Dagens datum 29 januari: Den 29 januari 1918 höll den nybildade frivilligkåren ”Svenska brigaden” sitt första möte i Stockholm.

SvBriHelsingfors

Kort efter den judiskt ledda bolsjevikrevolutionen inleddes i Ryssland förklarade sig Finland självständigt. Några månader efter självständighetsförklaringen inledde finska kommunister, understödda av sovjetiska förband och vapen, en väpnad revolution i Finland.

I vissa svenska kretsar såg man med oro på utvecklingen i grannlandet. I januari 1918 bildades föreningen Finlands vänner med syfte att organisera en svensk frivilligkår. Till ordförande i föreningen utsågs Johan Mannerheim, en bror till den finländske överbefälhavaren Gustaf Mannerheim. Man satte som mål att inom två månader kunna sätta upp en infanteribrigad med tre skyttebataljoner.

Föreningen samlade in stora summor pengar från privatpersoner och näringslivet, sammanlagt 1,4 miljoner kronor samlades in.

Olof_Palme_dä

Olof Palme den äldre

Inom kort anslöt sig ett stort antal svenska officerare, underofficerare och soldater sig till förbandet. Till förbandets första chef utsågs reservkaptenen Hjalmar Frisell, med Olof Palme som ställföreträdare. Olof Palme, vars familj hade en stor del i Svenska brigadens tillkomst, var farbroder till den senare svenska statsministern med samma namn.

Organiseringen av förbandet motarbetades av socialdemokratiska och kommunistiska kretsar i Sverige. När förbandet skulle avresa till Finland placerades en bomb i en av de frivilligas vagnar i närheten av Bollnäs. Bomben upptäcktes dock och ingen kom till skada.

I början av mars 1918 hade man nog manskap för att fylla en skyttebataljon. Man tog då beslut om att flytta över verksamheten till Finland. Den 8 mars publicerades ett upprop i svensk press:

Svenskar!

Finland kämpar i dessa dagar sin tunga kamp för räddande av den samfundsordning och den kultur, som svenskar i forna tider där grundat och som sedan där vårdats och upprätthållits. Vi, en skara svenskar, kärnan till en Svensk Brigad, hava slutit oss till Finlands folkhär, trygga i vissheten om att kämpa för en rättvis och helig sak. För varje svensk, som med oss vill strida för att rädda åt Finland den frihet i tanke och medborgargärning, som vi själva i sekler njutit, stå våra led öppna. Därför rikta vi till våra landsmän och bröder inom alla klasser och stånd, till alla dem, som i handling vilja hävda gemenskapen med Finland, vårt maningsrop:

Med oss i strid för frihet, lag och rätt till Finlands räddning och Sveriges heder! Samling i Uleåborg! – Enligt uppdrag av Svenska brigadens befäl och menige.

— Kapten Hjalmar Frisell, löjtnant Erik Hallström, Olof Palme, Axel Boëthius

De svenska soldaterna var ett välbehövligt tillskott för den finske överbefälhavaren Gustaf Mannerheim. Tillsammans med den i Tyskland utbildade jägarbataljonen och ett fåtal före detta ryska officerare var de svenska frivilliga de enda professionella soldaterna på den vita sidan i Frihetskriget.

Tack vare bristen på utbildade soldater blev många de svenska soldaterna placerade i staber och andra nyckelpositioner så som i artilleriet och förbandschefer.

Svenska brigaden deltog med omkring 350 soldater vid stormningen av Tammerfors, som kom att blir det finska frihetskrigets avgörande slag.

Tamerfors efter slaget

Tamerfors efter slaget

Totalt kom över 1000 man att anmäla sig till förbandet, av dem kom drygt 900 att vara stationerade i Finland. Förbandets förluster uppgick till 63 stupade, över hälften av dem vid Tammerfors. Fem av dessa soldater var i förlustrapporterna upptagna som mördade av de röda.

När segern var vunnen avtackades brigaden av general Mannerheim i Helsingfors den 27 maj 1918. Vid återkomsten till Sverige hyllades soldaterna på Stockholms stadion.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-01-29.

  • Publicerad:
    2018-01-29 00:07