FÖRDJUPNING • Lars Torsman skriver om Kinas militära kapacitet och förutsättningar för att försvara sig mot främmande makt. Artikeln är den tredje i en serie fördjupningsartiklar om Kina.

Det amerikanska imperiet krackelerar i kanterna. Efter andra världskriget infördes dollarn som världens reservvaluta genom det så kallade Bretton Woods-systemet som lovade stater att de kunde växla sina dollarreserver mot guld. På grund av att USA:s guldreserv inte växte i samma takt som dollarmängden, tvangs de avskaffa detta system 1971. Därefter har dollarn till del fått sitt värde av att man handlat olja, och mycket annat, i denna valuta. Förra månaden skrev Kina och den tidigare amerikanska lydhunden Saudiarabien kontrakt om att handla i den kinesiska valutan yuan och den saudiska rialen. Kommer USA:s ledare låta sitt imperium falla likt Gorbatjov lät Sovjet kollapsa eller kommer de sätta världen i brand?

I en undersökning från 2023 sade sig hela 83% av de tillfrågade amerikanerna ha en negativ inställning till Kina,^[1] denna siffra var mycket lägre för några år sen då CocaCola-drickarna istället såg ryssarna (mätning från 2014) som sitt största hot och dessförinnan var det iranierna (i en mätning från 2007) som vann denna hedersutmärkelse. Det är framförallt de äldre amerikanerna, vilka tittar mycket på TV, som tycker illa om den nation som antagligen byggt TV:n i vardagsrummet. Också i Europa har merparten denna inställning, 87% av våra landsmän har en negativ inställning till risätarna. Det här spelar föga roll i sig självt, eftersom studier visat att folkviljan inte har någon påverkan på statens agerande i demokratier.^[2] Det intressanta med denna siffra är istället att folk har en såpass negativ inställning till ett land som få har besökt och vars språk än färre behärskar. Inställningen har givetvis skapats utifrån den västerländska media de konsumerar. Så om folket tycker illa om Kina så är det för att medieägarna vill ha det så.

Det kinesiska folket i sin tur ser Japan och USA som de minst pålitliga nationerna i världen och de främsta riskfaktorerna för ett krig.^[3]

Olja och gas

Industrinationen Kina är i enormt behov av oljeimport. Genom att kontrollera oljeproducenterna samt oljans väg till Asien har USA haft en metod till utpressning. Under 90-talet var USA och det då mycket lydiga Saudiarabien världens största oljeproducenter. Genom Rysslands judiska oligarker hade USA:s elit ett grepp också över detta land, världens då tredje största oljeproducent. Hugo Chavez tog makten i den oljerika nationen Venezuela 1999 och landet har sedan dess varit i uppror mot ”lögnens imperium”, som Putin så träffande har kallat väst. Iran har stått på egna ben sedan den islamska revolutionen 1978 och deras oljeproduktion har legat strax under grannationen Iraks de senaste åren, som är ännu en nation som fjärmat sig från USA. Kina har nu själva lyckats bli världens femte största oljeproducent.

Den kinesiska lagringskapaciteten för olja är ungefär 600 miljoner fat, vilket motsvarar 60 dagars oljeimport. Cirka 62% av landets oljeimport och 17% av dess totala naturgasimport passerar Sydkinesiska havet och Malackasundet vid Singapore, de är alltså mycket beroende av maritima rutter.

Land	% av importen
Saudiarabien	17
Ryssland	17
Irak	11
Förenade arabemiraten	8
Oman	8
Malaysia	7
Kuwait	7
Angola	6
Brasilien	5
Colombia	2
Övriga	13

Råoljeledningarna från Ryssland och Kazakstan till Kina säkrar en viss bränsletillförsel över land. År 2022 importerade Kina cirka 600 000 fat rysk råolja per dag via rörledningen från östra Sibirien till Stillahavsområdet, ledningen har en total designad kapacitet på 1,6 miljoner fat per dag. Det innebär alltså att Peking vid behov kan höja importen via denna rörledning med 1 miljon fat per dag, eller 10% av den totala oljeimporten.

