FÖRDJUPNING • Lars Torsman skriver om Kinas starka ekonomiska utveckling jämfört med andra länder och politiken bakom den. Artikeln är den fjärde i en serie fördjupningsartiklar om Kina.

Varken kapitalist eller kommunist utan kines

Kommer Mittens rike, likt Singapore, bli ett land som är långt mycket förmögnare än Västerlandet? Det auktoritärt styrda Singapore är, mätt i BNP per capita, ett av världens fem rikaste länder. Denna stadsstat hyser sex miljoner (åh nej…inte nu igen!) invånare av vilka tre fjärdedelar är kineser. Den intressantaste lärdomen från Singapore är att hankineserna där lyckats bygga en stat som anses ha mycket låg korruption. Deras korruption är lägre än Sveriges, men inte lägre än de mer skandinaviska länderna Danmark och Norge. Trots att landet har en marknadsekonomi så tillämpas så kallad ”dirigism”, vilket innebär att staten förbehåller sig rätten att styra ekonomin för folkets gemensamma intressen.

Kineser, japaner och koreaner är relativt genetiskt lika varandra, är då inte de utvecklade nationerna Taiwan, Japan och Sydkorea en mer trolig slutnivå för Kina än hamnstaden Singapore? (Nordkorea är orätt måttstock eftersom det är ett bojkottat land som haft ett styre som lämnat mycket att önska.) Vissa saker talar för detta. Det bedrivs ett mycket omfattande forskningsfusk på kinesiska universitet, problemet är omfattande även i övriga Ostasien, om än inte lika allvarligt.^[1] Kanske är ärlighet och pålitlighet en nästan lika viktigt ingrediens som intelligens, för en hälsosam ekonomi och teknologiska landvinningar. Man kan därför argumentera för att Kina kommer vara fortsatt beroende av europeisk uppfinningsrikedom att kopiera för att utvecklas teknologiskt. Att Taiwan, som bebos av hankineser, är världsledande i halvledarteknologi talar förstås mot detta.

Japan och Sydkorea

Hur ser då Sydkoreas respektive Japans ekonomi ut? De båda länderna (och även Taiwan) har BNP per capita i nivå med europeiska nationer. Japans ekonomiska tillväxt årtiondena efter andra världskriget var, till följd av nationalsocialistisk ekonomisk politik,^[2] strålande fram till Sovjets fall, sen verkar något ha hänt. Det är nästan som om en supermakt inte längre behövde ett starkt Japan för att agera motvikt mot det kommunistiska Sovjet och Kina och därför förändrade de ekonomiska spelreglerna. De som menar att detta är orsaken till att Japans ekonomi stagnerade efter Sovjets fall säger att Basel I, som planerades 1988 och infördes 1992, är orsaken till att den Japanska fastighetsmarknaden och aktiemarknaden kollapsade under tidigt 90-tal. Basel I ställde kapitalkrav som de japanska bankerna hade svårt att uppfölja. Lån drogs in, och fastighetsbubblan sprack. Japan hade blivit en nagel i ögat på bankirerna i London och New York under landets storhetstid på 80-talet. Soros sade 1987: ”Japan har, visar det sig, blivit världens bankir. Dollarn är inte längre kvalificerad till att vara världens valuta.”^[3] Men varför har Japan inte återhämtat sig nu och blivit lika rikt som Singapore? Kanske för att landet avreglerade sin finansmarknad 1996-2001, vampyrens huggtänder drogs inte ut utan fick sitta kvar i geishans strupe.^[4]

Sydkoreas teknologiska och industriella kunnande låg långt efter Japans då landet fick sin ”självständighet” (dvs amerikansk ockupation) vid andra världskrigets slut. Under 50-talet härjades landet av Koreakriget. Men under 60- och 70-talet leddes landet av den gudabenådade Hitler-admiratören Park Chung-Hee^[5] och ekonomin satte fart. Man såg till att skydda den egna marknaden genom att utlänningar/utländska företag inte fick äga mer än 26% av ett företag och varje enskild utlänning fick äga max 7%. Under 90-talet liberaliserades den sydkoreanska marknaden och 2001 hade man avskaffat restriktionerna på utländskt ägande. Stora delar av den sydostasiatiska marknaden drabbades av en enorm kris 1997 till följd av att Soros kortade den thailändska bahten. Det är detta som liberaler menar med ekonomisk frihet, att judiska mångmiljardärer ska ha friheten att göra än mer pengar på att förgöra andra folks ekonomier, motsatsen är antisemitism. Efter återhämtningen från Soros härjningar har man nu nått en BNP per capita i stil med Japans. Vad har det kostat? Allt. En arbetande sydkorean arbetar 32% fler timmar än en arbetande svensk^[6] och verkar sakna tid ens för att skaffa barn, eftersom de med en fertilitet på under 0,8 barn per kvinna ligger lägst i världen.

