CHUTZPAH. Tre representanter för judisk makt granskar synliga och dolda antisemiter på Malmös skolor och kräver att landets skolväsen nu nagelfars i jakt på antisemtism – enligt IHRA:s definition av begreppet.

Nordfront skrev för en månad sedan om Malmös judiska skolelever, som tvingas lyssna på antisemitiska skämt från andra elever med bakgrund i Mellanöstern.

Detta var efter att Judiska församlingen i Malmö, Malmö stad samt Samordnaren mot antisemitism i Malmö judinnan Mirjam Katzin (V) bland annat i Svt slagit larm om det allvarliga i situationen.

Denna gång är det judarna Aron Verständig, Petra Kahn Nord och Nina Tojzner som i en artikel fördömer den omilda verbala behandling som judiska elever utsätts för av elever med bakgrund antingen i länder nära Israel eller i områden ockuperade av Israel.

Man hänvisar härvid till en ny rapport från Malmö stad:

”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap, en rapport om antisemitism och det judiska minoritetskapet i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning (2020)”

Uppenbara förövare – och än värre sådana
Författaren till rapporten, ovan nämnda Mirjam Katzin, beskriver ”verbala eller fysiska angrepp” mot judiska elever och hon ondgör sig över en svensk antisemitism som ”ökar och maskerar sig som politik, religionskritik eller konspirationsteorier”.

Hon skriver:

Det utgör en fara för judar men även för samhället i stort. Med antisemitism kommer även andra fördomar, intolerans och icke-demokratiska ideologier.

Bakom de för ögat mest uppenbara förövarna finns enligt Katzin en ännu värre sorts förövare:

Lärare eller skolledningar har valt att inte konfrontera antisemitiska tillmälen och mobbning, utan i stället uppmanat de utsatta eleverna att ”tona ner” sin judiska identitet.

Krav: ”IHRA:s arbetsdefinition av ’antisemitism’ måste antas
Det faktum att antisemitismen på Malmös skolor har ett ”samband med Mellanösternkonflikten” tar Katzin utan att motivera till intäkt för att skolorna nu måste anta den arbetsdefinition av begreppet ”antisemitism” som ges av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA)  (ungefär ”Internationella Alliansen för förintelsens Hågkomst”).

Hon betonar härvid att Sveriges regering antog denna definition förra året.

Katzin skriver:

IHRA är särskilt viktig för att kunna särskilja legitim kritik av Israels regering från antisemitism riktad mot Sveriges judar.

IHRA:s arbetsdefinition beskriver olika former av antisemitism, inklusive ”hat mot och diskriminering av judar” samt ”förintelseförnekelse”.

Definitionen listar även exempel på kritik av Israel som bedöms vara ”antisemitisk”. Hit räknas till exempel:

  • Jämförelser mellan den judiska statens politik med den som bedrevs i Tredje Riket
  • Förnekande av det judiska folkets rätt till självbestämmande
  • Praktiserande av dubbelmoral genom att av Israel kräva ett beteende, som man inte förväntar av någon annan nation

Krav: ”Sveriges skolor ska nagelfaras i jakt på antisemitism
Verständig, Kahn Nord och Tojzner kräver avslutningsvis i artikeln att ”en genomlysning” görs av ”skolor i alla Sveriges kommuner” för att ”kartlägga förekomsten av antisemitism och dess uttryckssätt.” Här måste, förklarar man, IHRA:s arbetsdefinition ”vara utgångspunkten”.

Så här ser arbetsordern från judisk makt ut:

1. Lärare och skolpersonal bör utbildas och få verktyg att kunna identifiera och motverka antisemitism. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och Forum för Levande Historia bör engageras och få förstärkt uppdrag i utformandet av dessa utbildningar.

2. Läromedel bör ses över. Judiska Centralrådet och Judiska muséet bör engageras i detta arbete.


  • Publicerad:
    2021-03-20 23:55