NORDFRONT. Under torsdagen inleddes förhandlingarna vid Örebro tingsrätt där Nordfronts tidigare ansvarige utgivare Emanuel Lärkestål står åtalad för över hundra fall av ”hets mot folkgrupp”.
Pågående förhandlingar: Justitiekanslern mot Nordfronts Emanuel Lärkestål. Foto: Nordfront.se.
107 åtalspunkter, samtliga rörande ”hets mot folkgrupp” – detta stod Nordfronts tidigare ansvarige utgivare Emanuel Lärkestål åtalad för vid Örebro tingsrätt under torsdagen. Bakom åtalet – det största i sitt slag i svensk historia – står Justitiekanslern (JK), som efter en massanmälningskampanj från den folkfientliga organisationen Juridikfronten valt att dammsuga Nordfronts databas och försöka åtala ett stort antal äldre kamprapporter bland annat. Allt med motiveringen att man ”vill se ifall man kan få till en fällande dom”.
Lärkeståls föregångare Fredrik Vejdeland och Martin Saxlind har tidigare dömts för generella hyllningstexter till Tysklands tidigare nationalsocialistiske ledare Adolf Hitler, hyllningar som domstolar ansett ”i sitt sammanhang” kan tolkas som hets mot folkgrupp – trots att några folkgrupper inte explicit har nämnts i texterna.
LÄS ÄVEN: Martin Saxlind dömdes av partisk jury för hets mot folkgrupp!
LÄS ÄVEN: Åklagare vill fälla Nordfront med ”tolkningsfakta”
Majoriteten av åtalspunkterna mot Lärkestål rör publicerade kamprapporter med bilder på uppsatta klistermärken föreställande Adolf Hitler. Det har alltså rört sig om en rapportering om att klistermärken har satts upp, men som JK hävdar kan tolkas som hyllningar till Hitler.
Första rättegångsdagen inleddes klockan 10:00, men innan dess fick samtliga passera metalldetektor för att ta sig in i tingsrätten. Byggnaden bevakades dessutom av både polis och väktare, och själva rättegången hölls i en särskild säkerhetssal, där åhörarna fick sitta i ett särskilt rum bakom skottsäkert glas. Något som tycks ha blivit standard rörande alla rättegångar som rör Nordiska motståndsrörelsen eller Nordfront.
Det var högt säkerhetspådrag under första rättegångsdagen i fallet Justitiekanslern mot Lärkestål. Foto: Nordfront.se.
Förhandlingen inleddes med att rättens lagman Björn Lindén presenterade juryn. Att det förekommer jury under en tingsrättsförhandling hör till ovanligheterna i Sverige, och är ett alternativ endast i tryckfrihetsmål. Juryns uppgift är att kunna fria en åtalad innan tingsrätten får ta ställning i skuldfrågan.
Juryns deltagare fick också svära en ed om att de ”efter bästa förstånd ska besvara de frågor som framställs av rätten och aldrig röja vare sig vad som yttras under juryns överläggningar eller hur de enskilda medlemmarna röstar”.
Rätten fick dock snabbt ta en paus, då det kom fram att det fanns en stämningsansökan som varken Lärkestål eller hans advokat Sargon De Basso tagit del av. Det gällde åtalspunkter för artiklar som endast funnits tillgängliga innan Lärkestål formellt tillträdde som ansvarig utgivare för Nordfront, den 29 maj 2017.
De Basso menade att Lärkestål inte kan hållas ansvarig för publiceringar som skett före hans registrerades som ansvarig utgivare för Nordfront, och som inte bevisats legat publicerade under tiden för hans ansvar.
Men de två åklagarna, som hade två jurister från JK vid sin sida, menade att Nordfront angett Lärkestål som ansvarig utgivare på hemsidan sedan december 2016, samt att Lärkestål i förhör tidigare uppgett att han varit ansvarig utgivare från och med samma tid. Att både Nordfront och Lärkestål trott att Lärkestål varit ansvarig utgivare för den tiden beror dock på missförstånd i kommunikationen, framförallt med Myndigheten för press, radio och tv, och De Basso menade att man inte är ansvarig utgivare bara för att man tror det. Istället menade han att det måste gälla från dagen man registreras.