Även den Taiwanesiska ekonomin följde schemat av statlig inblandning som underlättade uppbyggnaden av en industri som följdes av högteknologisk industri och därefter en liberalisering från och med 80-talet.

De europeiska och de anglosaxiska länderna industrialiserades genom att ha tullar som skyddade den egna industrins framväxt. De ostasiatiska länderna hade i regel inte denna lyx, eftersom kolonialmakterna tvingade dem till att öppna upp sin ekonomi och i olika grad förbjöd dem från att skydda sig med tullar (”frihandel” är ofta bara att det industrialiserade landet hindrar det icke-industrialiserade från att skydda den inhemska produktionen med tull). Japan lyckades industrialisera sig ändå, från och med 1868, genom att de kom på ett knep som sedermera följdes av de asiatiska grannarna. Eftersom de inte kunde skydda sina företag med tull så gav de istället företagen ekonomiskt stöd. Båda fallen leder till att folket får betala i det korta loppen för att bli rikare i det långa loppet: via tull blir varorna dyrare, via understöd blir skatten högre.

Kinas ekonomi och finans är, som vi kommer se nedan, i statens kontroll. Om Kina passerar Japan och Sydkorea ekonomiskt så kommer det visa att de båda senare länderna hålls nere av den internationella finansen, om Kina istället landar på deras nivå så kan vi konstatera att ländernas stagnation (de utklassar inte ens ZOG-Europa) beror på folkens inneboende kvalitéer.

BNP-sminket

BNP kan, likt smink, lätt bedra. Det är ett bra mått om man jämför liknande länder. Men fungerar sämre då man jämför ett land dominerat av en tjänstesektor och parasitism (Sverige) med ett land dominerat av industri och jordbruk (Kina).

Får du tio gånger mer värde av att klippa dig hos en iranier i Stockholm än en i Iran? Trots att det rör sig om samma tjänst så har den ett många gånger högre BNP-värde i Sverige än i Iran. (Tjänsten har kanske t o m högre värde i Iran eftersom de där får klippa sig hos en landsman, se bara priset på svenska frisörer.)

Sverige blir inte rikare för att Jan Emmanuel gör sig en förmögenhet på flyktingmottagande, utan tvärtom långt mycket fattigare, likväl ses det som ett plus på BNP-kontot. En annan onödig utgift som vi finner i väst och Ryssland, men ännu inte i samma utsträckning i Mittens rike, är högre utbildning för en oerhört stor del av befolkningen. Universitetsutbildning har i regel en mycket svag påverkan på framtida arbetsprestationer och förutom att den kostar pengar för staten och studenten så håller den studenterna från arbetsmarknaden. Med tanke på kinesers inställning till utbildning kommer de kanske snart bli än mer improduktiva än oss på detta område.

USA har sex gånger högre BNP per capita än Kina. Av denna BNP går nånstans mellan 1-2 % till advokater, i övriga västländer ligger siffran ofta under 0,5 %. Har USA ett bättre juridiskt system för denna saks skull? USA lägger 18,3 % av sin BNP på sjukvård, Kina lägger 7,0 %, likväl är livslängden densamma.

Energikonsumtion

Ett annat mått än BNP är PPP, vilket tar i beaktande att en dollar ger dig mer värde för pengarna i t ex Peking än i Chicago och skillnaden i PPP mellan väst och Kina är därför betydligt mindre än BNP skillnaden. Men ett mer kreativt mått för att fånga den produktiva ekonomin, som undviker att räkna in fullkomligt improduktiva ”tjänster” från framförallt den offentliga sektorn, är att jämföra energikonsumtionen i olika länder. Energikonsumtionen är direkt kopplat till jordbruket, industrin och infrastrukturbyggen, det vill säga de produktiva delarna av ekonomin. Givetvis finns det problem även med detta, såsom att man i Europa kör mer bränslesnåla bilar än i USA, och inte heller är allt från tjänstesektorn värdelöst. Hur som haver så konsumerar Kina 74% mer energi än USA. Medan energikonsumtionen sjönk 4,4% i EU under 2022 (samtidigt som befolkningen ökade) så steg den med 3% i Kina (samtidigt som befolkningen minskade med en knapp miljon).^[7] Sedan 2020 konsumerar Kina mer energi än alla G7 länder tillsammans.

