Hitlers första fredsförslag
Dagens datum 17 maj • Denna dag 1933 lämnade Adolf Hitler det första av många fredsförslag. I den tyska riksdagen uppmanade Hitler till allmän nedrustning.
Att det nationalsocialistiska Tyskland inte ville ha ett nytt världskrig framgår av de många fredsförslag som Hitler lämnade mellan åren 1933-1939, men också av de försök till fred som gjordes efter att andra världskriget brutit ut till följd av britternas krigsförklaring mot Tyskland. Ändå utmålades Tyskland redan 1933 som en aggressiv part. Anledningen var i själva verket inte att Tyskland upprustade, som påstods, utan att det tyska folket under nationalsocialisterna inte längre ville låta sig förödmjukas enligt Versaillesfördraget och ifrågasatte dess villkor.
Tyskland hade under första världskriget lett ett förödande nederlag och ställdes inför groteska fredsvillkor som var var utformade för att knäcka det tyska folket. Versaillesdiktaten från 1919 lade hela skulden för kriget på Tyskland och tvingade landet att betala gigantiska skadestånd om hundratals miljarder guldmark till segrarmakterna. Tyskland tvingades låna för att betala skadestånden vilket ledde till hyperinflation och stora ekonomiska och sociala problem. Med hjälp av Versaillesfördraget stal också segrarmakterna tyska områden och förbjöd Tyskland från att ha ett eget försvar. Tyskland fick bara ha en obefintlig armé och flotta och inget luftvapen alls.
När NSDAP kommit till makten 1933 fruktade segrarmakterna från första världskriget (England, Frankrike och USA) att Tyskland skulle riva upp Versaillesfördraget (något som också skedde 1936) och spred rykten och påståenden om att Tyskland upprustade i hemlighet. Den 17 maj 1933 besvarade Hitler dessa påståenden i den tyska riksdagen. Under sitt första utrikespolitiska tal presenterade också Hitler det första av många fredsförslag. I talet sade Hitler bland annat:
Tyskland skulle utan vidare vara berett att upplösa hela sin militära organisation och förstöra den lilla rest av vapen som det fått behålla, såvida de angränsande nationerna gjorde detsamma. Men om de andra staterna inte är villiga att genomföra de avrustningsbestämmelser i Versaillesfördraget, som är förpliktande även för dem, måste Tyskland åtminstone stå fast vid sitt krav på likaberättigande.
Tyskland är helt berett att avstå från offensiva vapen av varje slag såvida de väpnade nationerna å sin sida förstör sina offensiva vapen inom en specifik tidsperiod, och ifall dess användande förbjuds av en internationell konvention.
Tyskland är berett att ingå i varje allvarligt menad icke-aggressionspakt eftersom det inte vill anfalla någon utan endast förvärva sin säkerhet.
Den tyska regeringen önskar beträffande alla svåra problem komma till en fredlig uppgörelse med andra nationer. Den vet att en militär aktion i Europa, även om den till fullo lyckades, skulle kräva offer som inte stod i något rimligt förhållande till vinsten.
Den tyska regeringen och det tyska folket kommer dock inte under några omständigheter att låta sig tvingas till någon underskrift som skulle innebär att Tysklands diskriminering förevigades.
Georg Brandell har i boken Hitler och hans verk sammanfattat Hitlers fredsförslag från den 17 maj 1933:
I detta tal framhöll han att Tyskland hade avrustat: oerhörda massor av vapen och ammunition hade skrotats ner eller utlämnats, Rhenlandet hade demilitariserats, de tyska fästningarna raserats, de tyska krigsfartygen utlämnats, de tyska flygplanen förstörts och utbildningen av reserver förhindrats. SA och SS var ej militärt utbildade förband eller reserver i armén utan hade uppstått ur rent partipolitiska behov och var utan militär utbildning och utrustning. Detsamma var förhållandet med Stahlhelm. Alla dessa organisationer tjänade rent politiska syften.
Tyskland hade, fortfor Hitler, berättigade moraliska anspråk på att de andra makterna å sin sida uppfyllde de förpliktelser som följde av Versaillesfördraget. Tyskland hade ej fått det likaberättigande som man tillerkände det i december.
Hitler varnade i slutet av sitt tal för att fortsätta att använda de metoder som hade lett till den dåvarande tidens kris och hans skildrade i korthet resultatet för Tyskland del av dessa metoders användning: miljoner förstörda existenser, hela yrkesgrupper ruinerade och en oerhörd arbetslöshetsarmé. Ett tröstlöst elände vars hela omfång och djup kunde belysas därmed att sedan Versaillesfördraget undertecknades 224 000 människor i Tyskland, män, kvinnor, åldringar och barn, själva hade tagit sitt liv, nästan uteslutande på grund av nöd och fattigdom.
Den 2 februari 1932 hade Nationernas förbund (föregångaren till FN) anordnat en nedrustningskonferens i Genéve i vilken 59 stater deltog, däribland Tyskland. Den 14 oktober 1933, ett halvår efter Hitlers tal i riksdagen, drog sig Tyskland tillbaka från konferensen eftersom att Tyskland inte betraktades som en likaberättigad part. Tyskland gick även ur Nationernas förbund. Det hade visat sig att inga nationer på konferensen hade velat rusta ner utan att segrarmakterna tvärtom rustat upp som ett svar på det tyska folkets resning. Hitler resonerade som så att om inga andra nationer rustar ner, varför skulle Tyskland göra det? Det dröjde till 1936 innan Tyskland rev upp Versaillesfördraget och man började att rusta upp för att garantera sin säkerhet. Tyskland fortsatte dock att lämna flera fredsförslag, vilka alla ignorerades av de krafter som hade ställt in sig på ett nytt stort krig.
Läs även: What the World Rejected: Hitler’s Peace Offers 1933-1939
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-05-17.