Åklagarna kontrade dock med att försvaret överhuvudtaget inte får göra den invändningen, eftersom rätten redan beslutat att Lärkestål varit ansvarig utgivare för perioden december 2016 till maj 2017 och att Lärkestål ”tagit på sig” det. Detta trots att man samtidigt medgav att en annan person rent formellt var ansvarig utgivare. Efter överläggningar beslutade också rätten att gå på JK:s linje och menade att Lärkestål de facto var ansvarig utgivare för perioden december 2016 till maj 2018, trots att han alltså rent formellt inte var det.
Åklagarnas anförande
Åklagarna inledde sitt anförande med en högtravande beskrivning av Yttrandefrihetsgrundlagen, vilket kulminerade i ett konstaterande om att grundlagsskyddet inte gäller på Internet förutom vid vissa specialfall. Ett av dessa är när man frivilligt tar på sig grundlagsskyddet genom att ansöka om ett utgivningsbevis exempelvis inom ramen för en webbtidning, något som Nordfront gjorde när tidningen grundades 2012.
JK framförde återigen via åklagarna sin ståndpunkt att Emanuel Lärkestål är ansvarig för allt man valt att åtala honom för, som man funnit i Nordfronts databas från och med december 2016 – oavsett när det publicerats.
Inledningsvis gick JK igenom de åtalspunkter som rörde artiklar med text som man uppfattat som hyllande av Adolf Hitler. En av JK.s fyra representanter förklarade för juryn och tingsrättens tjänstemän att Adolf Hitler var en ond man, att han framförallt skulle förknippas med ”utrotning av andra raser än den nordiska, och då framförallt judar”. Genom att ”reservationslöst” hylla Adolf Hitler menar JK att man därmed uttrycker missaktning mot andra raser än den nordiska, och återigen framförallt den judiska, samt att man dessutom uttrycker en åsikt om ”den nordiska rasens överhöghet” och ett allmänt ”rashat” mot andra folk.
Så långt känns JK:s resonemang igen i jämförelse med föregående domar mot Nordfronts tidigare ansvarige utgivare Fredrik Vejdeland och Martin Saxlind. Det finns dock vissa skillnader, som försvaret lyfte senare under behandlingen.
En annan åtalspunkt rör en insändare som publicerats på Nordfront vid namn ”Är fyra ”ensamkommande” fler än 260 svenskar?”. I artikeln ställer insändarskribenten massmedias omsorg om främlingar – specifikt så kallade ensamkommande flyktingbarn – mot deras brist på omsorg om svenskar. Han utgår från hur media uppmärksammat ett fåtal självmord bland gruppen ensamkommande, samtidigt som man ignorerat den betydligt större andelen självmord bland Sveriges ursprungsbefolkning.
Insändarskribenten skrev bland annat [citatet återpubliceras utifrån nyhetsvärdet. reds. anm.]:
Varför ska media påtvinga vår empati mot människor som inte har något i Norden att göra från första början? Varför ska man negligera ursprungsbefolkningens lidande till förmån för främmande parasiter som de flesta vet bara låtsas vara barn i nöd, som egentligen bara kommer hit för att få leva, bo och äta gratis medan de förgriper sig på ursprungsbefolkningen så gott de bara kan?
JK menar att beskrivningen av gruppen invandrare som parasiter är hets mot folkgrupp, trots att gruppen inte är en folkgrupp och att den kritik som framförs är utifrån att den specifika gruppen belastar välfärdssystemet på bekostnad på en annan grupp. Med andra ord inte utifrån att en viss folkgrupp har särskilt klandervärda egenskaper i sig.
De 91 kamprapporterna
Sedan följde en av de mer intressanta, men samtidigt mer långtråkiga, delen av åtalet och rättegången. 91 av de sammanlagt 107 åtalspunkterna rörde avbildningar av Adolf Hitler i olika utföranden som fotograferats och publicerats i samband med så kallade kamprapporter. Det gällde i första hand klistermärken och sprayningar, alltså en nyhetsrapportering av nationalsocialistisk aktivism i landet.
JK:s argument var: Den som sätter upp klistermärken eller använder spraymallar föreställande Hitler utför också en hyllning av honom, och därmed står för det ”rashat” och uppmuntran till förföljelse av judar som JK påstår är förknippat med det. Man dröjde sig länge kvar vid klistermärket, och en av åklagarna beskrev bilden med att ”här ser man Hitler uppklädd i kostym och slips” och att ”han ser väldigt beslutsam ut”.
