NORDFRONT. Under andra rättegångsdagen mot Nordfronts tidigare ansvarige utgivare valde juryn att endast fria två av de 107 ursprungliga åtalspunkterna. Därmed lyckades JK övertyga dem om att Nordfront inte får rapportera vissa nyheter som är helt legalt för annan media att skriva om.

Nordfronts tidigare ansvarige utgivare Emanuel Lärkestål går igenom säkerhetskontroll inför andra dagen av JK:s rättegång mot honom. Foto: Nordfront.se.

Andra rättegångsdagen mot Nordfronts tidigare ansvarige utgivare Emanuel Lärkestål inleddes med att JK:s åklagare sammanfattade myndighetens position: De anser att allt som återfinns bland åtalspunkterna är redaktionellt material som funnits på Nordfronts databas under Lärkeståls ansvar, till och med en Youtubefilm.

LÄS MER: JK på krigsstigen: Nordfront inför rätta för 107 åsiktsbrott

De underströk även återigen att det är rimligt att Lärkestål bör känna till innehållet i samtliga 37 000 artiklar som finns på sidan. Detta trots att JK redan innan Lärkestål tillträdde dammsugit Nordfront och åtalat tidigare ansvarige utgivare. Man menade således att man antingen medvetet lämnat kvar artiklar som kan fälla nästa ansvarige utgivare, alternativt att man på på bara några månader kan komma till nya insikter om vad som är brottsligt eller ej.

Hur en ansvarig utgivare ska kunna ta publiceringsbeslut utifrån JK:s nyckfullhet i sitt tolkande av yttrandefrihetsgrundlagen förklarade man dock inte.

Kristna har större yttrandefrihet än nationalsocialister
JK valde att jämföra åtalet med ett annat uppmärksammat fall rörande ”hets mot folkgrupp”: Den friande HD-domen mot pingstpastorn Åke Green från 2005.

Green beskrev i en predikan för sin församling hur han menade att Bibeln ser på homosexualitet, nämligen som en ”cancersvulst”:

Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren. Inte heller djuren går fria från människans sexuella behov och branden som är tänd i en människa. Utan till och med detta kan man ägna sig åt.

Efter att ha dömts i tingsrätten till en månads fängelse friades Green helt av både hovrätten och Högsta domstolen. Den friande domen motiverades med att en fällande dom mot pastorn troligen skulle strida mot vad Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna meddelar om yttrande- och religionsfrihet.

Helt öppet medgav åklagarna att Åke Green endast friades eftersom att hans syn utgick från hans religiösa övertygelse. Endast yttrandefriheten tillåter inte ett dylikt resonemang, men då religionsfriheten agerar som ett ”extra skydd” kunde inte Green dömas. Annat är det med nationalsocialister – meddelade JK – då en fällande dom mot Nordfronts ansvarige utgivare enligt myndigheten inte inskränker yttrandefriheten. Nationalsocialister innehar – till skillnad från religiösa personer – inga ”starka skyddsintressen”.

JK funderar kring syftet med Nordfront
”Man får inte ursäkta kränkningar med högre principer”, förklarade JK:s åklagare när de försökte motivera varför man försöker tysta politisk opposition. De ”högre principerna” här är yttrande- och tryckfriheten som regleras i grundlagen och som ska möjliggöra att även för makten obekväma meningar får yttras. Men även likhet inför lagen, vilket resonemanget kring Åke Green visar.

Den juridiska kriminaliseringen av åsikter, vissa bilder, argument och systemkritik som JK sysslar med får inte ”hindra opinionsbildningen” eller nyhetsrapportering. Men detta, menade JK, är inga problem i det här fallet. Lögnpressen kommer trots en eventuell fällande dom mot Lärkestål även i fortsättningen kunna pumpa ut bilder på Adolf Hitler, eller rapportera om hissningar av hakkorsflaggor. Den typen av nyhetsrapportering sker enligt JK ”i ett helt annat sammanhang” eftersom ”fri media” inte har någon agenda att sprida nationalsocialistiska idéer.

