FÖRDJUPNING Lars Torsman skriver om Kinas ekonomiska utveckling och demografi. Artikeln är den första i en serie fördjupningsartiklar om Kina.

Kinas uppgång är arbetets uppgång. Deras inflytande bygger inte på militärmakt eller lättillgängliga naturresurser utan på produktion och tillhörande handel. Kina har därför likt Tyskland innan första världskriget inget intresse av krig, eftersom landet är en stigande stjärna. De har ingen brådska att införliva Taiwan, såvida inte de tänker sig att singulär (en accelerationsartad) AI är att vänta inom en snar framtid och att ett kinesiskt Taiwan skulle hindra västs utveckling inom den sfären. Taiwan tillverkar nämligen hälften av världens halvledare/chip och upp till 90 procent av de mest högklassiga.[1]

Kina är en av världens äldsta civilisationer men Folkrepubliken Kina grundades först 1949, men ser likväl ut att kunna bli världens klart mäktigaste land innan det fyller 100 år. Presidenten Xi Jinping tog tyglarna i landet för tio år sen, hans företrädare i sin tur ledde landet i tio år och landets ledning tycks på det hela stabil, vilket tillåter långsiktig planering på ett annat sätt än västerländsk pendeldemokrati.

Mittens rike

Zhongguó, mittens rike, är en av många termer kineserna använt för att namnge sitt land. Det moderna ordet ”Kina” tros vara av icke-kinesisk härkomst, det kommer antagligen av sanskritens Zhina vilket spreds till persiskan, Sina, och sedermera grekiskan i form av thina. Kanske är sanskritens ”Zhina” en variant av ”Qin” som var en västkinesisk stat under årtusendet innan Kristus. Romarnas ord för Kina var ”Sina” vilket gett oss ord som sinologi – läran om Kina.

Det kinesiska kärnlandet syns i mörkblått. De ljusblå och gröna områdena har tidvis tillhört Kina genom historien, och tidvis inte gjort det.

Befolkning

Shanghai är landets folkrikaste stad med sina knappa 27 miljoner invånare i storområdet. Jämte Hongkong är det också det viktigaste finanscentret. Hong Kong besitter en särskild autonom status till följd av sin historia som brittisk koloni. En annan stad med samma status är spelmeckat Macao som grundlades av portugiserna för snart 500 år sen.

Som vi alla vet så är kommunister förtjusta i att politisera minoriteter och på 50-talet så identifierade det kinesiska kommunistpartiet hela 55 etniciteter i det folkrika landet. Tre av dessa – mongoler, uigurer och tibetaner – bor på ett område som täcker halva landet. Tibet bebos av 3,6 miljoner, varav 86 procent är tibetaner. Regionen Xinjiang hyser 26 miljoner invånare, av vilka hälften är de turkisktalande och sunnimuslimska uigurerna. I Inre Mongoliet bor 24 miljoner men bara en av fem är mongol, trots det är mongolerna här dubbelt så talrika (6 miljoner [sic!]) som i själva Mongoliet.

Väst påstår regelbundet att kineserna folkmördar uigurerna, men uigurerna har dubblat sin befolkning de fyra senaste decennierna, samtidigt som hankineserna ”bara” blev 37 procent fler. Kineserna verkar alltså vara lika dåliga som tyskarna på folkmord.

Hankineserna utgör 91 procent av befolkningen (1953 utgjorde de 94 procent) och likt Indien, så hyser landet 1,4 miljarder människor. Kina är dock tre gånger större än Indien och sex gånger rikare. Den kinesiska kusten är tätbefolkad, särskilt kring Macao/Hongkong i sydöstra delen av landet. Kinas befolkning är relativt gammal, 28 % av befolkningen är under 25 år (jämför med 47 % i Indien eller 35 % i Sverige).[2]

Andelen feta (BMI över 30) ligger runt 6 procent i Mittens rike, motsvarande siffra i Sverige och USA är cirka 20 procent respektive 36 procent. IQ:n brukar uppskattas till någonstans mellan 102 och 106, likt i övriga östasiatiska länder, och ligger alltså en bit ovan det mångkulturella Västeuropa.

