RECENSION. Dennis Hopper skriver här om det norska bandet Ulver med fokus på bandets första tre album.
Titel: The Trilogie
Band: Ulver
Längd: 26 låtar fördelade på 3 skivor
Språk: Norska
Det norska bandet Ulver släpper i dagarna en samlingsbox med material från sin tidiga blackmetal-/folkmusikera. Krocken mellan nämnda musikstilar är något som få band lyckats få till med samma lyckade resultat som just Ulver.
Ulver är ett norskt band som började som ett folkmusikinspirerat black metalband i Oslo 1993 av Kristoffer Rygg, sångare och multimusiker, då blott 16 år. Mycket har hänt sen dess och idag befinner sig Ulver långt från sina rötter och kan nog mer klassas som ett komplext experimentellt band. Bland annat har de gjort musiken till filmen Svidd neger.
Kristoffer Rygg har även blivit nominerad och vunnit flera musikaliska priser i Norge samt medverkat i många olika band, både som medlem, gästartist och producent. Många medlemmar har kommit och gått med åren men jag tänker koncentrera mig på musiken och texterna.
Det jag tänkte berätta här om är deras blackmetaltrilogi, och kanske sprida lite mer ljus på denna annars så ljusskygga musikstil. Nämnda trilogi kallas även ”The Trilogie – Three Journeys Through the Norweigan Netherworlde” och består av albumen Bergtatt – Et eeventyr i 5 capitler, Kveldssanger och Nattens madrigal – Aatte hymne til ulven i manden.
Bergtatt är som namnet avslöjar ett äventyr i 5 kapitel, 1995. Kristoffer Rygg, eller Garm som han nu kallar sig 1994 förklarar:
— Giennem Ulver hafver vi forsøgt at tægne et musikalskt billede aff een anden virkelighed: en mystisk forestillingsverden, der hverken falmer, forandres, eller synker i glaemsel.
Musiken kretsar fritt mellan stämningsfulla, mjuka spår med akustisk gitarr och mörk, elak och snabb black metal, inte sällan i samma låt. Sången följer samma mönster, allt från vacker körsång till vass och aggressiv blackmetalsång. Men det finns även tyngd, vackra melodier och vanlig rock i låtarna. Ibland slås man av dom folkmusikaliska kopplingarna för att i nästa sekund hamna i den mest primitiva blackmetal som Norge gör så bra, för att sen helt plötsligt befinna sig i tunggung med körsång. Att bandmedlemmarna är 18-19 år märks i energin och kraften i låtarna, något som de flesta hårdare banden tyvärr tappar med åren.
Albumet handlar om en oskyldig flicka som går vilse i skogen och blir lockad, bortrövat och slutligen uppslukad av ett berg – ”Bergtatt”.
Hun vaagner paa Skyggefulde Stier
I Skogens dybe grønne Kammer
Da hvidsker een Stemme paanye
Bag rankedæckede Stammer”
Ur Capitel IV-Een stemme locker
Man skulle skulle kunna kalla berättelsen för en modern skandinavisk folksaga, den innehåller mycket mörker och naturromantik. Men det finns även ett vasst anti-judeokristet budskap som ibland lyser igenom.
Skogens mørcke arme forbarmede
sig ofver dend fremmede giæst
Gjorde hende vaer i siine inderste tankers veemod
at i bergakongens kammer tørstes efter Christenblod”
Ur Capitel II-Soelen gaaer bag aase need.
Naturromantiken som blandas med det mörka och okända som lurar i skogen är väldigt vacker men samtidigt skrämmande. Att allt framförs på det norska språket gör berättelsen än mer sagolik.
Den andra skivan i trilogin är Kveldsanger från 1996.
— Vi forsøger her at male naturmystske & troldske stæmninger via reent acustiske instrumenter, vi hafver vært at finde i creativ længsel effter gamle Norgis stoorslaadte historie, eeventyrske natur oc de troldbindende fornstæmninger hun formindler. Den romantiske aandsrætning som opstod i de Germandske land mod sluten aff 1700-tallet, förklarade Garm i en intervju 1995.
I stark kontrast till den första skivan består den enbart av akustiska arrangemang med gitarr, cello och flöjt. De flesta låtarna är instrumentala och väldigt vackra och stämningsfulla. Låtarna med sång består av körsång och mörk mansstämma. Skogen och den norska naturen har varit starka inspirationskällor vilket märks tydligt och man känner verkligen den germanska folksjälen i musiken.
Den lilla text som skivan rymmer är av melankolisk art och än en gång med anti-judeokristna undertoner.
Kan du mer enn ditt Fader Vår
Kaster du ingen skygge
Ja, da har du lovet bort din sjel
og vil til bestandighet
Ha en med prillahorn
Som ser på deg fra skyggen”
Ur Kledt i nattens farger
Den tredje skivan och den avslutande delen är Nattens madriga- Aatte hymne til Ulven i manden från 1997. Vi låter Garms ord återigen beskriva skivan, den här gången i form av ett uttalande från 1996:
— I dette vort tredie værk træder Ulvers quintessence frem i pur form. Vi hafver under tillblifvelsen aff disse aatte hymne været møgid opslugne aff dend gamle troe paa Varulve & vort slægtskab med Broder Ulv haer følets stærkere end nogen sinde.
Här har Ulver fått kontrakt med Century media, något som man kan tänka sig skulle forma bandet till något mer kommersiellt och lättsmält, men man blir positivt överraskad. Här har bandet skalat bort nära på alla akustiska inslag och gått tillbaks till den primitiva blackmetalen i samma klass som på första skivan. Den är även mixad så att den låter mer ”underground”. Sången är rå, elak och kall. Musiken sylvass, mörk och snabb. Men även här finns folkmusiken och de tyngre delarna även om fokus ligger på kraft och energi. Norsk blackmetal när den är absolut som bäst.
Texterna handlar bara om varulvar och vargen i mannen. Det här är även skivan med mest text i trilogin. Berättelserna som målas upp är lite råare och vassare.
Satan skabede det som for deris Bilk
Blifver ofverjordisk – Han er slik,
Een Mand i Ulveham
— Wolf & The Devil
Även om texterna här lutar mer mot vanliga blackmetaltexter, med ondska och ond bråd död, så blir det ibland vackert och lite sorgligt.
Med hendes Ild ligger sort & død
Ondskab qvalte hver een Glød
Dend hviide Gloe, dend slukte han
Men dend ha’r skabt een mæcktig Brand
Aff Had & Elskov & tungindigt Haab”
— Wolf & Passion
En intressant detalj är att Bergtatt innehåller både akustiska och elektroniska instrument, Kveldsanger bara akustiska och Nattens madrigal bara elektroniska. Tyvärr så är Nattens madrigal den sista blackmetal-skivan Ulver gjorde.
Sammanfattningsvis kan man säga att Ulver-trilogin är en stor bit nordisk musikhistoria, en bit av den unika tid som var. En tid då blackmetal var på riktigt. En tid då kyrkor brann och nordmännen än en gång visade sitt raseri.
/Dennis Hopper
Hoppa till huvudinnehåll
