FÖRDJUPNING • Lars Torsman djupdyker i Kinas förhållande till omvärlden.

Kina har inte visat några tecken på en aggressiv utrikespolitik mot den icke-kinesiska världen, men hot utifrån föder givetvis ett behov av att skapa allianser för att säkra landet vid ett eventuellt krig. Inom geopolitik talas om något som kallas för ”Thukydides fälla”, namngett efter den atenske historikern Thukydides som skrev om kriget mellan Aten och Sparta. Han menade att Atens uppgång till stormaktsställning hotade Sparta och ledde till kriget, man brukar idag dra en analogi till 1900-talet där Tysklands uppgång motsvarar Atens, och Englands etablerade maktställning motsvarar Sparta. Är det stigande Kina tvunget att hamna i konflikt med silverryggen USA?

Sammanflödet av de två haven

Frasen ”sammanflödet av de två haven” är en benämning hämtad från mogulfilosofen Dara Shikoh som levde i Indien på 1600-talet. Denna fras citerades av den dåvarande japanske premiärministern Abe Shinzo då han talade i Indien 2007 och åsyftar ett samarbete där Japan och Indien ska vara garanter för frihet och välstånd i Stilla havet respektive Indiska oceanen, de två hav som möts mellan Indokina och Indonesien.

Japan och Indien är två nationer med få gemensamma faktorer, men de har en symboliskt viktig sak gemensamt. De har nämligen tidigare tidigare samarbetat mot en gemensam fiende, nämligen under andra världskriget då de båda länderna samarbetade i sin kamp mot England för ett Asien åt asiaterna. Indien, Japan, Sydkorea, Taiwan och anknutna länder har genom sitt geografiska läge en avsevärd möjlighet att isolera Kina.

I Indiska oceanen har Kina leasat hamnen Hambatona på 99 år från Sri Lanka, det är öns andra största hamn. Sri Lanka är beläget längs den viktiga handelsrutten från Malakkasundet (vid Singapore) till Suezkanalen, som förbinder Asien med Europa.

Både USA och Kinas grannländer får cirka 20% av sin import från landet, så det är ingen enkel sak att bojkotta eller bekämpa Peking utan att åstadkomma en betydande varubrist och ett tillhörande folklig missnöje i länder som skulle gå i krig med den gula jätten. Det är bara en del av befolkningen i Taiwan (framförallt de som styr) och USA:s härskade elit som har intresse av ett krig.

Hoten från havet

Amerikanernas viktigaste militära anläggningar är utsatta på kartan nedan, med det finns fler i området. Dessutom syns här inte deras viktiga bas Darwin på Australiens nordkust som hyser över 2 000 marinsoldater. Japan ockuperas av över 50 000 soldater, Sydkorea av över 25 000 och Guam av över 6 000. Dessutom finns mindre amerikanska truppavdelningar (från tiotal till hundratal) i Singapore, Thailand, Filippinerna, Malaysia, Indonesien, Indien och Taiwan.

De tre bestridda ögrupperna på kartan har vikt genom sina fiskrika vatten, sina olje- och gasfyndigheter i närområdet samt att de ger möjlighet till att bygga militärbaser och flygbanor på för att behärska haven. Senkakuöarna administreras av Japan men deras ägande bestrids av såväl Kina som Taiwan. Parcelöarna styrs av Kina men både Vietnam och Taiwan hävdar sin äganderätt. Spratlyöarna ockuperades av Kina 1988 men återigen gör Taiwan och Vietnam anspråk på dem i sin helhet; Brunei, Filipinerna och Malaysia gör anspråk på delar av dem.

Malackasundet och Nya Sidenvägen

En betydande del av Kinas export passerar Malackasundet och är därför känslig för en blockad av sundet. Därtill är de enormt beroende av bränsleimport, både olja och naturgas från Mellanöstern passerar genom sundet. Men import från Ryssland via Sibirien och Stilla havet undgår förstås problemet. Peking arbetar för att lösa flaskhalsen vid Malackasundet genom sitt projekt den Nya Sidenvägen som bygger ut infrastrukturen för landburen handel i Eurasien. Ett exempel på detta är att de byggt ut vägen, och är på väg att bygga ut järnvägen, från Kina till den kinesiskhyrda hamnen Gwadar i Pakistan.

I och med Ukrainakriget visade sig dock Nya Sidenvägens svagheter eftersom transporterna går genom Ryssland, som EU i dessa dar är så taskiga mot. Den Nya Sidenvägen har tre huvudrutter över Eurasien. (1) följer den gamla Sidenvägen Centralasien-Iran-Turkiet-Europa, (2) går genom Mongoliet-Ryssland-Europa och (3) genomlöper Kazakstan-Ryssland-Europa.