Kina importerar också råolja genom en rörledning från Myanmar, på så vis undviker de problemen med Malackasundet samt minskar leveranstiden. Oljan till denna rörledning kommer både från Mellanöstern och Afrika. Ledningen levererar 440 000 fat råolja per dag men är fortfarande beroende av sjöburen oljeimport genom Indiska oceanen för att nå Myanmar.^[4]

Rysslands gasledning Sibiriens kraft levererade cirka 8% (15 miljarder kubikmeter) av Kinas naturgasimport 2022. Rörledningen beräknas nå en årlig kapacitet på 38 miljarder kubikmeter per år till 2027. Kineserna producerar själva i runda slängar 60 % av sin gaskonsumtion.

Utrikespolitik

I mars 2023 sa Xi Jinping på en konferens att ”Västländer ledda av USA har genomfört en omfattande inneslutning, inringning och ett förtryck mot oss, vilket medfört oöverträffade allvarliga utmaningar för vårt lands utveckling.” Ungefär samtidigt sade han till Putin att de tillsammans genomför förändringar som vi inte sett maken till på hundra år.

Xi Jinping talar inte bara, han agerar också. Förra året ökade Peking sin militärbudget med 7%, till totalt 1,3% av statsbudgeten. De fortsätter vara det land som spenderar näst mest pengar på sin krigsmakt – mer än det krigsförande Ryssland. Vissa västliga institut tror att den kinesiska militärbudgeten är 30-40% högre än vad officiella siffror anger. Indiens, Japans, Sydkoreas och Taiwans militärbudgetar utgör tillsammans omkring 80% av den kinesiska år 2022. Kineserna anses ha världens främsta arsenal av överljudsmissiler.^[5] Amerikanerna utklassar dock kineserna i genusvetenskap.

Grannsämjan

Folkrepubliken Kina, vilken grundades 1949, har varit inblandad i relativt få konflikter sett till landets storlek och folkmängd. De har idag inga direkta konflikter med sina grannländer, även om förhållandet till Indien är ”komplicerat”, som Zuckerface skulle ha sagt. Tibet blev självständigt från Kina 1913 men 1950 återerövrades landet i ett några dagar långt krig med runt 3 000 döda. Samma år bröt Koreakriget ut i vilket Kina ställde upp på nordkoreanernas sida. Kina ställde även upp på nordvietnamesernas sida under det långdragna Vietnamkriget. Vidare så utkämpades två krig på vardera en månad mot två sydländska grannar: Indien 1962 varvid ca 2 000 fick sätta livet till och mot Vietnam 1979 med max 60 000 döda. Kriget mot Indien ledde till att Kina tog några toppar i Himalaya, vilka Indien ännu gör anspråk på. Det blodigare kriget mot Vietnam slutade i status quo ante bellum. Härutöver har man haft ytterligare ett fåtal konflikter med färre än tusen dödsfall med sina grannländer, bland annat mot Sovjet 1969. Likt Sverige så har Kina FN-soldater stationerade i Mali, i övrigt är de inte och grisar i andras affärer.

Förhållandet till de maritima grannarna är i regel ”mer komplicerat” och det är mycket möjligt att vi kommer se Kina hamna i konflikt om fiske-, gas- och oljerättigheter i Sydkinesiska- eller Gula havet under de kommande åren.

Amerikansk strategi i händelse av krig

USA har ett ypperligt geografiskt läge, med två långa, öppna kuster och två ofarliga grannar. Kina däremot har den koreanska halvön och en samling mer eller mindre fientliga öar utanför sin kust. Vid ett eventuellt krig så skulle USA säkerligen försöka strypa Kinas handel, likt de gjorde med Japan innan och under andra världskriget. En invasion av landet känns högst otrolig.

Lika otroligt att tänka sig är att Kina skulle försöka angripa det amerikanska fastlandet. Taiwan däremot ligger risigt till. En kinesisk invasion skulle börja med ett kraftigt bombardemang för att slå ut öns flygvapen innan en landstigning sätts in på det fåtal av öns stränder som tillåter en sådan. Det amerikanska flygvapnet skulle få inskränka sig till stealth-flygplan eftersom kineserna skulle kunna skjuta ned konventionella jakt- och lastflyg med långdistansmissiler från fastlandet. Samtidigt skulle öborna placera sjöminor utanför de stränder som hotas av invasion. Amerikanerna skulle kunna störa landsättningen med långdistansmissiler från ubåtar och skepp utanför det kinesiska luftförsvarets område. Skulle angreppet misslyckas kan Kina belägra ön med sjöminor och missilattacker mot skeppen som närmar sig den, framförallt i Taiwansundet. Skulle ön så småningom kapitulera är frågan om USA och Kina skulle sluta fred eller fortsätta ett lågintensivt men långdraget krig till havs.

