12 NOVEMBER. Sebastian Elofsson sammanfattar här lördagens demonstration för att stoppa främlingsinvasionen som blev en stor succé för Motståndsrörelsen och för de nordiska folken.

12-november

Den 12 november kommer att gå till historien som dagen då Motståndsrörelsen visade det politiska etablissemanget att vi är en kraft att räkna med. Drygt 700 rakryggade män och kvinnor marscherade från Kungsträdgården till Mynttorget som ligger mellan Kungliga slottet och riksdagshuset. Detta innebär att demonstrationen i Stockholm var mer än dubbelt så stor jämfört med den i Borlänge!

Själva marschen gick lugnt tillväga och inga så kallade ”antirasister” fick någon möjlighet att bryta igenom polisens avspärrningar under marschen. I efterhand har det framkommit att minst 200 personer inte fick gå med i demonstrationståget för polisen då de kom för sent till samlingsplatsen. Om polisen hade skött sitt jobb hade vi varit minst 900 demonstranter och kanske till och med så många som 1 000!

img_0174

Aldrig tidigare har så många gått i Motståndsrörelsens led.

Väl på plats på Mynttorget ställde demonstranterna upp sig medan arrangörsgruppen ställde i ordning ljudanläggning och talarstol på en lastbil som fick tjäna som scen samtidigt som kaffe och varm choklad serverades. Innan talen började gjorde den röda pesten ett halvhjärtat försök bryta igenom en av polisens avspärrningar med knallskott och bengaler. Motståndsrörelsens sköldbärare var snabbt på plats och bildade en mur av sköldar mot polisen och antifascisterna som båda försökte angripa demonstranterna. Som vanligt fick motdemonstranterna mod av polisens närvaro och rapporter har kommit in om att flera antifascister gripits och omhändertagits av polis.

Efter antifascisternas patetiska och halvhjärtade försök till att bryta igenom polisens avspärrningar så lugnade de ner sig och inga fler oroligheter uppstod i närheten av Mynttorget.

Så småningom började talen och först ut var Motståndsrörelsens Pär Sjögren som bland annat talade om samhällsförfallet och mångkulturens förödande konsekvenser. Näste talare efter Sjögren var chefen för Motståndsrörelsens parlamentariska gren samt presstalesman Pär Öberg som talade om den dolda makten bakom riksdag och regering, alltså de sionistiska globalisterna som tvingar på de nordiska folken massinvandring och överstatlighet.

Tredje talare var 88 år gamla Vera Oredsson som berättade om det nationalsocialistiska Tyskland som hon växte upp i samt om hennes livslånga engagemang för vårt folk. Efter Oredsson klev Jörgen Kromann upp på scen och talade bland annat om sitt tidigare engagemang som kommunist och hur även han likt Vera har sett Sverige förvandlas till en mångkulturell smältdegel. Han utropade det faktum att den nationella oppositionen är den enda sanna folkrörelsen i dagens Sverige och att dagens vänster helt och hållet gått över i globalisterna och storfinansens led.

Jörgen Kronman höll ett passionerat och väldigt uppskattat tal.

Jörgen Kronmann höll ett passionerat och väldigt uppskattat tal.

Den näst sista talaren för dagen var Nordfront chefredaktör och Motståndsrörelsens politiska strateg Fredrik Vejdeland. Vejdeland tog upp det faktum att främlingsinvasionen aldrig haft något folkligt stöd. Han talade också om judisk media och deras kontroll över opinionen och hur de stryper yttrandefriheten. Vejdeland påpekade det faktum att det inte är någon skillnad mellan sovjetisk media och dagens etablissemangsmedia när det gäller arbetssätt och metod. Udden var framförallt riktad mot den judiska mediefamiljen Bonnier som genom bland annat Dagens Nyheters chefredaktör (((Peter Wolodarski))) försöker styra även hur statlig media rapporterar om den nationella oppositionen.

Den siste talaren för dagen var ingen mindre än Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Lindberg som ända sedan tonåren kämpat för den nordiska rasen talade om vikten av enighet för att kunna besegra vårt folks fiender och att det inte finns några ursäkter att stanna hemma en dag som denna. Han redde också i sitt tal ut en del missförstånd om nationalsocialism och förklarade vad Motståndsrörelsen menar med folkgemenskap och nationell socialism och hur den står i stark kontrast gentemot den materialistiska och marxistiska socialism som vänstern förespråkar. Alla tal var väldigt uppskattade av publiken och går att titta på här.

Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll ett väldigt uppskattat tal om enighet i det nationella motståndet.

Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll ett väldigt uppskattat tal om enighet i det nationella motståndet.

När talen var över begav sig deltagarna till Gamla stans tunnelbanestation för att ta sig tillbaka till den första samlingsplatsen man var på innan samlingen i Kungsträdgården. Men under tiden som man gick över Riddarholmsbron gick antifascister till anfall med isbitar och stenar. Motståndsrörelsens sköldbärare ställde upp sig för att skydda demonstranterna och då gick polisen till attack mot deltagarna batonger och pepparsprej helt utan anledning. Många aktivister fick pepparsprej i ögonen och skador av polisens batongslag. Men antifascisterna drevs framgångsrikt tillbaka.

Situationen förbättrades senare och deltagarna fortsatte mot tunnelbanestationen. Men inne på stationen gick plötsligt poliserna till vansinnesattack mot demonstranterna och slog besinningslöst mot demonstranternas huvuden. En aktivist blev så pass allvarligt slagen av polisen att han blev medvetslös och vid ett tillfälle visste man inte ens ifall personen var vid liv eller inte.


Polisens vansinnesattack vid Gamla stans tunnelbanestation.

Till slut anlände deltagarna till den första samlingsplatsen och reste hem igen och därmed avslutades den lyckade dagen. Med 700 deltagare som egentligen skulle ha varit 900 eller till och med 1 000 är demonstrationen inget annat än en succé. Aldrig tidigare har en demonstration som arrangerats av Motståndsrörelsen samlat så många människor och ur olika ålders- och samhällsgrupper som i Stockholm. Den tolfte november visade Motståndsrörelsen att vi är en politisk organisation som har förmågan att mobilisera mer än bara ”unga arga män” och personer som även tidigare varit nationella. I framtiden mobiliserar vi hela folket och demonstrationen i Stockholm är bara startskottet.


  • Publicerad:
    2016-11-14 13:00