RYSSLAND. Under tisdagen uppmärksammades 100-årsjubileumet av den judiska bolsjevismens statskupp i Ryssland. Samtidigt som man i vissa sammanhang försöker lyfta fram Sovjets framgångar, så tycks ryssarna ha en väldigt splittrad syn på detta mörka kapitel i landets historia.
Bolsjeviker marscherar på Röda torget i Moskva 1917. Idag var det exakt hundra år sedan deras skräckvälde inleddes i Ryssland och det som skulle komma att bli Sovjetunionen.
Vad gäller grymhet så har det skräckvälde som följde av 1917-års bolejsevikkupp i Ryssland rent historiskt endast toppats av andra bolsjevikrevolutioner- och regimer. Under tisdagen var det exakt 100 år sedan bolsjevikerna tog makten i Ryssland, något som tycks uppmärksammas allt mindre för varje år som går av landets egna befolkning.
Sedan 2005 är den så kallade ”ryska” revolutionens dag inte längre en helgdag i Ryssland. Då beslutade president Vladimir Putin nämligen att man istället skulle fira Den ryska enighetens dag den 4 november, vilket markerar att Moskvas invånare 1612 gjorde uppror mot polska inkräktare.
Uppmärksammandet av bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland har idag reducerats till en angelägenhet endast för kommunister. Filmklipp från RT som visar firandet av ”ryska” revolutionens dag 2014.
Samtidigt som Sovjetnostalgin i allra högsta grad är levande i Ryssland, även bland vissa grupper som kallar sig för nationella, så finns en viss ambivalens kring landets röda historia.
På RT skriver exempelvis den i Ryssland boende irländaren och journalisten Bryan MacDonald om hur han själv försökt få kläm på situationen. MacDonald menar att det är väldigt svårt att greppa hur ryska gatunamn och monument fortfarande har sovjetiska namn, samt hur i princip alla ryska städer har en gata och ett torg uppkallat efter bolsjevikledaren Vladimir Lenin. De flesta städer, skriver han, har både och. Plus en Leninstaty. Allt detta samtidigt som befolkningen tycks vara ambivalent och till och med fientligt inställda till Sovjeteran.
På samma sätt kallade Putin 2005 Sovjetunionens kollaps för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”. Med andra ord samma år som han beslutade att stryka ”ryska” revolutionens dag som helgdag.
Under 2016 krävde också invånare i den ryska staden Ryazan att den av bolsjevikerna uppkallade ”Gudlösa gatan” skulle döpas om och istället uppkallas efter USA:s president Donald Trump, som då fortfarande var nyvald och populär i Ryssland tack vare sin Rysslandsvänliga valkampanj.
”Gatunamnet Gudlös i sig går helt emot ryska värderingar och sårar de troendes känslor. Och Donald Trump som nyligen vann presidentvalet i USA är en stor vän av Ryssland och försvarare av traditionella värderingar”, stod det på namninsamlingen för ändamålet.
Bolsjevikernas gudlöshet och aggressiva kampanj gentemot ortodoxa kristna ses alltså som något oerhört negativt i Ryssland. Istället framför man traditionella värderingar som något vägledande, både i det privata och inom politiken. Ryssland har som bekant länge försökt att hålla den dekadenta homolobbyn kort, samtidigt som man emellanåt vidtar åtgärder gentemot spridningen av pornografi, bara för att nämna två exempel.
Jag tror dock att det går djupare än så. Samtidigt som ryssar känner ett behov av att lyfta fram Sovjetunionens militära, vetenskapliga och politiska framgångar för att göra dem till sina egna så vill man inte hylla en regim som i grunden inte ens var rysk. Bolsjevikerna som grupp dominerades av judar, något som till och med den samtida Winston Churchill erkände i en artikel som han skrev 1920:
Man behöver inte överdriva rollen som framförallt dessa internationella och för det mesta ateistiska judar spelade i skapandet av bolsjevismen och frammanandet av den ryska revolutionen. Det är sannerligen en stor roll och troligtvis överskuggar den alla andra. Med Lenin som anmärkningsvärt undantag så var majoriteten av de ledande figurerna judar. Dessutom kom den huvudsakliga inspirationen och drivkraften från de judiska ledarna.
Medan Sovjetunionen med tiden kom att bli alltmer rysk, så var drivkraften bakom skapandet av den kommunistiska unionen inte det. Därför känner ryssarna fortfarande att vissa delar av den sovjetiska historien måste uppmärksammas, samtidigt som alltfler vill blunda för dess blodiga skapelse och de blodtörstiga arkitekterna bakom. Man försöker alltså rent psykologiskt att distansera sig från det bolsjevikiska och ondskefulla i Sovjet och istället framhålla det positiva och ryska. Det var trots allt framförallt tiotals miljoner ryssar som med sitt blod fick vattna den ryska marken för att bolsjevikerna skulle få upprätta sin utopi.
Idag var det endast anhängare till Kommunistpartiet och diverse vänstergrupper som i St. Petersburg valde att tåga till pansarkryssaren Aurora, som enligt legenden avfyrade det skott som signalerade att tsarens Vinterpalats skulle stormas – en folksamling som blir allt mindre för varje år.
Att fira den ”ryska” revolutionen är trots allt inget annat än att fira ett judiskt maktövertagande av Ryssland och början av en av historiens mest intensiva och brutala folkmord på vita människor.
Förhoppningsvis går uppmärksammandet av ”det stora fosterländska kriget” och Röda arméns fruktansvärda övergrepp under Andra världskriget snart samma öde till mötes som denna dag, likväl som Lenins balsamerade kropp i sitt mausoleum och alla andra perversa hyllningar av historiens värsta folkmördarregim.
Källor:
100yrs since Red October, Westerners are more into revolutionary nostalgia than Russians
100-årsdagen inget att uppmärksamma – tycker Putin
Zionism versus Bolshevism: A Struggle for the Soul of the Jewish People.
Hoppa till huvudinnehåll
