UTRIKES • Relationsrådgivaren ser förekomsten av röster, vilka förespråkar ett undandraget stöd till den judiska staten, som uttryck för svek och otacksamhet – som kommer att straffa det land, där de tillåts göra sig hörda.

Även om den i Storbritannien verksamma journalisten och författaren Zoe Strimpel främst gjort sig ett namn som lättfotad relations & dating-expert, har hon även under flera år som regelbundet återkommande krönikör för den ”seriösa” sionistiskt inriktade morgontidningen The Daily Telegraph avhandlat betydligt tyngre ämnen än så. Medan hon i sina krönikor ofta berör historiska teman ur ett judiskt perspektiv och därför ofta – inte minst av sig själv – presenteras som en historiker, så var hennes magisterutbildning från Wolfson College, Cambridge i ämnet genusvetenskap.

Strimpel föddes i en judisk familj i London 1982, men kom att växa upp i Boston, Massachusetts i USA, varifrån hon vid 16 års ålder flyttade tillbaka till sitt nuvarande värdland England – vilket hon nu i en krönika riktar grava anklagelser emot. Genom den (närmast obefintliga) kritik som det officiella Storbritannien riktar mot Israel sätt att föra krig mot palestinierna i Gaza. gör man sig enligt Strimpel skyldig till landsförräderi – mot Israel. Ett svek, framhåller hon, som aldrig någonsin kommer att kunna förlåtas.

Det hon verkligen vänder sig emot är förekomsten i den brittiska politiska debatten av i allmänhet ytterst hovsamma påminnelser om att det brittiska stödet till Israel faktiskt inte är villkorslöst. Strimpel har följt upp sin krönika med en rad inlägg på sociala medier på samma tema.

Att de som nu i någon mån ifrågasätter det brittiska stödet till Israel ofta åberopar den tragiska ”olycka”, där Israels armé (IDF) ”av misstag råkade döda” sju hjälparbetare, av vilka tre var britter, anställda av World Central Kitchen i Gaza – finner Strimpel skamligt. I synnerhet som IDF:s alltid hundra procent sanningsenlige generalstabschef Herzi Halevi ju informerat:

Jag vill vara väldigt tydlig – Attacken genomfördes inte med avsikten att skada WCK och arbetarna … Det var ett misstag som följde på en felaktig identifiering - på natten under ett krig under mycket komplexa förhållanden. Det borde inte ha hänt.

Strimpel finner i sin krönika uppmaningarna i Storbritannien och Amerika till ifrågasättande av det egna landets vapenleverans till Israel vara ”häpnadsväckande i sin galenskap” och hon förklarar:

[Det konservativa partiet (reds anm)] Tories borde inte låta ens viskningar om detta få höras – än mindre rytanden. De måste inse att det är bisarrt och dumt att låta en tragisk krigsolycka forma vår strategiska syn.

Journalisten ser det som ett mycket allvarligt och hotfullt tecken i tiden att ”strävan efter att visa ivrig att straffa Israel” – och att i huvudsak ”anpassa sig till dem, som inte vill att den judiska staten ska vinna”, framstår som starkare än ”lusten att göra rätt och därigenom göra Storbritannien och hela västvärlden säkrare”.

"Kommer att straffas för er otacksamhet"

För även vi i väst hotas enligt Strimpel av Hamas, som, argumenterar hon, bäst bekämpas genom oskadliggörande av dess deras ideologiska källa . Vi borde därför istället tacka Israel för att ”man utfört ett så mardrömslikt svårt jobb”.

Vi talar om en av våra absolut nyckelallierade – strategiskt, känslomässigt, historiskt och på alla andra sätt – och det är så här vi behandlar dem i nödens stund?

Vi i väst måste enligt Strimpel en gång för alla inse vilket val vi står inför, ty ”genom att förråda Israel förråder vi oss själva” – och:

Alla länder kommer att vända sig till Israel i framtiden för att lära sig hur man för krig på 2000-talet.

Och vad Storbritannien beträffar, så kan Israel, om ö-nationen inte avbryter sitt landsförräderi mot den judiska staten, mycket väl välja att ”avstå från undervisa oss”. Och britternas liv kommer, enligt judinnan Zoe Strimpler, som en konsekvens därav, bli avsevärt ”kortare, mer brutalt och allmänt otäckt”.