PUBLIC SERVICE • Statsradions reporter ger den intervjuade obegränsat utrymme att bre ut sig om den återuppståndna förintelsen bestående av falska folkmordsanklagelser mot guds utvalda.

I ett 10 minuter långt SR-reportage publicerat i söndags påminns svenskarna om att Israels judar tar illa upp av den kritik, som icke-judar världen runt dessa dagar riktar mot den judiska staten, för dess sätt att bekriga palestinierna. Vi talar här om den gångna helgens version av P1:s veckomagasin, där reportern intervjuar författaren Yossi Klein HaLevi i dennes arbetsrum, en inglasad balkong med utsikt mot Västbanken.

Det är SR:s mångåriga Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén som har sökt upp den sionistiske judiske skiftställaren i uppenbar avsikt att erbjuda denne ett forum, där han tillåts blomma ut till fullo och oemotsagd kan leverera sin kritik av gojernas exempellösa fräckhet gentemot guds utvalda.

Tillsammans ska reportern och författaren bevittna det teve-sända utfärdandet av den internationella domstolen ICJ:s uppmaning till Israel med anledning av landets sätt att bekriga Gazas palestinier. I uttalandet av domaren Joan Donoghue nämns ordet ”folkmord” – ett faktum som gör Klein HaLevi rasande och inspirerar honom till utläggningar

  • dels om den förintelse som han menar återuppstod den 7 oktober i fjol då Hamas angrep Israel - och som nu fortsätter i form av falska anklagelser.
  • dels om författarens relation till sin bortgångne men likväl ”överlevande” far, som HaLevi tillskriver följande sentens:

Icke-judar kan delas upp i två kategorier: De som dödar och gasar ihjäl judar - och de som gläds över att någon annan gör det.

Att människor av sådan beskaffenhet riktar anklagelser mot den judiska staten finner författaren orimligt.

— Det faktum att folkmordsanklagelsen svävar över oss är så i grunden upprörande för mig … Jag känner att jag inte bryr mig om det internationella samfundet just nu. Och vi måste göra vad vi måste göra. Och om ni vill göra oss till en paria-stat: Kör på bara!

”Gojerna försätter mig i ett mentalt ghetto”

Klein HaLevi riktar i intervjun samtidigt en anklagelse mot det internationella samfundet för att man hindrar honom i utövandet av det fadersuppror han så länge och tappert försökt utkämpa. I själva verket vill han ha en ljus människosyn.

— Men när omvärlden anklagar oss känner jag att jag hamnar i samma mentala ghetto som min far, beklagar han.

Andemeningen i statsradions underliggande men outsagda budskap är tydlig:

Besinna er, annars blir de ännu argare. Och var så säkra, de kommer att straffa er som ni förtjänar. Man behandlar inte ostraffat den stat, vars folk blivit utsatt för världshistoriens utan konkurrens största mänskliga lidande, på detta respektlösa sätt.