Kina har sedan 2021 fler militärskepp än USA men de amerikanska skeppen har i stort sett dubbelt så många missiler och tillhörande avfyrrningssystem. Den amerikanska flottan anses fortfarande starkare än den kinesiska eftersom de kinesiska skeppen är mindre och byggda mer för kustbevakning än för att bedriva kanonbåtsdiplomati världen över.^[6] Det är dock Kina som, mätt i ton, bygger mest skepp i världen.

Land	Antal hangarfartyg	- - - - - - - - - - - - - - - -
USA	11
Kina	3
Indien	2
Storbritannien	2
Italien	2
Japan	2
Ryssland	1
Frankrike	1
Turkiet	1
Spanien	1
Brasilien	1
Thailand	1
Totalt	28

Transan på steroider

USA och Frankrike är de enda länderna med kärnkraftsdrivna hangarfartyg, de har tio respektive ett vardera. Den amerikanska militärindustrin visar tecken på sin kleptokratiska efterblivenhet då de fortfarande bygger enorma hangarfartyg. Världens största hangarfartyg, USS Gerald R. Ford, blev klart 2017 och amerikanerna ämnar bygga ytterligare nio stycken, nästa förväntas bli klart 2025. Det spekuleras i att hangarfartyg kommer gå att sänka med överljudsmissiler, det återstår dock att bevisas. Som vi såg då Israel under flera timmar angrep USS Liberty, så är det ingen enkel sak att sänka ett hangarfartyg. Att göra dess landningsbanor obrukbara är dock enklare. Eftersom ett av dessa enorma hangarfartyg kostar lika mycket att bygga som 1 200 ryska överljudsmissiler av klassen Kinzjal är den amerikanska militärens köp förmodligen mer motiverat av lobbyistiska motiv än militära. Den ryska överljudsmissilen Zircon är utvecklad för att angripa just rörliga fartyg men är betydligt dyrare att producera än Kinzjal.

Det är inte ovanligt att ett hangarfartyg kan husera runt 40 flygplan. Taiwan har 400 flygplan, så om det Taiwanesiska flygvapnet skulle ställa sig på USAs sida vid en eventuell konflikt så skulle man alltså besitta ett enormt ”hangarfaryg” runt 16 mil från Kina (avståndet är som kortast 13 mil). Japan har 745 plan. De 56 000 amerikanska soldaterna i Japan är koncentrerade till ön Okinawa som ligger mitt emellan resten av Japan och Taiwan. Kina har över 3 500 plan vilket USA klår med sina 5 300.

Papperstigern?

Är västmakterna en papperstiger? USA och Europa har onekligen imponerande BNP-siffror och Nato besitter en på pappret respektingivande militär. Men trots att väst uppbådat ett stort finansiellt och militärt stöd av Ukraina, så klarar dessa likväl inte av att köra ut ryssarna ur Donbass. Varför skulle det gå bättre om Nato öppnade en ny front mot Iran eller Kina? Majoriteten av befolkningen i väst verkar ännu stödja Ukrainas kamp för fortsatt judiskt styre i Donbass, däremot verkar befolkningen desto mer splittrad i sin inställning till konflikten i Palestina. Vi har sett bra mycket fler propalestinska demonstrationer än proisraeliska i de europeiska storstäderna. Vilka män i västerlandet skulle idag vara villiga att offra livet i det Sydkinesiska havet?

---

Referenser:

• 1. Americans Are Critical of China’s Global Role and Relationship With Russia | Pew Research Center
• 2. Testing Theories of American Politics: Elites, Interest Groups, and Average Citizens
• 3. Chinese public sees Japan and U.S. as least trustworthy
• 4. Military and Security Developments Involving the People’s Republic of China 2023 skriven av USA:s försvarsdepartement.
• 5. US Defense Officials: China Is Leading in Hypersonic Weapons
• 6. Douglas Macgregor på Youtube