RYSSLAND • Idag är det 100 år sedan bolsjevikerna utropade Sovjetunionen i Ryssland med omnejd. Samtidigt som man i vissa sammanhang försöker lyfta fram Sovjets framgångar, så tycks ryssarna ha en väldigt splittrad syn på detta mörka kapitel i landets historia.

Vad gäller grymhet så har det skräckvälde som följde av 1917-års bolsjevikkupp i Ryssland rent historiskt endast toppats av andra bolsjevikrevolutioner- och regimer. Fem år efter bolsjevikkuppen, den 30 december 1922, utropades SSSR, mer känt som Sovjetunionen. Dagen tycks inte uppmärksammas på något särskilt sätt i dagens Ryssland, något man dock fortfarande gör med 7 november, även om den så kallade ”ryska” revolutionens dag sedan 2005 inte längre är en helgdag.

Samtidigt som Sovjetnostalgin i allra högsta grad är levande i Ryssland, även bland vissa grupper som kallar sig för nationella, så finns en viss ambivalens kring landets röda historia.

På RT skriver exempelvis den i Ryssland boende irländaren och journalisten Bryan MacDonald om hur han själv försökt få kläm på situationen. MacDonald menar att det är väldigt svårt att greppa hur ryska gatunamn och monument fortfarande har sovjetiska namn, samt hur i princip alla ryska städer har en gata och ett torg uppkallat efter bolsjevikledaren Vladimir Lenin, liksom en staty av honom. Allt detta samtidigt som befolkningen tycks vara ambivalent och till och med fientligt inställda till Sovjeteran.

På samma sätt kallade Putin 2005 Sovjetunionens kollaps för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”. Med andra ord samma år som han beslutade att stryka ”ryska” revolutionens dag som helgdag.

Under 2016 krävde också invånare i den ryska staden Ryazan att den av bolsjevikerna uppkallade ”Gudlösa gatan” skulle döpas om och istället uppkallas efter USA:s president Donald Trump, som då fortfarande var nyvald och populär i Ryssland tack vare sin Rysslandsvänliga valkampanj.

”Gatunamnet Gudlös i sig går helt emot ryska värderingar och sårar de troendes känslor. Och Donald Trump som nyligen vann presidentvalet i USA är en stor vän av Ryssland och försvarare av traditionella värderingar”, stod det på namninsamlingen för ändamålet.

Bolsjevikernas gudlöshet och aggressiva kampanj gentemot ortodoxa kristna ses alltså som något oerhört negativt i Ryssland. Istället framför man traditionella värderingar som något vägledande, både i det privata och inom politiken. Ryssland har som bekant länge försökt att hålla den dekadenta homolobbyn kort, samtidigt som man emellanåt vidtar åtgärder gentemot spridningen av pornografi, bara för att nämna två exempel.

Ryska revolutionen var långt ifrån rysk

Jag tror dock att det går djupare än så. Samtidigt som ryssar känner ett behov av att lyfta fram Sovjetunionens militära, vetenskapliga och politiska framgångar för att göra dem till sina egna så vill man inte hylla en regim som i grunden inte ens var rysk. Bolsjevikerna som grupp dominerades av judar, något som till och med den samtida Winston Churchill erkände i en artikel som han skrev 1920:

Man behöver inte överdriva rollen som framförallt dessa internationella och för det mesta ateistiska judar spelade i skapandet av bolsjevismen och frammanandet av den ryska revolutionen. Det är sannerligen en stor roll och troligtvis överskuggar den alla andra. Med Lenin som anmärkningsvärt undantag så var majoriteten av de ledande figurerna judar. Dessutom kom den huvudsakliga inspirationen och drivkraften från de judiska ledarna.

Medan Sovjetunionen med tiden kom att bli alltmer rysk, så var drivkraften bakom skapandet av den kommunistiska unionen inte det. Därför känner ryssarna fortfarande att vissa delar av den sovjetiska historien måste uppmärksammas, samtidigt som alltfler vill blunda för dess blodiga skapelse och de blodtörstiga arkitekterna bakom. Man försöker alltså rent psykologiskt att distansera sig från det bolsjevikiska och ondskefulla i Sovjet och istället framhålla det positiva och ryska. Det var trots allt framförallt tiotals miljoner ryssar som med sitt blod fick vattna den ryska marken för att bolsjevikerna skulle få upprätta sin utopi.

Att fira den ”ryska” revolutionen är trots allt inget annat än att fira ett judiskt maktövertagande av Ryssland och början av ett av historiens mest intensiva och brutala folkmord på vita människor.

Vad i hela fridens tider menar Putin?

Blandar Sovjetnostalgi med rysk-ortodox kristendom

2020 öppnade den nybyggda och pampiga Kristi uppståndelse katedral utanför Moskva. Det är den ryska arméns officiella katedral och innehåller bisarrt nog en mosaikmålning med flera sovjetiska ledare, inklusive massmördaren Josef Stalin som avbildas på en standard som hålls upp av soldater. Om man förstår den märkliga ”putinismen” och dess falska historieskrivning som jag skrivit om tidigare blir det dock helt logiskt att Stalin finns med i kyrkan.

Inledningsvis var till och med Putin tillsammans med den ryske försvarsministern Sergej Sjojgu och utrikesministern Sergej Lavrov porträtterad i mosaikmålningar i katedralen, som en hyllning till annekteringen av Krim. Men Kreml grep in och lät Putins och ministrarnas ansikten avlägsnas.

Idag ser vi hur ryska trupper såväl som Donbass-republikernas miliser använder den gamla röda Sovjetfanan som en slags krigsfana i Ukraina och en symbol för Rysslands militärmakt. Den ryska regimen använder Sovjetnostalgin för att motivera kriget mot ett påstått ”nazistiska Ukraina”. I krigspropagandan åberopas ”det stora fosterländska kriget” där Röda armén besegrade Tredje rikets ”nazister”. Det har blivit ett uppsving för Sovjetnostalgin och risken är att den röda terrorns symboler på grund av kriget befästs bland den ryska befolkningen som alltmer sluter sig samman kring sin falska historieskrivning.

Foto: TXDPR/Telegram.
En amerikansk sympatisör i Donetsk visar upp en fana med både kommunistisk och rysk-ortodox symbolik.

Förhoppningsvis är det ett övergående fenomen. Det bästa vore ifall uppmärksammandet av ”det stora fosterländska kriget” och Röda arméns fruktansvärda övergrepp under andra världskriget snart går samma öde till mötes som helgdagen ”ryska revolutionens dag”, likväl som Lenins balsamerade kropp i sitt mausoleum och alla andra perversa hyllningar av historiens värsta folkmördarregim.

Artikeln är en modifierad version av en artikel publicerad 2017.