Den muslimska världen

I juni tidigare i år var den palestinske ledaren Mahmud Abbas i Kina, också 2017 höll Kina en konferens för en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina. Varför stödjer Kina en tvåstatslösning? Utöver den rent moraliska aspekten så kan det till del ha att göra med deras historiska ställningstagande (redan Mao ställde sig på palestiniernas sida), att USA är Palestinas fiende och att man vill stå på samma sida som alla de muslimer som bor längs den Nya Sidenvägen. 1989 påbörjade Kina sin officiella relation till Palestina, vilket Israel förärades först tre år senare. De sena de jure relationerna till den judiska staten beror på att Israel hamnade i västlägret under kalla kriget.

Idag tycks kineserna vara med i spelet överallt, för två år sen öppnade Shanghai International Port Group en hamn i Haifa i nordvästra Israel. Xi har föreslagit att sammansluta denna med en hamn i Eilot vid Röda havet, vilket skulle öppna ännu en väg för kinesiska gods till Europa.

Uigurerna är en sten i skon vad gäller förhållandet till muslimer i allmänhet och turkfolk i synnerhet, men handel och samarbete med Kina verkar viktigare än religiös eller raslig solidaritet. Islamiska konferensorganisationen utfärdade 2019 ett uttalande som berömde Kina för att de tog ”hand om sina muslimska medborgare”.^[1] Under koranbränningarna tidigare i år sökte SVT organisationen för att fråga varför de fördömer ”våra” bokbränningar men inte behandlingen av uigurerna. Kärringarna på Sions Vises Television fick inget svar, för till skillnad från kineserna har de ingenting utom skäll och genusgoja att erbjuda den muslimska världen.

Länder runtom i världen har sett hur Kina haft en enastående ekonomisk utveckling och hur de utvecklat en infrastruktur som på många sätt är överlägsen Västs. Kina har lånat ut betydande summor pengar till länder i den Nya Sidenvägen, många av dem i den muslimska världen. Men det återstår att se i vilken mån utvecklingen ger resultat i länder med svagare ekonomi. Kina byggde ju ut sin infrastruktur med egna pengar och egen kraft, för att de producerar saker att transportera. En betydande del av lånen till utvecklingsländerna har visat sig vara ekonomiska felinvesteringar och kineserna har helt enkelt fått avskriva vissa lån.^[2]

Best friends forever

Ryssland tog ett landområde av Kina år 1860 som heter Primorje Kraj och till ytan är dubbelt så stort som Österrike. Det är på grund av denna landvinning som Ryssland gränsar till Nordkorea och har Stillahavshamnen Vladivostok. Tidigare i år kom Moskva och Beijing överens om att Kina ska få använda Vladivostok utan tull, som om den vore en kinesisk hamn.^[3] Det kommer skapa jobb åt ryssarna i staden samtidigt som det underlättar transporten av gods till och från norra Kina. De båda nationerna gör regelbundet militärövningar i Stilla havet tillsammans.

Ryssland är beroende av Kina för att få sälja fossila bränslen, mineraler, ved, fisk, jordbruksvaror med mera och för att importera bilar, elektronik, chipp och så vidare. Kina är beroende av Ryssland för tillgång till nyss nämnda varor och för att undvika att bli omslutna och isolerade av Väst.

Taiwan

Japan tog Taiwan från Kina 1895 och förlorade ön i samband med förlusten av andra världskriget. I samband med att kommunisterna segrade i Fastlandskina 1949 så trängdes de vita (i betydelsen antikommunisterna), ledda av Chiang Kai-shek, till ön. Idag bor där 23 miljoner och över 96% är hankineser. Om man får tro västerländska opinionsundersökningar från ön så är majoriteten av befolkningen mot att förenas med Kina.

Till skillnad från i Donbass, där ryssarna fick sina landsmän på andra sidan gränsen dödade, så har Kina ingen brådska med att införliva Taiwan. De kan vänta i hopp om att en Taiwanesisk regering framröstas som väljer att förena landet med fastlandet eller på att den kinesiska ekonomin blir så pass mycket större än den amerikanska att de senare inte kan konkurrera i flygplans-, missil- och skeppsproduktion.

Som nämndes i första artikeln så är Väst beroende av Taiwan för halvledare/chipp. De har dock tillgång till viss produktion i Sydkorea, Japan och USA samt en mindre produktion i Malaysia, Storbritannien, Holland och Israel.

