USA • Medan judiska forskare och journalister talar om förlorad mark för judar inom amerikanskt rättsväsende, är deras överrepresentation i positioner, där makt utövas, oförändrat enorm. De judiska elituniversitetens juridik-institutioner är ett bra exempel.

Den amerikanske nationalisten Joseph Jordan, även kallad Eric Striker, har publicerat första delen av en artikelserie med titeln The Jewish Golden Age Continues (Den judiska guldåldern fortsätter).

I denna inledande del, American Law, skriver Jordan om hur stort det judiska inflytandet över det amerikanska rättsväsendet är genom judarnas dominans på amerikanska elituniversitet samt om vilka konsekvenser detta får för samhället i stort. Bakgrunden är de många judiska klagomålen över förlorat judiskt inflytande och antisemitism på amerikanska universitet.

Överrepresenterade med 1 692 procent

Bland de amerikanska elituniversiteten återfinns åtta anrika läroverk på den amerikanska östkusten som traditionellt kallas ”Ivy Leauge”, troligtvis efter den murgröna som täcker universitetens gamla byggnader. De kändaste och viktigaste av dessa är Harvard i Massachusetts, Yale i Connecticut och Columbia i New York.

Det är från dessa skolors juridikutbildningar som domare till högsta domstolar likväl som högt uppsatta rådgivare till regeringar, myndigheter och storfinans plockas. Jordan har gått igenom samtliga juridikprofessorer på Harvard, Yale och Columbia för att ta reda på hur den judiska representationen ser ut.

Harvard har tidigare fått utstå hård kritik för en orättvis överrepresentation av män bland juridikprofessorerna, eftersom bara 20 procent av totalt 120 professorer är kvinnor. Men om man utgår från att 50 procent av befolkningen är män betyder det att män bara är 1,6 gånger (eller 60 procent) mer representerade bland juridikprofessorerna på Harvard Law School än i samhället i övrigt. Det som framkommer i Jordans artikel är att 51 av professorerna är judar, vilket är en hisnande siffra om man utgår från officiell statistik som anger den judiska delen av befolkningen i USA till 2,4 procent. Det innebär att judarna har en överrepresentation på hela 17,92, eller 1 692 procent bland professorerna på Harvard Law School.

Den judiska överrepresentationen ännu större på Yale, då 47 av totalt 96 heltidsprofessorer i juridik är judar, eller 49 procent. På Colombia är motsvarande siffra 40 procent.

Detta får enligt Joseph Jordan stora konsekvenser för det amerikanska samhället.

Utexaminerade från Ivy Leagues juridikskolor handplockas som regel illa kvickt till viktiga rådgivande positioner i regeringen eller till stora företag. Åtta av nio nuvarande högsta domstolsdomare har examen från antingen Harvard eller Yale. Enligt en undersökning från BAR Association fick 18 procent av alla federala domare i landet sin juristexamen från Ivy League-skolor, med Harvard först (111 domare) och Yale tvåa (72).

Man kan, resonerar Jordan, dra slutsatsen juridikprofessorer vid Ivy League har ett oproportionerligt stort inflytande över hur morgondagens amerikanska chefsklass tänker och prioriterar. För vid sidan om den verksamhet som deras positioner inom rättsväsendet stipulerar, bedriver de även initierad rådgivningsverksamhet bakom kulisserna när stora frågor ska dryftas. Vad blir konsekvensen av detta?

Excentriska teorier, utan förmåga att överleva normal kritisk granskning, flyr ofta elfenbenstornet för att på en mängd olika sätt påverka medborgarnas livsvillkor, vardagens kultur... och landets lagstiftning.

Detta förlopp tydliggörs, visar Jordan, av historien bakom så kallad kritisk rasteori, som började som en judisk modefluga på 1980-talet vid Harvard Law School.

Tendenserna i den resulterande statistiken är, argumenterar Jordan, i underkant, eftersom vissa professorer har icke-judiska namn och ingen bakgrundsinformation är tillgänglig. Harvard Laws Dean John F. Manning skulle ha klassificerats som en vit icke-jude, om det inte vore för offentliggjord information som bevisar att han är jude. Elizabeth Hinton, synbarligen en svart kvinna, som undervisar i afroamerikanska studier, historia och juridik vid Yale, skulle med hundraprocentig säkerhet ha klassats som svart, om det inte vore för en intervju för en obskyr blogg, där hon berättar om sin judiska mamma.

”Antisemitisk” selektion ersatt av antivit?

I boken Joining The Club: A History of Jews and Yale hävdar den judiske Yale-forskaren Dan Oren att den selektiva antagningsprocess som används av Ivy League-universiten idag i grunden är en vidareutveckling av ett system som på 1920- och 30-talen nyttjades av lärosäten med vit majoritet i syfte att ”hålla judar på avstånd”, samtidigt som man genom att hänvisa till systemet ”kunde undvika anklagelser om antisemitism”. Detta system nyttjades ända fram till andra världskrigets slut, då kongressens olika underkommittéer och Civil Rights Act satte fokus på påstådd ”vit, anglosaxisk, protestantisk antisemitism”. Först efter omfattande utrensningar sade sig universiteten ”ha tvättat bort varje spår” av en sådan praxis.

År 1971 var minst 25 procent av Ivy League-studenterna och fakulteten judar.

En översiktlig titt på andra Harvard-avdelningar inom samhällsvetenskap, medicin, etc avslöjar att judar förblir ungefär en fjärdedel av fakulteten. Men inom juridik, enligt Striker ”kanske den politiskt mest kraftfulla disciplinen” är alltså närmare femtio procent av professorerna judar. Han kommenterar:

Om vi tittar på denna dynamik kan vi dra slutsatsen att judar till stor del har varit immuna mot politiska selektions-strategier som kvotering och DEI-policys (mångfald, jämlikhet, inkludering). De som drabbas av Ivy Leagues raskvoter idag verkar till stor del vara icke-judar, särskilt män, vars tidigare proportionella representation bland både studenter och lärare har ersatts av kvinnor och minoriteter.

Statistik för Harvard, Columbia och Yale

Harvard University Law — 120 heltidsprofessorer, varav

• judar: 51 (43 %)
• vita: 25 (21%)

• judar: 51 (43 %)
• vita: 25 (21%)

Columbia University Law — 87 heltidsprofessorer, varav

• judar: 35 (40 %)
• vita: 22 (25 %)

Yale University Law — 96 heltidsprofessorer, varav

• judar: 47 (49 %)
• vita: 24 (25 %)

Den judiska överrepresentationen och den vita underrepresentationen beror enligt Striker vid sidan om meriter framförallt på svågerpolitik, antivit diskriminering och korruption.