NORDISK HISTORIA • Forskarna har tillämpat moderna rättsantropologiska metoder på det 300 år gamla rättsfallet. Slutsatsen blir att kungen dödades av ett skott avfyrat från 200 meters håll, där fienden förskansade sig.

Den 30 november 1718 träffades kungen över stormaktsriket Sverige Karl XII av en kula i huvudet och avled. Detta skedde under belägringen av Fredrikshald i Norge – en del av stora nordiska kriget. Händelsen kom att innebära slutet på den svenska stormaktstiden. Medan obduktioner genomförda 1746, 1859 och 1917 kunnat fastslå dödsorsaken ”en kula som genomborrade huvudet” så har genom åren olika teorier rörande kulans beskaffenhet och skyttens nationalitet florerat. Enligt flera teorier sköts kungen från nära håll av en av sina egna. En av dessa, den så kallade kulknappsteorin, går ut på att kungen skulle ha lönnmördats med en av sina egna uniformsknappar. Förra året beslutade sig en finsk forskargrupp vid Uleåborgs universitet för tillämpa moderna rättsantropologiska metoder på fallet.

— Vi kände till fallet om Karl XII, och bekantade oss med tidigare forskning, men vi saknade förutfattade meningar om de olika teorierna som fanns, säger Juho-Antti Junno, en av forskarna som tog sig an fallet till DN. Han tillägger:

— Det gjorde att vi kunde fokusera på de obduktionsrapporterna som fanns och därefter med hjälp av ballistiska experiment slå fast vilken typ av skott som ledde till kungens död.

Modeller för skalle och filthatt besköts från olika håll samt på olika avstånd med ett tio-kalibers gevär och en 28 millimeters svartkrutskanon av kulor av olika form, storlek, vikt och material. Modellerna genomgick sedan en radiologisk undersökning och mättes med mätinstrument. Såret undersöktes med datortomografi. Skadorna som uppstod visar att kungen inte kan ha dödats av en muskötkula av bly. Den filthatt som Karl XII hade på sig när han blev beskjuten har ett tydligt ungefär 19,5 millimeter stort runt hål. Forskarnas data visar att det för att orsaka ett sådant hål i filttyg krävs en kula av en storlek avsevärt större av vad avskjutning med en musköt medger.

— Vi kunde konstatera att kulan som dödade kungen inte kunde vara en kulknapp, som man har spekulerat kring. Och den måste ha varit betydligt större och hårdare än en muskötkula, säger Junno.

Datan visade vidare att kulan när den träffade huvudet rörde sig i hastigheten 200 m/s. De norska trupperna befann sig enligt historieskrivningen under slaget i ett fäste 200 meter bort.

— Därför är det mest sannolika alternativet att kulan kom från den norska fienden, och inte från egna trupper, fastslår forskaren Juho-Antti Junno.

Forskningen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS Nexus – ett samarbetsprojekt mellan National Academy of Sciences och Universitetyof Oxford.