JUDEFRÅGAN. Det finns de individer, organisationer och ideologier som stödjer det judiska folket. I den första delen av fyra pratar jag med Stefan Torssell. Han är inte ensam att som privatperson stödja det judiska folket, anledningen till att den här texten blev lång är helt enkelt för att han hade modet att både prata med en medlem i Nordiska motståndsrörelsen och samtidigt öppet stå för sina åsikter istället för att försöka dölja dem.

Introduktion
Stefan Torssell har publicerat debattartiklar i Samhällsnytt där han efterfrågar Alternativ för Sveriges ståndpunkter i Israel och Palestinafrågan, när Pär Sjögren från Nordiska motståndsrörelsen skulle prata om hur den svenska staten attackerar yttrandefriheten för att upprätthålla en repressiv politik mot Nordiska motståndsrörelsen kände Torssell att han inte kunde medverka på en sådan manifestation. I flera inlägg på Facebook har Torssell uttryckt varför han gör ett ställningstagande mot Nordiska motståndsrörelsen, samma argument som Torssell använde mot Motståndsrörelsen kunde också användas mot Israel och det judiska folket, därför ringde jag upp Torssell och frågade honom om jag kunde få skicka några frågor till honom och sedan diskutera dessa.

Under vår två och en halv timme långa konversation ville Torssell bl.a. tydliggöra att han anser Sverige vara ett antisemitiskt land och att den svenska vänstern med socialdemokratin i spetsen är allra värst, därför blir han extra glad när SKMA:s ordförande Svante Weyler läxar upp Socialdemokraterna för deras antisemitism i radio.

Är han jude?
En av de första frågorna jag ställde var om han var jude eller om han hade judar ingifta i släkten eller som vänner. Torssell berättade att han får ofta höra att han är av judisk börd, men såvitt han vet har han inget judiskt blod. Hans pappa är katolik från Ungern och mamman är svenska. Inte heller har han några ingifta judar i släkten eller vänner. Jag lekte då djävulens advokat och sade att det finns människor som inte tror på dig bara för att du säger att du inte har judiskt blod i dig.

Torssell förtydligade att han försöker att vara så ärlig som möjligt. Anledningen till detta är att han jobbade på Sjöfartsverket under Estoniakatastrofen och upplevde då att myndigheten tystade ner händelsen och inte bemötte de anhöriga korrekt när de ville få veta vad som hade hänt. Denna charad ville han inte vara delaktig i och skrev en bok om hans tid på Sjöfartsverket efter han slutat arbeta på myndigheten.

Torssell hette från början Stefan Bundzik och han förklarade namnbytet med att han sökt jobb på en myndighet men att de anställde någon annan och när han frågade varför han inte blivit kallad till anställningsintervju berättade rekryteraren att de inte visste om han kunde svenska. Torssell påpekar att detta också kunde bero på att cheferna på myndigheten redan visste vem de ville ha på tjänsten men att de av lagmässiga skäl var tvungna att utannonsera den och sedan neka alla andra som ansökte. Efter denna händelse ändrade Stefan Bundzik sitt namn, Torssell är hans mors efternamn och Zoltan är hans mellannamn.

Varför stödjer han det judiska folket?

Det är genom sina upplevelser som Torssell har tagit åsikten att inte vara objektiv när det gäller det judiska folket, han nämner speciellt fyra upplevelser:

  1. Boken ”Det hotade Israel” som är skriven av sionisten och liberalen Herbert Tingsten, den fick han av sin mor i ung ålder. Tingstens skrivelser har påverkat Torssell mycket.
  2. Under den första intifadan skedde ett bombattentat mot ett judiskt disco och Torssell fick blodsmak i munnen av att se vad terroristerna hade gjort.
  3.  En judisk minister eller general berättar sin synpunkt om att de europeiska folken gång på gång har visat att de inte har någon ryggrad och skulle det ske att judarna riskerar att drabbas av ett folkmord litar de inte på att de europeiska folken ställer upp för judarna. Då kände Stefan Torssell att han alltid skulle ställa upp för judarna om de skulle hotas av förföljelse.
  4. I propagandafilmen Sophies val finns där en scen som gjorde Torssell illa till mods, även om Torssell själv inte tror att den scenen som visas har hänt i verkligheten känner han ändå att den fyller ett syfte som konst för att den lyfter fram en problemfrågeställning.

Sionism är för Torssell att Israel har rätt att existera och att judarna har rätt att emigrera dit. Han är dock inte medlem i den Sionistiska Federationen i Sverige, en organisation som han precis nyligen hade hört talas om.