USA både säljer och skänker vapnen till Taiwan.^[4] Tyvärr för krigsalliansen Nato så har USA haft svårt att leverera sålda vapnen i tid, särskilt sedan Ukrainakriget. En annan bidragande orsak kan vara att den amerikanska vapenmarknaden gått mot en monopolmarknad. Från att 1990 haft 54 konkurrerande företag i militärindustrin så har det nu snöpts ner till ynka fem.

2022 förstärkte Kina det diplomatiska, politiska och militära trycket mot Taiwan. Kinas militär ökade sina provocerande aktioner i och runt Taiwansundet genom överflygningar av ballistiska missiler, kraftigt ökade flygningar ovan Taiwans självdeklarerade luftförsvarszon och ett stort antal militärövningar nära Taiwan. 2020 gjorde Kina färre än hundra inträngningar på taiwanesiskt luftterritorium, 2021 blev det knappt tusen och 2022 över 1 700. Kina leker alltså den gamla grundskoleleken ”luften är fri” med Taiwan och huttar med nävarna rakt framför nosen på öborna.

Australien

Kineser utgör 5% av Australiens befolkning. Australien var det första landet att förbjuda kinesisk 5G-teknologi, vilket de gjorde 2018 – de vill bara att amerikaner och israeler lyssnar på dem. Som vi ser i grafen nedan så var det samma år som den australiensiska opinionen förändrades gentemot Huaweis hemland. Året därpå svarade kineserna genom att hindra avlastningen av australiensiskt kol i hamnen Dalian, 2020 förbjöds denna import helt. Exporten till Kina har dock ökat de senaste åren, med 14% 2021 och ytterligare 6% 2022. En militär samarbetsorganisation som döpts till Aukus grundades 2021 av USA, Storbritannien och Australien. Genom denna militära organisation har fångnationen i söder beställt åtta kärnkraftsdrivna ubåtar, de blir därmed den sjunde nationen i världen att besitta sådana.

En potentiell krigsorsak

Halvledare har varit på tapeten i Ukrainakriget eftersom det västliga embargot mot Ryssland har försvårat deras införskaffande av högteknologiska sådana (byggda med låg nanometer). Desto lägre nanometer, desto fler transistorer får plats på chippet, men Ryssland behöver inte den senaste teknologin för sitt krig. Man behöver inte chippet från den senaste Iphonen till en raket utan det räcker gott och väl med ett stort chipp som hade passat i en tvättmaskin för det.

Såsom läget sett ut de senaste åren har Peking som sagt inte haft orsak till att påskynda ett införlivande av Taiwan. Men i och med AI:s kraftfulla utveckling de senaste åren har en ny faktor dykt upp. Denna utvecklingen drivs dels av mjukvaruutveckling (det programmerarna gör), och dels av hårdvaruutveckling (snabbare chipp). Det är svårt för Kina att påverka USA:s mjukvaruutveckling men de kan sätta käppar i hjulet, åtminstone för en tid, för hårdvaruutvecklingen genom att ta Taiwan och förbjuda export av avgörande teknologi till Väst.

I oktober förra året införde USA exportrestriktioner mot Kina på mikrochipp samt maskiner för att tillverka mikrochipp och mjukvara som används för att designa chippen. Man förbjöd också amerikaner att arbeta inom denna industri i Kina. Förra månaden skärptes dessa exportförbud ytterligare. Tre dagar senare kontrade Kina genom exportförbud av högkvalitativ grafit eftersom detta kolmaterial används vid tillverkning av halvledare. Därför kan nyheter som denna (kraftfull upptäkt kring AI sägs ligga bakom avsked) orsaka ringar på vattnet i Sydkinesiska havet. Som Putin sa för ett antal år sen ”den som blir ledande inom detta område [AI] kommer bli världens härskare”.^[5] Nationen (eller företaget) som blir först att utveckla AI minst lika intelligent som en skicklig ingenjör kommer ha ett ofantligt antal ”ingenjörer” villiga att ”rekryteras” för priset av hårdvaran och för en ”lön” som motsvarar datorns elräkning. Kanske kommer de dessutom kunna tänka tusen gånger snabbare än en människa. Hur lång tid dröjer det då innan dessa i sin tur utvecklar en övermänsklig intelligens? Två veckor? Med världen som insats, hur stor är risken för att ett ”AI-krig” utbryter mellan länder som försöker sabotera konkurrenters möjlighet till att utveckla denna teknologi?

---

• 1. Silence of Muslim World on Uyghurs
• 2. Developing countries owe China at least $1.1 trillion – and the debts are due
• 3. Beijing greenlit to use Russian port of Vladivostok for its domestic trade
• 4. Biden directs $345 million in weapons for Taiwan
• 5. 'Whoever leads in AI will rule the world’: Putin to Russian children on Knowledge Day