Han menade att bilden påminner om bilder som spreds av Hitler under Tredje riket och att dessa är som religiösa ikoner för ”troende nationalsocialister”. På så sätt menar JK att att ett porträtt av Hitler i straffrättslig mening är jämförbart med ett hakkors och att Nordfront genom att rapportera om uppsättning av dessa klistermärken på sätt och vis har återpublicerat dem och sett till att dess spridning därmed ökat avsevärt.
Skärmbild från Västerbottens-Kurriren, som publicerat bild av ovan nämnda porträtt av Hitler – dock utan något åtal från JK.
Lärkestål ansvarig för Youtube?
Ett av åtalspunkterna rörde en nyhetsartikel om en film som publicerats på Youtube, vilken visar hur en grupp okända människor hissar en svastikafana på en flaggstång. I artikeln har Nordfront bäddat in Youtubefilmen och lagt till ett stycke som förklarar varför filmen bäddats in, att det man ser på filmen troligtvis är olagligt och att ”skulle personen i filmen dömas skulle det med största sannolikhet innebära fängelsestraff”, att ”Nordfront.se uppmanar inte till handlingar som leder till långa fängelsestraff”, följt av ett en förtydligande att filmen bäddas in med tanke på nyhetsvärdet.
Trots detta visade JK upp videobeskrivningen på Youtube, och läste upp texten.
— Vart är vi nu? Är vi på Nordfronts hemsida eller en videokanal? bröt då advokat De Basso in.
Stapplande försökte då JK:s representanter att förklara att Lärkestål är ansvarig för att filmen legat på Nordfront, men kunde inte svara på huruvida den verkligen låg på Nordfronts databas eller ej.
Efter ungefär halva dagen dök en av Nordfronts flitigaste läsare upp, Elias Lodin från Vänsterpartiet och clownorganisationen ”We are Dalarna”. Foto: Nordfront.se.
Försvaret kontrar
Efter ytterligare en paus var det Sargon De Bassos tur att framföra försvarets syn. Han förklarade att Lärkestål förnekar brott i samtliga åtalspunkter, men ur olika perspektiv.. Han inledde dock med att återkoppla till JK:s försök att lägga publiceringsansvar av en Youtubefilm på Lärkestål, och det slutade med att JK konstaterade att de anser att en webbtidning är ansvarig för allt man länkar till, även om det man länkar till publicerats på en annan databas och med en annan ansvarig utgivare.
Gällande de så kallade Hitlerklistermärkena ställde försvaret frågan till JK varför man tidigare avskrivit polisanmälningar gentemot själva klistermärket. JK:s representanter kunde endast förklara det med att man troligtvis inte kunnat utröna ifall klistermärkena rört sig om tryckt material eller ej.
Massanmälningar och politisk aktivism
De Basso fortsatte sedan med att beskriva hur Lärkestål registrerades som ansvarig utgivare för Nordfronts databas den 29 maj 2017, och hur en massanmälningskampanj från Juridikfronten tog sin början i september samma år. Samtidigt påpekade han att 80 procent av de artiklar som återfinns i åtalspunkterna har publicerats innan Lärkestål formellt blev ansvarig utgivare för Nordfront.
Alla artiklar har dessutom aktivt sökts fram av anmälaren, i det här fallet Juridikfronten, som alltså grävt fram publiceringar i en databas som inte är tillgängliga för den läsare som besöker Nordfronts förstasida. De Basso poängterade därmed att dessa inte varit tillgängliga på Nordfront för allmänheten under Lärkeståls ansvar, utan endast genom att man aktivt letar fram den. På så sätt har artiklarna endast fått spridning utifrån att Juridikfronten genom riktat politisk aktivism har grävt fram dem i syfte att kunna anmäla Nordfront via Lärkestål.
Sargon De Basso var flitig i sitt försvar av Lärkestål, Nordfront och i realiteten yttrandefriheten. Här intervjuas han av SVT: Foto: Nordfront.se.
De Basso påpekade för juryn att JK försöker jämföra exempelvis publiceringar av Hitlerklistermärken med den hyllningsartikel av Hitler som Fredrik Vejdeland dömdes för 2014 och visade effektivt och dräpande hur absurd jämförelsen är, då kamprapporter de facto endast är nyhetsartiklar som berättar om politisk aktivism utan att lägga några värderingar i personen Adolf Hitler i sig.