När Torssell bedömer politiken har han förutom stödjandet av det judiska folket ytterligare grundprinciper, då han anser sig vara anti-rasist och till viss del tror på alla människors lika värde samtidigt som han är nationalist blir det självklart för honom att han anser sig vara kulturnationalist. Dock vill inte Torssell ha vad han kallar nationell chauvinism:

Tyvärr har många människor inte förstått skillnaden mellan den nationalistiska känslan att tycka om sitt land mot chauvinismens känsla att framhäva sitt land som bättre än andra nationer.

En annan grundprincip är att han värnar om de borgerliga friheterna såsom yttrandefrihet, mötesfriheten och organisationsfriheten.

Torssell bedömer politiska frågor med dessa grundprinciper, men ibland kolliderar dessa grundprinciper med varandra, en av grundprinciperna får då övertaget gentemot den andre. Flera av dessa kommer fram i diskussionen.

Den påläste uppmärksammar säkerligen att judarna i Israel har brutit alla utom en av Torssells grundprinciper. Palestinier får idag ta emot kritik från många europeiska stater och USA men vad som inte nämns i debatten är att terrorism var en metod som användes av judar för att skapa Israel. Efter skapandet av den judiska staten Israel fick dessa terrorister inneha ämbeten och sitta i parlamentet. De två terrorledarna Yitzhak Shamir och Menachem Begin blev premiärministrar som är landets högsta ämbete. Torssell är medveten om detta och ärligt erkänner han att ingen ändring av hans stöd till det judiska folket kommer att ske för att han är inte objektiv i frågan. Han berättar även att han inte strävar efter att läsa böcker som är kritiska mot judar, tiden ägnar han hellre åt att fördjupa sig inom reglerna för kommunalt självstyre.

I hans debattartikel där han ställer Alternativ för Sverige mot väggen skriver Torssell att han inte är för en tvåstatslösning. Han motiverar detta med att han inte tror att palestinierna och judarna kommer att komma överens och då blir det bättre med en separation. Detta har gjorts förr i tiden och även om det kan kännas grymt för de inblandade så blir det bättre för bägge parterna i det långa loppet. Palestinierna skall då helst bosätta sig i Jordanien. Något Storisrael vill han dock inte ha utan han tycker att den judiska staten Israel skall få Västbanken och Golanhöjderna av säkerhetspolitiska skäl. När det kommer till Gaza vet han inte riktigt men tycker att det var ett mycket felaktigt beslut av Israel att ge det till palestinierna.

Kulturnationalism
Torssell vill att de assimilerade araberna, muslimerna och kristna skall få bo kvar i Israel. Han anser att det vore fel väg att gå om judarna bara vill att det skall bo judar i Israel men samtidigt skulle han ha accepterat deras val om så skulle ske. Då frågan ställs till honom om han även kunde tänka sig att acceptera att det i framtiden bara skulle bo etniska svenskar i Sverige, blir svaret något annat; han skulle inte acceptera det. Medveten om att han använder dubbla måttstockar för de olika folken skrattar han ändå åt sig själv för att han anser att hans egna resonemang är ologiskt. Istället intar han en antirasistisk kulturnationalistisk position när det gäller Sverige. Han anser att av historiska skäl har flera olika etniciteter i Europa – såsom ungrare, jugoslaver och finnar – rätt att få bo kvar i Sverige, men Torssell slutar inte där utan fortsätter att även inkludera asiater och afrikaner. Han medger i alla fall att människor från dessa regioner kommer bli svårare att assimilera i Sverige.

Enligt Torssell försöker dagens minoritetsgrupper behålla sin kultur och ändra den svenska, sådana individer hör inte hemma i Sverige och han betonar att de absolut inte skall försörjas. Vikten av en enhetlig kultur för Torssell beror på att det hårda klimatet i Sverige kräver det. Att folk idag är främlingsskeptiska anser han vara helt naturligt för människan. Främlingskapet mellan de olika etniska grupperna kommer att gå över efter en tid så länge de har en gemensam kultur. Han blir förgrymmad över hycklarna på Aftonbladets redaktion som fördömer svenskarna för att de inte är mer inkluderande samtidigt som de själva har en vit redaktion.

Jag frågar honom då om samma regler skulle gälla den judiska minoriteten.

För de som inte förstår rasfrågan, lyssna på:
Simon Lindberg
Klas Lund

För de som vill läsa:
Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen
Det folk som icke förstår rasfrågan kommer ej heller att överleva.

Som sionist är ändå Torssell medveten om att alla judar inte vill bosätta sig i Israel, de judar som vill bo i Europa skall få göra det och de skall få ha sin yttrandefrihet anser han. Medvetandet sträcker sig även till att han vet om att de europeiska judarna oftare förespråkar öppna gränser och EU. Förespråkandet för denna mångkulturpolitik ogillar han. Torssell nämner särskilt tre judar som han inte håller med, Göran Rosenberg, David Schwarz och Barbara Lerner Spectre. Vurmandet för EU från både riksdagspolitikerna och allt mer Sverigedemokraterna är något som stör honom, EU skall inte bestämma över Sverige.

