Dagens datum 9 maj: Denna dag 1950 presenterade den franske utrikesministern och frimuraren Robert Schuman ett förslag till en europeisk kol- och stålgemenskap (EKSG). Detta förslag, som kom att kallas för “Schumandeklarationen”, förverkligades två år senare och var den första av flera överstatliga institutioner som kom att bli den Europeiska Unionens grundpelare.
Den Europeiska Unionen har en brokig historia som grundas i tanken om ett “Europas förenta stater” samt ett neutraliserat Tyskland.
Efter andra världskrigets slut förde de allierade segermakterna inledningsvis en politik som syftade till att avindustrialisera och demilitarisera det besegrade och uppstyckade Tyskland. Detta för att säkerställa att ett hot mot deras världsordning aldrig mer skulle kunna uppstå därifrån. Denna politik brukar även kallas Morgenthauplanen, efter USA:s judiske finansminister Henry Morgenthau som var dess arkitekt. I takt med att relationen mellan västmakterna och Sovjet blev allt kyligare valde dock västmakterna att slå samman sina respektive ockupationszoner i västra Tyskland till Förbundsrepubliken Tyskland. Som svar på detta bildade Sovjet den kommunistiska Tyska demokratiska republiken (DDR) av sin del av landet. Detta gjorde Morgenthauplanen i praktiken omöjlig att genomföra.
I väst valde man att återuppta en gammal tanke om en europeisk federation som redan före kriget hade förberetts i och med grundandet av en rörelse vid namn “Paneuropeiska Unionen” 1923. Denna rörelse hade 36 medlemsföreningar i 26 europeiska länder som alla arbetade för ett enande av Europa under principerna “liberalism, kristendom, socialt ansvarstagande och europeisk integration” och var en av de första europeiska organisationer som öppet förespråkade ett “erkännande” av islam och judendomens del i den europeiska civilisationen och dess arv.
Organisationen, som var väldigt populär bland frimurare och judar, förbjöds 1933 i det nationalsocialistiska Tyskland men deras arbete återupptogs ganska snart efter krigets slut.
Richard Coudenhove Kalergi, idag ansedd som en Europeiska Unionens “andliga fäder” tillsammans med framförallt Jean Monnet och Winston Churchill, var den Paneuropeiska unionens förste ledare. Han skrev om sin idé om ett enat Europa i böcker, tidskrifter och manifest. En av de mindre kända verken, om än kanske mest inflytelserika, är hans bok “Praktischer Idealismus” som bara delvis blivit översatt till engelska. Enligt rykten har boken mystiskt “försvunnit” från Lunds Universitetsbibliotek där den en gång ska ha funnits. Den tyska originaltexten finns dock att ta del av på nätet som pdf här, medan de delar som översatts till engelska går att läsa här.
Richard Coudenhove Kalergi, grundare till Paneuropeiska unionen och en av EU:s “andliga fäder”.
I Praktischer Idealismus beskriver Kalergi befolkningen i det framtida “Europas förenta stater” som en rotlös massa, rasblandad med svarta och asiater. Den “eurasisk-negroida rasen” som han kallar den, kommer enligt honom att påminna om de forntida egypterna och kommer förvandla européerna till ett folk istället för flera. Över denna nya ras ska även en ny aristokrati härska. Så här beskriver han det:
Istället för att förgöra judendomen har Europa, mot sin vilja, förädlat och utbildat detta folk och så förberett dem för deras framtida status som en ledande nation i denna artificiella, evolutionära process. Det är inte överraskande att detta folk, som flydde från ghetto-fängelset, kom att utvecklas till Europas andliga adel. På så sätt skapade den av Europa medkännande omtanken ett nytt släkte av aristokrater, när den feodala aristokratin bröt samman i samband med emancipation av judarna, efter den franska revolutionen.
Kalergi själv var inte jude, hans far var en österrikisk diplomat och adelsman och hans mor japan. Många av hans närmaste medarbetare och finansiärer var dock judar, däribland bankmannen Jean Monnet, en annan av EU:s “fäder”, som i ett brev till en vän beskrev hur den europeiska federationen skulle kunna förverkligas utan att folken skulle sätta stopp för det:
Europas nationer bör föras samman i en superstat utan att deras befolkningar förstår vad som sker. Detta kan åstadkommas genom stegvisa förändringar, alla förklädda till att ha ett ekonomiskt syfte, men som på lång sikt och oåterkalleligt kommer att leda till en federation.
Jean Monnet, en annan av EU:s “andliga fäder”, menade att den europeiska “superstaten” måste komma stegvis, utan att européerna förstår vad som sker.
Ett av de första av dessa steg skedde alltså den 9 maj 1950 då den franske utrikesministern Robert Schuman presenterade “Schumandeklarationen” som var en beskrivning av den europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Precis såsom Monnet tidigare instruerat framställdes kol- och stålunionen som ett strikt ekonomiskt samarbete som skulle gynna samtliga inblandade parter. I själva deklarationen står det dock rakt ut vad syftet egentligen är:
Sammanslagningen av kol- och stålproduktionen kommer omedelbart att möjliggöra upprättandet av en gemensam grundval för ekonomisk utveckling som ett första steg mot en europeisk federation…
Att detta dessutom var ett alternativ till Morgenthauplanen när det kom till att “neutralisera” Tyskland framgår också av deklarationen, då det på flertalet ställen motiveras med att en sådan sammanslagning skulle göra att utsikten för ett framtida krig mellan Tyskland och Frankrike (och därmed Frankrikes allierade) ”inte endast blir otänkbart, utan även praktiskt omöjligt”.
Den franske utrikesministern Robert Schuman presenterar sin plan för den europeiska kol- och stålgemenskapen.
Det råder således ingen tvekan om att just Tysklands ekonomiska och politiska införlivande i de allierade västmakternas världsordning var den viktigaste motivationen bakom bildandet av denna nya union, eftersom det först och främst handlade om en union mellan Frankrike och Västtyskland, även om man förstås öppnade upp för att andra medlemsstater skulle kunna ingå.
Ungefär ett år senare, den 18 april 1951, undertecknas fördraget om en europeisk kol- och stålgemenskap utifrån Shumandeklarationen. Förutom Frankrike och Västtyskland skriver även Belgien, Luxemburg, Italien och Nederländerna på för att ingå i det nya EKSG, som snart kommer följas av ytterligare europeiska nationer, inklusive Danmark och Sverige.
Ganska snart bildades även Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) följt av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) som genom det så kallade fusionsfördraget 1967 ombildades till en och samma gemenskap: Europeiska Gemenskapen (EG) som med Maastrichtfördraget 1992 förvandlades till Europeiska Unionen (EU).
Förutom att aktivt arbeta för den vita rasens undergång har både Herman Van Rompuy och Angela Merkel emottagit Coudenhove-Kalergis Europeiska pris.
Kalergis ande svävar än i dag stark över Europa och vartannat år delas Coudenhove-Kalergis Europeiska pris ut till personer som på olika sätt bidragit till att förverkliga hans vision för den framtida Europeiska Federationen med den judiska aristokratin som härskar över en rasblandad massa. Bland tidigare mottagare av detta pris finner vi Angela Merkel och Herman Van Rompuy, två personer som förutom att vara ivriga förespråkare av överstatlighet även utmärkt sig som passionerade anti-vita aktivister.
Hoppa till huvudinnehåll
