I veckan som gått har den så kallade bordellhärvan från 1976 åter aktualiserats. Trettio år efter det att förundersökningen lades ner av åklagaren, trädde en av de före detta prostituerade fram för en massmedialt välbevakad presskonferens. En av de höga politiker som Eva Bengtsson, som 1976 enbart var 14 år gammal, pekar ut som en av hennes kunder är en av Sveriges före detta statsministrar. Olof Palme, mannen som av ett enigt politiskt etablissemang omhuldas, är helgonglorifierad och begråten allt sedan mordet på honom 1986, pekas alltså ut som en ”ful gubbe”, som en tvättäkta torsk och pedofil av värsta sort.

Eva Bengtsson, som förra onsdagen lämnade över en stämningsansökan mot svenska staten då hon anser att ”bordellhärvan” systematiskt tystats ner av rättsväsendet, hävdar bestämt till såväl tidningar som i Deanne Rauschers uppmärksammade bok Makten männen mörkläggningen, att förra statsministern Olof Palme upprepade gånger haft sexuellt umgänge med henne. (Har själv läst Rauschers bok och bortser man ifrån hennes dogmatiska och totalt felaktiga feministiska analys, vilken allt för väl lyser igenom hennes framställning, är boken värd att läsa.) Huruvida Palme betalade bordellmamman Doris Hopp för ”tjänsterna” vet Bengtsson inte, men det kan mycket väl vara så att Hopp gratis bjöd ut sitt ”stall” till sina lite mer ”prominenta” kunder.

Palme ska alltså ha haft samlag med en minderårig, en flicka på blott 14 år, medan hon var omhändertagen på ett ungdomshem. Enligt Bengtssons juridiska ombud Niclas Karlsson (DN debatt, 9/12) ska dessutom de sociala tjänstemännen vilka arbetade på ungdomshemmet varit väl medvetna om vad som försiggick och mot betalning ha sett till att de prostituerade flickorna klarade av sina ”åtaganden” utan att bryta samman. De ska bland annat, efter att Eva Bengtsson varit på besök hos ”farbror Olof”, ha tröstat henne genom att berättat godnattsagor vid hennes sängkant.

Palme, vilken av vissa bedömare har judisk härstamning på mödernet, bör självfallet inte vara någon idol för någon nationellt sinnad individ oavsett sanningshalten i Bengtssons påståenden. Palme, uppblåst som han var i sitt förvridna marxistiska tankesätt och helt i klorna på David Schwarz, genomdrev stolt i riksdagen 1975 att Sverige skulle vara en ”pluralistisk” mångkultur, detta på svenskarnas bekostnad. Hans öppenhjärtiga stöd för kommunistiska diktaturer torde heller inte vara någon grund för idoldyrkan eller helgonförklaring från någon med ett uns av självaktning i behåll.

Pedofil- och horerianklagelserna förutan: Olof Palme var en gemen typ. Men om nu anklagelserna visar sig vara sanna, vilket inte skulle förvåna mig, får vi ytterligare en vink om vad semitisk marxism kan få en människa kapabel till att utföra. Olof Palme; Sveriges alldeles egna Béla Kun…?

• Publicerad:
  2007-12-10 00:00