Öken utbreder sig i stora delar av västra Kina och denna delen av landet är föga befolkad. Väl över 90% av befolkningen bor höger om den svarta linjen.

De kinesiska aborterna av flickfoster under ettbarnspolicyn har varit omtalade. Idag går det 1 047 män på 1 000 kvinnor i landet, i Sverige finns det 1 014 män per 1 000 kvinnor, en siffra som med all sannolikhet varit högre om vi kunnat räkna med de som befinner sig i Sverige olagligt. Faktum är dock att andelen män jämfört med kvinnor i Kina var kanske dubbelt så hög då Mao grep makten. För Kina har en lång historia av mord på flickspädbarn som är dokumenterad av européer åtminstone sedan 1500-talet.

Fertiliteten i landet ligger förmodligen på runt 1,3 barn per kvinna. Men den exakta siffran, och det exakta befolkningsantalet i landet är svåra att bestämma. En metod för att bestämma befolkningsantalet har varit att räkna barnen inskrivna i skolan i varje årskull, men detta riskerar att överskatta antalet eftersom fler inskrivna barn ger skolorna mer pengar. Kina införde ettbarnspolitiken runt 1980. Politiken fördes aldrig drakoniskt men med morot och piska och dessa båda i olika proportion från region till region. 2011 ändrades policyn stegvis så att man uppmuntrade två barn per familj och tio år senare infördes trebarnspolicyn.

I Macao, Hongkong, Singapore och Taiwan så har den hankinesiska befolkningen haft en fertilitet en bra bit under 1,5 de senaste två årtiondena. Vita amerikaner hade 2021 en fertilitet på 1,6[3], en av få siffror som talar till amerikanernas fördel i maktkampen.

Den förväntade medellivslängden är 77,4 år, alltså densamma som i USA, men fem år lägre än i Sverige. År 2000 var medelåldern på kvinnor som gifte sig för första gången 23 år, tjugo år senare hade siffran stigit till 28 år. Andelen infertila steg från 2 procent i början av 80-talet till 18 procent år 2020.[4]

Vi svenskar begår 81 procent fler självmord per capita än kineserna. I Kina begår männen självmord i 58 procent högre grad än kvinnorna. I Sverige gör männen det 109 procent mer, så utifrån denna fundamentala och mätbara siffra (till skillnad från diffusa begrepp som diskriminering) så är Kina ett betydligt mer jämställt land. Andelen kvinnor som arbetar ligger i nivå med västerlandet. Pensionsåldern är 60 år för män och 55 eller 50 år för kvinnor beroende på om de är anställda inom tjänstesektorn eller som arbetare.

Antalet mord per invånare är mer än dubbelt så högt i Sverige (1,08 per 100 000 invånare och år) som i Kina (0,50), som ligger på samma nivå som Norge och Island (0,54). Antalet mord är antagligen en god indikator på våldsbrott i stort i landet eftersom mord är svårt för staten att ljuga om och har samma definition internationellt sett. Mordfrekvensen i USA är mer än 13 gånger högre än i Kina.

För två år sen införde staten en dataspels-begränsning på tre timmar per vecka för de under 18 år. Det finns sätt att komma runt begränsningen, som att låna släktingars konton, men begränsningen har visat sig oerhört effektiv i att sänka speltiden för majoriteten av befolkningen. Också mobilanvändandet är reglerat. Barn under åtta år kan använda mobilen max 40 minuter per dag och under denna tid bara förkovra sig i lärorikt material. Efter åtta år får barnen tillgång till 60 minuter och ett bredare utbud.[5]

Majoriteten av unga kineser är kortsynta och det tros till del ha att göra med den stora tid de spenderar framför skärmar och böcker. AI-genererad bild.

Arbetslösheten bland unga i Kina är hög, nämligen bara ett par procentenheter lägre än i Sverige[6], och ska man peka på ett potentiellt problem i landet så är det arbetslösheten bland unga med universitetsutbildning.[7] Det här är både ett problem för de unga kineserna i sig och ett bekymmer för den kinesiska regimen eftersom unga universitetsutbildade män kan tänkas utgöra ett politiskt orosmoment.