Efter ett långt resonemang där man ”avslöjade” att Nordfront drivs av Nordiska motståndsrörelsen – vilket man menar är en försvårande omständighet för Lärkestål – och fungerar som en ideologisk plattform för organisationen, likväl som ett viktigt verktyg när det gäller att bygga en nationalsocialistisk rörelse i Sverige genom att rekrytera nya och stärka gamla aktivister, förklarade åklagarna hur JK ser på Nordfront:

— Att påstå att det här är en nyhetssida är att ljuga. Det är bara en ”fasad”. Nordfront är inte intresserade av nyheter eller journalism. Nordfront sysslar endast med allvarlig [åsikts]brottslighet.

Åklagarna fortsatte med att återigen hävda att Nordfronts huvudsyfte är att främja idéer om ”förföljelse och utrotning av andra raser än den nordiska, framförallt judar”, att tidningen ”saknar vilja att publicera nyheter eller journalistik” och att verksamheten istället endast syftar till att ”visa missaktning mot judar och homosexuella”.

— Hyllar man Hitler kan man inte vara ovetande om att man också hyllar rashat och utrotning, menade JK:s åklagare.

Slutligen meddelade man vad man yrkar på för straff för Lärkestål. Man hävdade återigen att det rör sig om ”allvarliga brott”, att Lärkestål endast agerat ”målvakt” för att ta smällen för Nordfronts brott– vilket man menar är ”lagtrots” — och att de påstådda brotten därmed bör ha ett högre artvärde än vad ”hets mot folkgrupp” vanligtvis har enligt rådande praxis. Därför anser JK att Lärkestål bör dömas till 8 månaders fängelse.

Vad är Nordfront?
JK begår i egenskap av myndighet som ska vakta över tryckfriheten grova övertramp mot densamma när man helt ogenerat avslöjar sin subjektiva syn på Nordfront. Jag kan själv inte dra någon annan slutsats av uppvisningen i Örebro tingsrätt.

Det är ingen hemlighet att Nordfront har en nationalsocialistisk agenda och att man publicerar opinionsbildande texter utifrån ett nationalsocialistiskt perspektiv. Vi har även en framträdande del av webbtidningen som sysslar med nyhetsrapportering – som undertecknad är ansvarig för – och som dagligen rapporterar om händelser från både Norden, Europa och hela världen. Där använder vi alltid källhänvisningar och strävar efter att rapportera så sanningsenligt och objektivt som möjligt.

På samma sätt är det sant att Aftonbladet är en ”oberoende socialdemokratisk tidning” som ägs av judiska banker och bedriver nyhetsrapportering och opinionsbildning ur ett socialdemokratiskt, folkfientligt och globalistiskt perspektiv.

Det hör snarare till en regel än ett undantag att en tidning saknar koppling till ett parti eller en ideologi. Det betyder inte att tidningen ”saknar intresse för nyheter och journalistik”. Poängen med Nordfronts nyhetsrapportering är förstås att berätta om händelser utifrån en nationalsocialistisk världsbild och därmed uppfylla ett behov – ett intresse – som finns hos våra läsare. Att det exempelvis bedrivs nationalsocialistisk aktivism över hela landet – emellanåt med klistermärkesuppsättning – är information som våra läsare vill ta del av. Men till skillnad från lögnpressen bygger inte vår journalistik eller nyhetsrapportering på lögner och förvridningar av sanningen. Kanske är det detta som JK har problem med?

Med åtalet visar JK med all önskvärd tydlighet att de anser att ”likhet inför lagen” inte får stå i vägen när det kommer till att tysta obekväma röster i samhället. Pingstpastorer får tala och skriva kritisk om en homosexuell livsstil, men inte nationalsocialister. Folkfientliga publikationer som Västerbottens-Kurriren eller Allt om historia får publicera bilder från Tredje riket, men inte den nationalsocialistiska tidningen Nordfront. Man hymlar inte ens med detta när man hävdar att Nordfronts koppling till Nordiska motståndsrörelsen och nationalsocialismen är en ”försvårande omständighet”.

I försvarsadvokat Sargon De Bassos slutplädering gick han till hårt angrepp på JK, samtidigt som han försvarade det han menar är ”demokratin”:

— Hur hamnar vi här? Hur hamnar vi i ett mål där JK på fullt allvar menar att ett fotografi på en person är hets mot folkgrupp?

