ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, den 14 juni 1934. Författad av skribenten Rapp.

När kvällståget till Stockholm den 4 juni lämnade Göteborgs Central, iaktogo vi en celeber profil bakom ett fönster. Det var en s.k. aktad och ärad utlandssvensk, som gjorde ett litet besök i sitt och Per Albins älskade fosterland och nu i kvällens dunkel passade på att smita ur nazistaden Göteborg till de lugnare och hemtrevligare kretsarna kring kyrkoministern Arthur Engberg i kungl. huvudstaden. Tyvärr medhunno vi inte någon intervju med herr Obadja Asch, alias bankdirektör Olof Aschberg – det var nämligen denne populäre man som dolde sig bakom andraklassvagnens gardiner – men vi kunna inte underlåta att i alla fall skriva en liten välkomsthälsning till den långväga gästen.

Olof Aschberg – huru välsedd är icke denne person! 88,000 svenska medborgare, som blivit plundrade på sina fattiga sparslantar genom Allmänna Sparbanken, längta att få göra Aschbergs närmare bekantskap. Men Aschberg är en tillbakadragen och anspråkslös man, och han tillbakavisar bestämt alla uppvaktningar från Sparbankens forna klientel. Och blir uppmärksamheten här alltför besvärande, då försvinner han genast per flygmaskin till sitt magnifika slott i Paristrakten och lämnar ärendet i Sverige åt sitt öde för tillfället. Ty en sådan bagatell kan man väl kosta på sig, om man en gång varit ägare till Sveriges största svindelbank.

När Olof Aschberg på sin tid bosatte sig i Paris skedde detta förvisso icke med tomma händer. Tillhör man bara den CENSUR rasen och samtidigt har goda förbindelser med ledande kretsar i samhället, så torde det icke vara så svårt att ordna de ekonomiska förhållandena åt sig. I detta sammanhang kanske det kan förtjäna att påpekas, att samtidigt med Aschbergs försvinnande ur Sverige, skedde ett mycket mera värdefullt försvinnande ur Allmänna Sparbankens kassa: det blev nämligen en förlust där på inte mindre än 12 milj. kronor. Allt som allt hade ur herr Aschbergs bank 40 milj. kronor av svenska folkets sparmedel försvunnit, då svindeln blev officiellt upptäckt den 8 april 1929. För detta blevo omkring 80 svenskar åtalade, ett tiotal blevo dömda till långvariga fängelsestraff, tre ha tagit sig av daga. Men herr Aschberg fick i full frihet lämna landet och ännu idag har intet åtal föranstaltats mot Allmänna Sparbankssvindelns verklige organisatör!

Man har låtit göra gällande, att Olof Aschberg egentligen inte kunde göras ansvarig för sparbankssvindlerierna. Men tyvärr går det att leda i bevis, att den verklige ägaren av Allmänna Sparbanken var just denne jude Asch – eller Aschberg som han ju föredrar att kalla sig.

Det förhöll sig nämligen så, att då banken startades år 1926, lockades ett tjugotal socialdemokratiska förtroendemän att ställa sig som aktietecknare, i detta fallet kallade andelstecknare. Dessa andelstecknare behövde dock inte betala andelarna kontant utan lämnade endast en revers på beloppet. Enligt polisutredningen framträdde sedermera en ”enskild person” och löste förtroendemännen från deras reversförbindelser. Denne enskilde person var Olof Aschberg. Följaktligen blev han ägare av andelarna och den som äger aktierna eller andelarna i ett företag äger därmed företaget. Det är alltså bankiren Olof Aschberg, som de 88,000 sparbanksinsättarna ha att tacka för utplundringen. Inte underligt då, att bankir Aschberg föredrar att numera vara bosatt i Paris.

Av herr Aschbergs besök i Sverige framgår emellertid, att han av myndigheterna fortfarande är garanterad full rörelsefrihet. Man har inom regeringskretsar inte på något sätt för avsikt att ta Aschberg i förvar och ställa honom till ansvar. Tvärtom är man mycket mån om hans välfärd, trivs gott i hans sällskap och tillåter t.o.m. att hans byst finnes placerad i Nationalmuseum. Det var ännu i våras, som herr Aschberg blev fotograferad i trevlig samvaro med ingen mindre än regeringsmedlemmen Engberg.

Nyligen har i Frankrike en storsvindel uppklarats, den s.k. Staviskyskandalen, och där har det visat sig, att Stavisky lyckats muta en mängd framstående personer i staten och därigenom kunnat hålla sig flytande i det längsta. Detta kallas för korruption, och det är inte utan att ordet korruption faller en på läpparna, när man iakttager det förtroliga förhållandet mellan juden Aschberg och de svenska regeringsmedlemmarna. Härmed vilja vi visst icke påstå att regeringsmedlemmarna äro korrumperade, trots att ju saken verkar mycket egendomlig, men vi anse oss förpliktade att i ljuset framdraga samröret mellan herr Aschberg och det Engelbergska sällskapet, mellan kapitalisten och marxisterna.

Det förefaller särskilt underligt att denne Aschberg fortfarande då och då gör besök i Sverige (och naturligtvis samtidigt passar på och gästar vännen Engberg). Sparbankssvindeln är ju avvecklad och bulvanerna ha fått sina domar. Och det är väl knappast troligt, att det numera finns några så godtrogna individer, att de vilja låna sig åt herr Aschberg och spela bulvaner i några nya affärer. Det vore ju nästan detsamma som att vika en plats åt sig i fängelset. Det kan alltså knappast vara vanliga affärer, som fordra herr bankirens närvaro i Sverige. Men vilken är då anledningen? Kan kanske ecklesiastikminister Engberg ge upplysning om den saken? Och varför utfärdas icke häktningsorder mot Allmänna Sparbankssvindelns organisatör? Kan kanske vår värderade regering upplysa härom?

Anklagelseskriften mot Olof Aschberg är numera offentlig. Den har författats av vår medarbetare Per Granskare och har utkommit i bokhandeln under titeln ”Allmänna Sparbanken och Olof Aschberg, en svensk Staviskyaffär”. Men trots att alltså vem som helst kan anskaffa denna bok och taga del av dess fällande fakta, ha ännu icke myndigheterna haft tillfälle att läsa den och handla såsom rättvisan fordrar. Olof Aschberg får gå lös i Sverige ännu i denna dag – trots 88,000 plundrade svenskar. Staviskyskandalen och Aschbergsskandalen – var ligger egentligen skillnaden?

Redaktionellt tillägg: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument över svensk samtidshistoria och familjen Aschbergs påstådda förehavanden.