Han tog även upp en intressant dom från Högsta domstolen (NJS 2018. 805 II), som avgjorde ett tryckfrihetsmål mot en numera nedlagd nationalsocialistisk publikation. I det fallet åtalades en ansvarig utgivare för att ha publicerat en text med budskapet att ”homosexualitet inte har med kärlek att göra” och att ”frivilligargumenten endast kan accepteras av dem som även accepterar pedofili, incest, nekrofili och tidelag”.
I ovan nämnda fall friades den ansvarige utgivaren, framförallt eftersom HD menade att det för bedömningen av åtalet inte bör tillmätas någon betydelse att den organisation, på vars hemsida artikeln publicerades, får betecknas som ”rasistisk”.
Med det resonemanget kan exempelvis en domstol inte döma Nordfront för att publicera bilder på Adolf Hitler, hakkors eller nationalsocialistisk aktivism ifall andra publikationer frias för samma bilder. Om Lärkestål skulle dömas för en bild på ett Hitlerklistermärke måste även Västerbottens-Kurriren dömas enligt samma princip. Åtminstone ifall man följer HD:s resonemang, vilket lägre instanser har att göra.
Sammanfattningsvis kan man säga att HD i den den prejudicerande domen (NJS 2018. 805 II) kräver en likhet inför lagen som nationalsocialister saknat enligt flertalet hets mot folkgrupp-domar under senare år.
De Basso vände sig direkt till juryn och förklarade för dem att det JK ber dem är att flytta fram positionerna för en ytterligare begränsning av yttrandefriheten i och med åtalet mot Lärkestål.
— De vill att ni bryter ny mark här, förklarade De Basso.
Sedan fortsatte han med en utläggning om att det JK vill uppnå är ett alldeles för långtgående straffansvar i relation till Yttrandefrihetsgrundlagen. Hur ska Lärkestål förstå att publiceringarna är brottsliga när de varken innehåller kriminaliserade symboler eller ens referenser till folkgrupper, undrade De Basso retoriskt.
Lärkestål ansvarig för bilder som aldrig publicerats?
De Basso gick vidare med att ifrågasätta två åtalspunkter rörande bilder som inte verkar kopplade till någon publicerad text på Nordfront – bilder som endast återfinns i databasen genom att de ligger i ett bildgalleri. Exakt hur anmälaren fått tag i bilderna är oklart, men i anmälan står det att ”innehållet bör säkras snarast, innan Google uppdaterar sin cache” vilket tyder på att JK vill lägga publiceringsansvar för bilder som laddats upp men aldrig ens godkänts för publicering.
Trött SVT-reporter hoppas på att lyckas fånga dagens stjärna Emanuel Lärkestål på bild. Foto: Nordfront.se,.
En annan våghalsig anklagelse från JK rörde en åtalspunkt gällande en artikel om den nationalsocialistiska martyren Horst Wessel. JK åtalar i det fallet Lärkestål för en artikel som ursprungligen publicerats 2005, med motiveringen att den innehåller en historisk bild på Wessel med en hakkorsfana i bakgrunden.
Här hänvisar man återigen till domen mot Fredrik Vejdeland i Göta hovrätt, där man dömer för en hyllning av Adolf Hitler utifrån argumentet att Hitler är intimt förknippad med den judiska mytologin om förintelsen. De Basso frågade de församlade domstolstjänstemännen och de nio jurymedlemmarna om någon av dem ens hört talas om Horst Wessel innan rättegången, varav en person räckte upp handen.
Detta fick De Basso att ifrågasätta hur man överhuvudtaget då kan förknippa Wessel med den så kallade förintelsen, speciellt med tanke på att han dog tio år innan den påstås ha börjat. På så sätt argumenterade han att JK:s koppling till domen mot Vejdeland helt och hållet saknar verklighetsförankring.
”Dekadenta bögparader”
”Motståndsrörelsen attackerades av polisen i Kalmar” heter ytterligare en artikel som JK anser utgör ”hets mot folkgrupp”. I det här fallet rör det ”folkgruppen” homosexuella. Begrepp i artikeln som ”bögparader”, ”de perverterade”, ”homolobbyn” och ”homolobbyns vidriga fana” anses av JK visa sådan missaktning mot homosexuella att Lärkestål bör lagföras för brott.
