen förstå vad det innebär. Det går som ni hör emot vad medierna idag försöker ge sken av: Att vi nästintill hjärntvättar våra barn.

Problemet uppstår då medierna visar upp en ytterst skev bild av vad vi står för och sedan utgår från den. Många gånger döms vi utifrån helt falska anklagelser. För hur är det egentligen? Hur många vet vad nationalsocialismen är, enligt oss? Inte många, det kan jag garantera.

Det finns vissa saker som jag hade velat påstå är nationalsocialism i praktik. Att känna ansvar inför vårt folk och lära sig om vår historia är en. Att visa en grundrespekt för allt levande är en annan (jämför detta gärna med ”allas lika värde”). Att lära sig om djur och natur och sträva efter att vara en så naturlig och sund människa som möjligt är det sista. Detta ligger till grund för vårt sätt att uppfostra våra barn. Ett sätt som jag och min man lärt oss av våra föräldrar som i sin tur har lärt sig det av sina osv osv.

generationsansvar

Det kallas nämligen sunt förnuft. Krångligare än så är det inte och behöver inte vara. Tyvärr är det nog så att många har tappat bort det i den här tiden. Förmågan att vägleda och fostra barn på ett bra sätt. Jag precis som så många andra i Motståndsrörelsen försöker lägga en stabil grund för våra barn. Och i vuxen ålder kommer de på egen hand att bilda sig en uppfattning om hur de vill leva sina liv. Precis som det fungerat i alla tider.


  • Publicerad:
    2014-05-07 00:52