Världens verkstad

Den stora nationen i öst har de senaste 30 åren i snitt haft en BNP-tillväxt på 9 procent per år. Kinas främsta exportframgång är elektronik och denna sektor utgör knappt hälften av exporten[8]. De producerar över 90 procent av alla datorer och en betydande del av världens smartphones (kanske upp till 70 procent, men uppskattningarna varierar). Jordbruket går inte heller av för hackor utan står för hela 7,3 procent av BNP. I Sverige är siffran 1,4 procent[9]. Hur ser det då ut på bilfronten, som traditionellt sett varit en industri dominerad av Europa, USA och Japan?

USA tillverkade tre fjärdedelar av världens fordon 1950 och japanerna hade sin storhetstid på 80-talet. Tyskarna producerade nästan dubbelt så många bilar under sitt starkaste år (2007) som idag och vi kan vänta oss att de kommer tappa marknadsandelar de närmsta åren eftersom tyskarnas största styrka låg i att de hade utvecklat oerhört energieffektiva bensin- och dieseldrivna motorer, en marknad som EU söker förinta. Dessutom har deras produktionskostnader stigit i och med att de inte vill köpa billig rysk gas. Bland världens producenter hamnar Sverige på plats 32 med 240 000 fordon per år, en bit efter Ryssland som bygger 610 000 fordon. Så här ser den aktuella fordonsproduktionen ut för de på området största länderna:

LandFordon
Kina27 000 000
USA10 000 000
Japan7 800 000
Indien5 500 000
Sydkorea3 800 000
Tyskland3 700 000
Mexiko3 500 000
Brasilien2 400 000
Spanien2 200 000
Thailand1 900 000

I tabellen ser vi den aktuella årliga fordonsproduktionen och i diagrammet nedan kan vi se förändringen över tid.

En eller två generationer tillbaka i tiden så fanns det kommunister som inte brydde sig om transors neuroser utan om stålproduktion. Lite drygt hälften av världens stål produceras i Kina! Deras produktion är 12,6 gånger högre än USA:s. Kina kontrollerar även majoriteten av den globala brytningen och förfiningen av strategiskt viktiga mineraler och sällsynta jordartsmetaller. Strategiskt viktiga mineraler som till exempel litium används i batterier. Sällsynta jordartsmetaller är betydelsefulla inom industrin och krigsmakten. En rapport från 2022 uppskattade att Kina förfinade 68 procent av all nickel (används till rostfritt stål), 40 procent av kopparn (elledningar, elektriska motorer), 59 procent av litiumet (batterier) och 73 procent kobolten (batterier). Kinas kontroll av dessa metaller ger dem en konkurrensfördel inom så kallad hållbar energiteknik och säkrar kritiska försörjningslinjer för deras krigsmakt.

Det ekonomiska samfundet Brics samt Kinas största handelspartner.

Med alla dessa siffror i beaktande är det svårt att föreställa sig hur Ryssland och Kina skulle kunna förlora ett konventionellt krig mot Nato så länge Ryssland kan förse Kina med tillräckliga mängder gas och olja. De båda länderna producerar tillsammans runt 16 miljoner fat olja per dag, men konsumerar 18 miljoner fat. Så med förhöjd inhemsk produktion eller viss import från Iran, är olja inget problem. Liknande siffror gäller de båda ländernas sammanlagda produktion och förbrukning av naturgas. Så för att USA ska kunna besegra Kina krävs förmodligen först att de besegrar Ryssland, kuvar landet och gör det till en splittrad liberal lydstat, men det har visat sig vara lättare sagt än gjort.

  1. How Taiwanese semiconductors reign supreme
  2. Befolkningspyramid för Sverige senaste året (SCB)
  3. Hemsidan Statista.
  4. China population: infertility rate rising faster than expected, new reproductive study shows
  5. China is escalating its war on kids’ screen time
  6. Charted: Youth Unemployment in the OECD and China
  7. The Root of China’s Growing Youth Unemployment Crisis
  8. Statistik över Kinas handel
  9. Agriculture, forestry, and fishing, value added (% of GDP)