De Basso visade då upp bilder tagna från Prideparader och förklarade att det är dessa situationer, inte homosexuella som grupp, som exempelvis beskrivs som ”perverterade”. Homolobbyn, förklarade han också, är inte heller ett begrepp som kan ersättas med ”homosexuella”, utan snarare grupper som arrangerar den typen av evenemang.
Bild som påminner om De Bassos exempel på en situation som hans klient anser perverterad, som i det fallet dessutom innehöll barn.
Försvaret bemötte även andra åtalspunkter på ett effektivt sätt, med kontentan att Lärkestål överhuvudtaget inte begått något tryckfrihetsbrott i ett enda fall. Han påminde även om en lagändring som är på gång vilken tar bort ”arvsynden” vad gäller publiceringsansvar, vilket alltså gäller 80 procent av åtalspunkterna mot Lärkestål.
Undertecknad diskuterade detta och mycket annat rörande rättegångens första dag tillsammans med Pär Öberg och Emil Hagberg i senaste avsnittet av Studio Nordfront.
Slutsatser utifrån första rättegångsdagen
Sargon De Basso är en skicklig försvarsadvokat med särskilda kunskaper om, likväl som ett brinnande intresse för, mål som rör yttrande- och tryckfrihet. Hans försvar var ett av de mest genomtänkta och vattentäta jag sett, vilket säger en hel del med tanke på hur omfattande, spretigt och irrationellt JK:s åtal framstod.
Vi vet dock att lagen om ”hets mot folkgrupp” specifikt används för att försöka förhindra Nordiska motståndsrörelsens verksamhet, inklusive den som sker via Nordfront, istället för den officiella versionen om att den ska skydda ”minoriteter” från så kallad hets.
I en rättspromemoria från 2016 som författats av Åklagarmyndigheten, med syfte att vägleda operativa åklagare som handlägger ”hatbrott”, skriver man svart på vitt om lagens verkliga syfte:
FN:s rasdiskrimineringskommitté […] har även konstaterat att Sverige har problem med rasistiska och extremistiska organisationer och att Sverige inte fullt ut lever upp till konventionens [FN:s konvention om ”avskaffande av all rasdiskriminering” från 1965, reds. anm] förbud mot sådana organisationer.
Sverige anser att konventionens förpliktelser är uppfyllda eftersom lagstiftningen om hets mot folkgrupp tvingar organisationerna till passivitet genom att förbjuda rasistiska yttranden. En begränsning av politisk åskådning skulle strida mot Regeringsformens skydd för yttrandefrihet- och föreningsfrihet. Kriminaliseringen är inriktad på de gärningar som begås men syftet med den svenska lagstiftningen är att sådana organisationers verksamhet ska förhindras.
Chanserna att Lärkestål frias för samtliga punkter är därmed minimala.
Som aktiv deltagare i Nordfronts redaktionella arbete vet jag hur hårt vi anstränger oss för att hålla oss inom lagens ramar. Men jag vet också hur snabbt lagens ramar kan förändras, nämligen var och varannan gång någon åtalas för ”hets mot folkgrupp”.
På Nordfronts databas ligger dessutom cirka 34 000 artiklar. Enligt JK:s argumentation har alltså en ansvarig utgivare för Nordfront inte bara att ta ställning till samtliga av dessa artiklar, han eller hon måste också förutspå hur JK kan komma att vilja omtolka vad som är brott mot tryckfrihetsordningen eller inte i framtiden.
Frågan är därmed om det ens finns någon poäng i att försöka värja sig mot den här typen av rättsliga charader från systemets sida.
Under fredagen kommer den politiska juryn att ges möjlighet att fria Lärkestål. De kommer man inte att göra. Istället kommer man med en hemlig motivering komma fram till att brott har begåtts, vilket kommer att följas av att tingsrättens nämndmän – som också består av politiska motståndare – kommer att få säga sista ordet i skuldfrågan.
Men eftersom den egentliga anklagelsen mot Lärkestål är att han varit publiceringsansvarig för en tidning som systemet anser vara ”rasistisk” så är han redan dömd på förhand. Det är därför inte en fråga om huruvida han frias eller fälls, utan snarare hur många av åtalspunkterna JK lyckas få igenom.
Utfallet kommer att bli avgörande för yttrandefrihetens framtid i Sverige.
Hoppa till huvudinnehåll
