RAS- OCH KULTURKRIG • SR:s krönikör beskriver dyrkandets mekanismer inom King-kulten inifrån och redogör för hur man hanterar hot utifrån såsom ”maskotifiering” respektive ”karaktärsmord” av den dyrkade.

Det numera ”förflackade firandet” i dagens USA av en helig man på dennes egen dag provocerade förra helgen en av statsradions vänsterliberala krönikörer till att upphäva sin röst i P1:s flaggskepp till veckomagasin för sådana av hans sort.

Mindre än en vecka efter den i USA firade Martin Luther King-dagen ondgjorde sig nämligen journalisten Amat Levin (från minut 36:46) i programmet Godmorgon världen! över det faktum att kritik nuförtiden framförs och tillåts framföras mot den ”legendariske frihetskämpen” King – om än givetvis inte i svensk statsradio.

En och annan yngre läsare kan förmodligen behöva informeras om att Martin Luther King (1929 – 1968) var en svart antivit marxist och ledande personlighet inom 60-talets judisk-ledda subversiva så kallade medborgarrättsrörelse i USA. King gjorde sig känd för att motsätta sig raslig segregation samt för att kräva att USA:s vita befolkning i ökande utsträckning lämnar utrymme för svarta. Efter att 1968 ha mördats, och i takt med att kulturmarxister i västländer framskridit i sin marsch genom samhälleliga institutioner, har King i denna del av världen alltmer kommit att dyrkas på ett sätt som i många avseenden påminner om hur helgon brukar dyrkas inom den katolska kyrkan. Personer som vittnat om mindre sympatiska drag i Kings karaktär och mindre hedervärda handlingar som han gjorde sig skyldig till, har överlag avfärdats på ett sätt liknande det på vilket vissa kyrkor behandlar kättare. Som exempel på sådana egenskaper och gärningar kan nämnas Kings omvittnade drogmissbruk och hans vana att uppsöka, förnedra och misshandla prostituerade företrädesvis vita kvinnor – ett beteendemönster som flertalet kulturmarxister i andra sammanhang gissningsvis skulle ta avstånd ifrån, men här istället, av rädsla att gå miste om föremålet för sin dyrkan, oftast väljer att förneka existensen av.

Levin föredrar i sin krönika att ersätta ett omnämnande av den rika förekomsten av sådana vittnesmål med ett mindre specifikt konstaterande:

Att King inte var perfekt, utan likt alla människor hade brister har sedan länge varit känt.

I krönikörens universums snarast befäster denna odefinierade ”mänsklighet” hos den upphöjde King hans roll som moraliskt föredöme i den vita värld han är satt att erövra. Nedstigen till människornas värld väljer den gudomlige att anta mänskliga drag.

”Finns bara ett korrekt sätt att skildra en sådan dignitär”

Levin klargör tydligt hur han menar att man måste förhålla sig till en person av en sådan dignitet. Allt reflekterande över – och allt kommenterande av – Kings förehavanden i form av någonting annat än direkta hyllningar av denne ikons ”revolutionära arbete”, engagemang för ”klasskamp och ekonomiska bojkotter” eller hans ”kritik av militarism och kapitalism” – utgör, menar Levin, bevis på ”smaklöshet” – en brist som det enligt honom åligger uppfostrande skattefinansierade medier i Sverige att tydliggöra.

Levin urskiljer två huvudfåror i vad han ser som den vita världens förhållningssätt till King under åren efter dennes bortgång. I den (inte nödvändigtvis tidsmässigt) första idealiseras hjälten, fast på ett felaktigt sätt, när han framställs som en harmlös ”mysfarbror” och omformas till ”en slags maskot för samhällelig harmoni”.

”Apropiering vs karaktärsmord”

Levin tar här som exempel dels en ”tillrättalagd” avpolitiserad version av Kings omtalade I have a dream-tal publicerad i delstaten Maines nyhetstidning Bangor Daily, dels en TV-reklam, där King-talet A Major Drum Instinct används för att påverka tittaren till att inhandla en bil av ett visst märke. Med dessa två exempel som grund anklagar Levin sedan [den vita] ”högern” för ”apropiering”. De två exemplen illustrerar emellertid snarare liberala krafters idealisering av en person med subversiva antivita ambitioner. Bilderna av den hygglige bilkrängaren respektive den avspände talaren påverkar den som härnäst lyssnar på ett autentiskt tal av King.

Men tiderna hårdnar och den frispråkige kristne aktvisten Charlie Kirk, medgrundare till organisationen Turning point USA, kan inte anklagas för att framställa King som en oförarglig mysfarbror. På organisationens senaste årliga event AmericaFest var han från scenen skoningslös i sin kritik av den hyllade ledarens moraliska tillkortakommanden och politiska gärning. Och Martin Luther King-dagen ”firade” han i år med Levins ord ”genom att sjösätta en ny kampanj med syftet att svartmåla den legendariske frihetskämpen”. Och den enligt Levin ondsinte Kirks djävulska intention är enligt journalisten att ”en gång för alla … göra upp med vad han kallar för Martin Luther King-myten”. Vi talar här om allvarliga hot.

När Levin sedan kommer in på Kirks underkännande av värdet i ”den monumentala Civil Rights Act” – lagen från 1964 som kriminaliserar ”segregering och diskriminering” – är den förres upprördhet så påtaglig att man som läsare undrar hur det här ska sluta.

Men den vänsterliberale journalisten samlar sig trots allt och framhåller relativt nyktert det enligt honom trots att fullkomligt logiska i att ”den trumpifierade högern” just nu kommer med sina ”ogrundade attacker mot Martin Luther King och antidiskrimineringslagarna” – hur ”smaklöst” detta än må vara. Det nya året följer nämligen, får vi veta, på två år av reaktionär utveckling i Kings land:

  • ett 2022 då ”aborträtten ogiltigförklarades”.
  • ett 2023 då ”litteratur censurerades och universitetskurser motarbetades”.

Vad abortlagstiftningen beträffar, så är sanningen att den flyttades från federal nivå till delstatlig utan att någon ställning därvid togs till lagens bokstav. När det kommer till nedläggning/avstängning av universitetskurser respektive -lärare, så var det huvudsakligen sådana verksamma med ”woke”opinionsbildning – snarare än med förmedling av kunskaper – som togs bort förra året. En förändring nödvändig för att behålla ens ett uns av vissa lärosätens forna anseende.

Logiskt – ologiskt vs accceptabelt - oacceptabelt

Även undertecknad vill lyfta fram något som han finner logiskt, nämligen att vänsterliberale Levin med något haltande logik i sin argumentation hyllar en redan förut hyllad ras- och åsiktsfrände. Det förändrar dock inte det faktum att King var en vänsterextrem antivit demagog med låg moral. Varken logiska eller acceptabla är däremot partiskheten, censuren och hyckleriet hos public service i den liberala demokratin Sverige, där man i ord hyllar åsiktsfrihet men i handling ogenerat saluför kulturmarxistisk propaganda samtidigt som man undertrycker andra åsiktsriktningar. För att återknyta till debatten om Martin Luther King, så vet varje svensk att en person med Charlie Kirks åsikter aldrig i livet skulle kunna få komma till tals i svenska statsmedier – medan en med Amat Levins får presentera en krönika av fritt vald tidslängd i P1:s flaggskepp till veckomagasin.