— Demokratin och rättsstaten ställs inte på sin spets när de så kallade goda ställs inför rätta, utan när de så kallade onda gör det, fortsatte han.

Han talade om att ”inte bara missaktliga utan även äckliga åsikter måste rymmas inom demokratin”, påpekade att JK:s åtal är ett försök från staten att stoppa Motståndsrörelsen med juridik istället för politik, att JK inte lyckats bevisa att de åtalade meddelandena fått någon spridning överhuvudtaget under Lärkeståls ansvar, att Lärkestål blir ett offer när JK försöker statuera ett exempel, att de vill låta honom skaka galler för saker han aldrig ens läst eller kunnat förstå att han kan åtalas för, att rättssäkerheten kräver en ”svidande förlust” för åklagarsidan etcetera.

Sargon De Bassos försvar var gediget, men troligtvis förgäves, då yttrandefriheten i Sverige är död. Foto. Nordfront.se.

Men när juryn hade överlagt friade de endast Lärkestål på två punkter. Över hundra åtalspunkter går alltså vidare för bedömning hos tingsrätten, trots uppvisningen från JK.

JK är en myndighet som är ”experter” på tryckfriheten. Vilken jury av politiker som helst – och vilken uppsättning av domare som helst – anser förstås att det inte finns någon instans som kan tryckfriheten bättre än JK. Och om JK hävdar att Nordfront endast sysslar med ”allvarlig brottslighet” i relation till tryckfriheten, då kommer dessa människor att lyssna. Oavsett vad en skicklig advokat säger och oavsett om han har grundlagen och sunt förnuft på sin sida eller ej.

JK:s påståenden under rättegången väcker ju en hel del frågor inför framtiden. Exempelvis:

  • Vilka belägg har JK att Nordfront inte är intresserad av journalistik, utan endast att begå brott?
  • Hur ska Nordfront kunna känna sig säkra på att få en rättssäker bedömning av JK om myndigheten har den utgångspunkten?
  • Varför har man valt att lämna vissa artiklar från tidigare åtal mot Nordfront, för att sedan åtala näste ansvarig utgivare?
  • Varför åtalar man Lärkestål för bilder på klistermärken som man tidigare bedömt som lagliga?
  • Hur ska en ansvarig utgivare veta vad som är lagligt eller ej utifrån de omständigheterna?
  • Vill JK införa en ny praxis där ansvariga utgivare hålls ansvariga för hemsidor som man länkar till?
  • Vart har JK fått uppfattningen att Nordiska motståndsrörelsen vill förfölja och förinta andra folkslag än det nordiska? Har JK överhuvudtaget läst Motståndsrörelsens politiska program?
  • Varför har inte nationalsocialister rätt till likhet inför lagen?
  • Är JK ute efter att på sikt förbjuda nationalsocialism?

Men när jag kontaktade JK för att få svar på dessa frågor och andra hänvisar man endast till åtalet och låter hälsa att man inte tänker svara på några frågor.

Som jag skrev i min tidigare artikel är frågan om vi ens bör delta i den här typen av spektakel i framtiden. Förutom att myndigheten låter en privat organisation, som dessutom är våra politiska motståndare (Juridikfronten) skriva deras förundersökningar mot våra ansvariga utgivare, så har de uppenbarligen inga problem med att frångå grundlagens krav på opartiskhet och saklighet för myndigheter när det kommer till Nordfront.

Samtidigt är tystnaden kring den skandalösa rättegången mot Nordfront kompakt från de så kallade yttrandefrihetsförsvararna och övrig alternativ media. De senare kanske är tysta i hopp om att de kommer belönas för sin tystnad genom att inte drabbas nästa gång. Kanske för att de inte tror lika mycket på yttrandefriheten som de påstår.

I vilket fall som helst är yttrandefriheten i Sverige definitivt död, oavsett om Emanuel Lärkestål döms eller ej. Det har åtminstone JK lyckats med att bevisa i Örebro.


  • Publicerad:
    2018-10-01 12:52