ORÄTTSVÄSENDE • Medan mannen åtalas för våldtäkt av barn vid ett specifikt tillfälle, fokuserar såväl utredning som förhör på relationen mellan läraren och eleven, vilken befinns vara ”olämplig” – men utom räckhåll för jurisdiktion i detta mål.

Tingsrätten beskriver hur den manlige läraren och flickan lärde känna varandra 2018 när hon började sjätte klass och fick honom som sin lärare och mentor. Hösten 2019, skriver man utan vidare kommentarer, utvecklade de två ”kärleksfulla känslor för varandra”. Domstolen finner det vidare belagt att läraren och eleven under denna termin vid ett flertal tillfällen ”utbytte bilder på sig själva av sexuell karaktär” samt att de någon gång vid detta tidsskede gjorde en överenskommelse om att hemlighålla sitt förhållande för alla andra.

Händelsen, som rättegången i tingsrätten och prövningen i hovrätten avser, utspelade sig 2020, då förövaren var i 30-årsåldern och offret 13 år gammal. Den förre hade hade låst in sig med den senare i ett mindre frekvent nyttjat rum på skolan. Antingen hade han otur, eller också var någon honom på spåret, för plötsligt låste en annan lärare upp dörren och trädde in i rummet. Denne blev då vittne till hur hans kollega satt på huk med ansiktet vänt mot – och antingen mycket nära, eller i direkt kontakt med – flickans underliv. Hon var då naken från midjan och nedåt. Polis tillkallades och mannen åtalades senare för våldtäkt mot barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn. Nationellt Forensiskt Centrum lyckades påvisa flickans DNA på mannens könsorgan, men däremot inte mannens på flickans.

Tingsrätten finner sedan att medan analysresultat, parternas belagda sexuella relation samt vittnesuppgifter tillsammans tydligt talar för att någon slags sexuell beröring ägde rum vid det aktuella tillfället, går det däremot inte att fastslå exakt vilken form av fysisk kontakt det kan ha rört sig om. I sitt frikännande av mannen fäster rätten stor vikt vid det fallerade försöket att påvisa mannens DNA på flickans könsorgan.

I domen fastslås att det, givet de två inblandades ovilja att samarbeta med rätten, är omöjligt att fastställa exakt vad som utspelade sig mellan läraren och eleven vid det aktuella tillfället. Det faktum att det kan betraktas som klarlagt att läraren och eleven ”hade en sexuell relation” – det vill säga att han förgripit sig på henne förut – bevisar, argumenterar man, inte att han gjorde det just vid detta tillfälle.

Kritiserar utredningen - bekräftar domen

Domen överklagas och Svea hovrätt konstaterar i vad som framstår som kritik mot den undre instansen, att man i både utredning och förhör otillbörligen fokuserat alltför ensidigt på ”parets högst olämpliga relation”, snarare än på det som målet egentligen handlar om: händelseförloppet vid ett specifikt tillfälle. Den högst begränsade information om detta som refereras till i tingsrättens dom visar sig, menar man, dessutom bygga på motstridiga uppgifter. Hovrätten bekräftar inte desto mindre tingsrättens dom.