USA har länge stött Israel och Torssell anser också att staten Israel inte skulle klara sig utan detta stöd. Han är även tacksam för det stöd vissa europeiska länder ger landet. När det kommer till konflikten mellan å ena sidan amerikanska skattebetalare som tvingas skicka sina skattepengar till Israel och de som försöker hämma det judiska inflytande i den amerikanska politiken och å andra sidan sionisterna som påverkar den amerikanska politiken för att gynna Israel, väljer Torssell att stödja den sionistiska sidan. Han anser att det vore en stor förlust om amerikanarna slutade ge Israel sitt stöd och då skulle han känna en förpliktelse att kämpa mer för att folk skall ge judarna stöd. En ledsamhet i tonen kommer fram när han tänker sig tanken om att judarna skulle försvinna från den här jorden, han understryker verkligen att om det skulle ske så är det en katastrof för mänskligheten.

Efter att ha pratat med Torssell om sionismens inflytande över den amerikanska politiken kom jag av en slump över ett föredrag av Grant F. Smith, stödet från USA till Israel är enligt honom 250 miljarder dollar sedan staten bildades. Föredraget är väl värt att se i sin helhet.

Judiska lobbygrupper har flitigt påverkat lagstiftarna i USA, Europa och Sverige att anta yttrandefrihetsfientliga lagar, även lagar som försöker omöjliggöra kritik mot det judiska inflytandet i landet; hur ställer sig Torssell till detta? Själv skulle han inte fängsla människor för att de kritiserar judar även om han inte skulle hålla med deras påståenden, däremot ställer Torssell sig medvetet på sidlinjen och säger att han vill att akademiker skall bestämma svaret på frågan om vi skall ha HMF-lagar i Sverige. Torssells agerande kommer därför möjliggöra fortsatta yttrandefrihetsinskränkningar då dagens akademiker inte går i bräschen för en utvidgad yttrandefrihet i Sverige.

För Torssells del vill han gärna framställa sig som en oförbätterlig filosemit, frågan är om det kommer att rädda honom från Svante Weyler och hans hejdukar. Torssell har nämligen gjort sig skyldig till tre kardinalfel. Istället för att lägga på luren när jag nämner att jag är medlem i Nordiska motståndsrörelsen har han istället haft en konversation med mig om den judiska frågan i flera timmar. Det andra felet är att han under samtalet pratat öppet om den judiska makten. Torssell tycker det är bra att judar har makt men detta kommer inte att hjälpa honom då de flesta judiska organisationer väljer att bekämpa alla sådana idéer och i högsta möjliga mån vill förneka att det judiska folket innehar en sådan makt.

Den sista punkten är att han kan tänka sig att skicka ut judarna från Sverige om han får den uppfattningen att de försöker ändra den svenska kulturen, förvisso tycker han inte att de gör det, men judiska organisationer som SKMA tar ingen hänsyn till sådant. Kanske kommer Weyler ringa upp Torssell och läxa upp honom, frågan är om han då hejar lika ivrigt i telefonen som han gör när han lyssnar på radio och hör Weyler läxa upp vänstern?

Frågan är om jag eller någon annan för den delen kan komma fram till Torssell och övertyga honom om det uppenbara, när Torssell poängterar att även judarna inte har någon plats i Sverige om de skulle ändra svensk kultur så är han ironiskt nog en av de personer som mest har påverkats av denna enorma och medvetna judiska förändring av den svenska kulturen. De har med hjälp av det judiskt ägda bokförlaget (Bonniers) fått en svensk man som Tingsten att hylla och hjälpa dem. Tingsten och de judiskt ägda tidningarnas skrifter har vidare fått en person som Torssell, som inte har något anknytning överhuvudtaget till det judiska folket, att acceptera en premiss att han som person inte kan vara objektiv när det gäller det judiska folket. Trots att han är uppväxt i Sverige, har blodsband till det svenska folket och säkerligen en lojalitet till detta folk är det ändå det judiska folket som den största lojaliteten ligger hos.

Avslutningsvis kan det nämnas att Torssell inte har några teologiska anledningar till att han stödjer det judiska folket, däremot har han en samsyn med frikyrkomänniskor angående israelisk politik. Frikyrkomänniskorna är ökända för sitt stöd till Israel och därför kommer jag att behandla det som kallas den kristna sionismen i nästa del.


  • Publicerad:
    2019-06-13 09:00