Dagens datum 28 januari: Denna dag år 1934 gav Tysklands socialdemokratiska parti ut ett manifest med uppmaningar om ett illegalt uppror mot den tyska staten.

Pragmanifestet. Klickbar bild.

Pragmanifestet. Klickbar bild.

Idag kan det vara svårt för vissa att förstå att socialdemokratin och kommunismen tillhör samma marxistiska rörelse och i praktiken eftersträvar samma eller likartade mål, men med olika metoder.

Skillnaden, när den existerar, är att socialdemokratin är reformistisk och förment demokratisk medan kommunistiska rörelser mer ofta förespråkar väpnad revolution.

1917, ett år innan bolsjevikerna tog makten i Ryssland, gick bolsjevikerna under namnet Rysslands socialdemokratiska arbetareparti. När de tagit makten 1918  bytte partiet namn till Rysslands kommunistiska parti. De som bedrev röd terror i Ryssland, liksom Lenin själv, var alltså ursprungligen socialdemokrater.

Ungefär vid samma tidpunkt var den marxistiska rörelsen i Tyskland splittrad vilket ledde till att vissa socialdemokrater bildade kommunistpartiet, KPD. Kommunistpartiet satt sedan i riksdagen samtidigt som dess paramilitära gren, Röd front, fungerade som systemets fotsoldater genom att begå politiska mord på nationalsocialister. Till skillnad från NSDAP förbjöds aldrig KPD av Weimarrepubliken, vilken till stor del leddes av socialdemokraterna eller av koalitioner där detta parti ingick.

1933 segrade nationalsocialisterna, helt lagligt och enligt demokratins spelregler, och folkfientliga organisationer såsom det socialdemokratiska partiet förbjöds. Tysklands president, Paul von Hindenburg, undertecknade olika dekret som gav den tyska statsmakten rätt att fängsla kommunister och socialdemokrater som begick eller planerade statsfientliga handlingar, i syfte att undvika det inbördeskrig som hotade Tyskland.

Den judiska socialdemokraten Rudolf Hilferding skrev manifestet som uppmanade till att störta tyska staten. Hilferding var tidigare finansminister under Weimarrepubliken.

Socialdemokraten och juden Rudolf Hilferding skrev manifestet som uppmanade till att störta tyska staten. Hilferding var tidigare finansminister under Weimarrepubliken.

Flera tidigare kommunister, däribland KPD:s siste ordförande Ernst Torgler, valde till sist att arbeta för det nya Tyskland istället för att bekämpa det. Men ledarna inom det socialdemokratiska partiet återgick till sina gamla jag med hot om omstörtande verksamhet mot staten.

1933 emigrerade ledande socialdemokrater och bildade en exilregeringen vid namn SoPaDe (Sozialdemokratischen Partei Deutschlands) som verkade från Prag (1933-1938), Paris (1938-1940) och London (1940-1945).

Från utomlands hetsade Sopade mot den tyska staten och skrev kontinuerligt artiklar som varnade för ”despotismen” i Tyskland. Dessa texter smugglades in i landet via kurirer och spreds vidare.

Den 28 januari 1934 gav Sopade ut sitt manifest. Den var skriven av den tidigare Weimarrepublikens finansminister, den judiske socialdemokraten Rudolf Hilferding, och publicerades i Sopades veckotidning Neuer Vorwärts samt spreds i Tyskland.

Pragmanifestet delas upp i sju punkter:

1 Villkoren för den revolutionära kampen
2 Målen för massrörelsen
3 Utövandet av makt
4 Revolutionen av ekonomin
5 Revolutionen i samhället
6 Nedrustning och krigshotet
7 Den revolutionära socialismens enighet

Redan inledningsvis slår den socialdemokratiska exilregeringen fast att det ”finns ingen plats” för laglighet:

I kampen mot den nazistiska diktaturen finns ingen kompromiss och ingen plats för reformism och laglighet. Den socialdemokratiska taktiken bestäms enbart av målet att erövra statsmakten, dess konsolidering och förverkligandet av ett socialistiskt samhälle.

Vidare skriver man:

Den gamla formen, den gamla apparaten finns inte mer, och försök till återuppväckelse uppfyller inte de nya villkoren för kamp. Nya organisationsformer med självuppoffrande kämpar måste uppstå.

Dessa nya organisationsformer skulle ledas av en ”elit av revolutionärer” som skulle vara delvis autonoma samtidigt som de måste rätta sig efter Sopades krav om ”kontinuerlig medverkan och rådgivning med chefen för den illegala gruppen”.

Sopades mål, som framförs i manifestet, var att verka för demokratin eftersom ”varje demokratisk rättighet är ett hot mot diktaturens överlevnad”. Efter att ha lamslagit statsmakten med hjälp av demokratin, och en massrörelse åter bildats som skulle leda Sopades befrielsekamp, skulle en ny socialdemokratisk-ledd regering. Denna regering skulle däremot vara totalitär:

Det första och viktigaste uppgiften för denna regering är att säkerställa statsmakten för den segerrika revolutionen, att rycka upp motståndskraften från rötterna och att omvandla statsapparaten till ett instrument för dominans av massorna.

Utöver detta skulle man upprätta en ”revolutionär domstol” för att döma fiender till staten samt att ”eliminera eventuell kontrarevolutionär agitation”. Till sist skulle Tyskland avtyskas  genom att ge ”full medborgerlig jämlikhet utan åtskillnad av ras och religion”.

Sopades försök att störta den tyska staten blev aldrig verklighet eftersom det nationalsocialistiska styret själva lyckades åstadkomma något av ett ”förverkligande av ett socialistiskt samhälle”, vilket Ernst Torgler med flera till sist insåg. Tvärtemot vad Sopade påstår i sitt manifest så varken existerade eller kom någon ”ökning av sociala motsättningar” i det nationalsocialistiska Tyskland. Tvärtom fick miljontals arbetslösa tyskar nya arbeten, bra förmåner och rättigheter samt en av de bästa arbetarlönerna i hela Europa, under det nationalsocialistiska styret.

Pragmanifestet går att läsa i sin helhet på tyska här.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-28.


  • Publicerad:
    2018-01-28 00:04