Vi har i de tidigare artiklarna talat om hård- och mjukvarans vikt för utveckling av AI. Men även energitillgången spelar in. För att ge ett talande exempel så krävde AI:n som först löste Rubiks kub energi för detta som motsvarar ett kärnkraftverks produktion under två timmar.^[8] Kineserna håller i skrivande stund på att bygga över tjugo kärnkraftverk. De ämnar bygga 30 stycken i länder tillhörande den Nya sidenvägen innan 2030 och planerar 70 nya stora kärnkraftverk i Kina. Samtidigt så höjer EU sin kolförbränning, om än marginellt.^[9] Kolförbränning dödar i runda slängar 1 000 personer för varje person som dör av kärnkraft (Tjernobyl och Fukushima inräknat) sett till producerad kWh, men det är främst fattiga män som dör av det, så politikerna bryr sig väl föga.^[10]

Energikonsumtionens fördelar

Medan svenskar betalar dyrt för att åka i långsamma tåg fyllda med solros-smaskande somalier som skriker i telefonen, så reser kineserna i nybyggda tåg i tre gånger högre hastighet. Om höghastighetståg definieras som tåg vilka färdas minst 200 km/h så har Kina en större infrastruktur för höghastighetståg än resten av världen tillsammans.^[11]

Man uppskattar att runt 30% av världens energikonsumtion går till transporter. Enligt World Shipping Council så ligger alla utom tre av de tio största hamnarna i Kina. De tre undantagen är: Singapore (2a plats), Busan i Sydkorea (6e plats) och Rotterdam (10e plats). Att värma upp och sköta om världens byggnader uppskattar man kräver ytterligare 30% av energiproduktionen.^[12]

Finans för folket, inte folket för finansen

Kinas motsvarighet till Amazon, Alibaba, har över en miljard användare i Kina. Då företaget börsnoterades 2014 så skedde det inte i hemlandet utan på New York-börsen. Det var den största börsnoteringen i mannaminne. Alibaba Group, som grundades och leds av Jack Ma, har även ett finansföretag, Ant Group, som bland annat tillhandahåller betalning via mobilen (Alipay). När Ant Group skulle börsnoteras 2020 skulle det komma att ske samtidigt i Hong Kong (så att utländskt kapital kunde strömma in) och i Shanghai (Kina låter inte utlänningar köpa upp landet). Man förväntade sig att det skulle bli en större börsnoteringen än 2014. Några dagar innan startskottet höll Jack Ma ett tal i vilket han kritiserade det kinesiska regelverket runt finans- och banksektorn. Kanske som ett svar på detta så avbröt den kinesiska regimen börsnoteringen två dagar innan det hela skulle ske. Ant Group styckades därefter och tilldelades diverse böter. Kinesiska teknikbolag föll med 20-30% på börsen efter detta. En marknadsliberal kanske ser det här som ett stort fiasko och det är otänkbart att något liknande skulle ha skett i väst. Men det kan också tolkas som att det ännu är regimen i Peking som styr landet och inte miljardärerna. I Kina händer det att miljardärer grips, döms och avrättas (så skedde med Liu Han 2015). Hur vore det om väst började göra detsamma med insiderbrottslingen Soros, den korrupte Hunter Biden eller den mordomsusade Hillary Clinton? För att den kinesiska ekonomin ska ha en fortsatt stark tillväxt krävs att regimen fortsätter att hindra inhemskt kapital från att lämna landet (så att det används i produktiv investering i Kina istället för att köpa fastigheter i Kalifornien eller liknande), och man behöver fortsatt även hindra utländskt kapital från att köpa och kontrollera landets företag. Kinesiska företags vinst ska gå till Kina, inte till ägare på andra sidan jordklotet.

Skulle Kina ”liberalisera” sin finansmarknad så skulle utländskt kapital strömma in, vilket förstås alltid är en lockelse, men några år därefter skulle deras ekonomi antagligen stagnera likt Japans och Sydkoreas. Men om de fortsätter med en nationalistisk och socialistisk politik, som återinvesterar vinsterna, och därmed de senaste tre årtiondenas årliga tillväxt på 9 % så kommer Kina ha en högre PPP per capita än Sverige om mindre än 15 år.

---

Referenser:

• 1. False individual patient data and zombie randomised controlled trials submitted to Anaesthesia
• 2. Se kapitlet "Reigning in Japan" i boken Why the West can’t Win av Fadi Lama.
• 3. The Alchemy of Finance, av George Soros.
• 4. The “Big Bang”? An Ambivalent Japan Deregulates Its Financial Markets
• 5. The Orthodox Nationalist: General Park Chung-Hee, the Greatest Asian leader of the 20th Century - TON 121317
• 6. OECD
• 7. Hannah Ritchie, Pablo Rosado and Max Roser (2020) - “Energy Production and Consumption” Published online at OurWorldInData.org.
• 8. Nanomagnets Could Drastically Cut the Energy Used in AI
• 9. EU coal rebound smaller than feared in 2022 energy crunch
• 10. What are the safest and cleanest sources of energy?
• 11. List of high-speed railway lines
• 12. IEA