PRESIDENTVALET. Inte alla medier i USA ställer sig bakom Joe Biden i presidentvalet. The New York Post framför i en hyllande artikel argument för amerikaner att lägga sin röst på den sittande presidenten.

I en lång artikel målar tidningen the New York Post (NYP) upp en positiv bild av Donald Trumps presidentskap och uppmanar amerikaner att återvälja honom.

Inledningsvis hävdar man att det är fullt möjligt att ”återvända till det explosiva jobbskapandet, de höjda lönerna och det allmänna välstånd som vi hade före pandemin”.

Man påtalar även att ekonomisk frihet mycket väl kan kombineras med yttrandefrihet och menar att president Donald Trump, om han får fria händer, kommer att sätta punkt för en period karaktäriserad av ”nedstängningskultur” och censur.

Amerikaner kan nu lägga en mörk tid bakom sig, fortsätter man – bara de väljer rätt kandidat i november:

Vi kan lägga annus horribilis, ”det fruktansvärda året” 2020, bakom oss och göra Amerika storslaget igen, igen. Vi kan göra allt detta – om vi gör rätt val den tredje november. The New York Post stöder omvalet av president Donald J. Trump.

Arbetsmarknad, ekonomi
Tidningen pekar på att arbetslösheten i USA ”fram till den nödvändiga nedstängningen för att bekämpa coronaviruset” låg på 3,5 procent – den lägsta siffran på ett halvsekel.

Den afroamerikanska arbetslösheten ska då ha legat på 6,8 procent – den lägsta siffran sedan 1972.

Vuxna sedan flera år utanför arbetsmarknaden hittade efter valet 2016 nytt framtidshopp, argumenterar man:  Efter 17 månader av Trumps styre fanns det en miljon fler lediga jobb än antalet arbetslösa.

Detta drev upp lönerna, påtalar man. För första gången på ett decennium översteg den årliga lönetillväxten treprocentsgränsen.

Det ska även ha minskat välståndsklyftorna: Mellan 2016 och 2019 steg de reella medianinkomsterna som mest, med nio procent, för dem utan ett godkänt betyg från high school.

Den reella medianinkomsten minskade, enligt statistiken som presenteras, med 2,3 procent för dem med en collegeexamen, främst beroende på att äldre anställda gått i pension, enligt Federal Reserves kartläggning av konsumenters ekonomi.

NYP ställer här frågan hur Trump kunde lyckas med detta? Först och främst genom att sätta sin tillit till den fria marknaden, svarar man:

Han tog strid för att sänka bolagsskatten till en nivå mer i linje med den i resten av den industrialiserade världen. Han avskaffade intrikata regelverk, i synnerhet sådana införda under president Barack Obamas styre togs bort.

En administration under Joe Bilden, resonerar man, skulle vara uppbunden till en socialistisk vänster som ser en möjlighet att anpassa nationen till sin vision – en som är beroende av statlig skuldsättning.

Tidningen ber läsaren beakta Bidens ”dans” kring fracking – ”oljeutvinning genom hydraulisk spräckning”. Han är emot det när han talar för sitt parti, men för det annars, för han vet vilken positiv effekt metoden haft för staten Pennsylvania, i form av arbetstillfällen och förbättrad ekonomi.

Hur ska någon då kunna veta vilken hållning skulle han inta som president, frågar man.

Globalism och migration
NYP hävdar att Trump har avvisat det globalistiska axiomet att handelsavtal och obegränsad immigration är bra för amerikanerna.

USA har, påminner man, förlorat 3,7 miljoner jobb till Kina sedan 2001 enligt Economic Policy Institute.

”Och detta underminerande av våra arbetares situation med billig utländsk arbetskraft har inte heller bidragit ett dugg till att uppmuntra till öppenhet och demokrati i Peking” kommenterar man och konstaterar vidare:

[Den kinesiska] nationen fortfar vara en manipulativ planekonomi som devalverar sin valuta och exploaterar handelsunderskottet.

Presidenten har enligt tidningen konstaterat att obegränsad illegal immigration är ojust mot amerikanska arbetare och man menar att ”Biden skulle öppna gränsernas dammluckor igen”, och att han av allt att döma skulle gå tillbaka en en ”normaliserad” relation med Kina – något man kallar ”en omskrivning för att de äter upp vår lunch”.

På hemmaplan: skola, rättsväsende, corona
På hemmaplan ger tidningen Trump beröm för att han har ”uppmuntrat ett fritt skolval” – något som man ser som ”ett fortlöpande arbete som Biden skulle undertrycka på grund av sina band till lärarfacken”.

Trumps rättsreform har enligt NYP möjliggjort frigivning av dem som suttit inne ”bra mycket längre än den rimliga strafftiden”.

Man hävdar utan att lista konkreta åtgärder att Trump ”med rätta rasat mot släpphäntheten hos politiker i städer såsom Portland mot laglösheten på sina gator”.

Trump får även beröm för att ha försvarat stolthet över amerikanska värden gentemot ”dem som förtalar hela vår nation genom att måla upp den som ett rasistiskt projekt”.

Men viktigast, under hela sin tid som president och kulminerande med utnämningen av Amy Coney Barrett till domare i Högsta Domstolen har Trumps rättsliga utnämnanden, menar NYC, ”utlovat ett tyglande av domstolarnas vänstervridning” samt av ”den rättsliga vänsteraktivism som demokrater börjat ta för given”.

Tidningen kritiserar Bidens försök ”att få detta val att handla om coronaviruset” och betonar att det är oklart om han skulle göra något annorlunda här – förutom att försöka verka för nya nedstängningar – vilket är en strategi som WHO nu avråder ifrån.

Trump har kritiserats för sitt tidigare agerande när det gäller viruset, men NYC anser att hans införande av ett reseförbud, samt av federal hjälp till stater ”otvivelaktigt har räddat liv”.

Vidare hyllar man presidenten för det kommande vaccinet mot COVID-19:

Vi kommer förmodligen ha ett vaccin inom de kommande månaderna, bra mycket tidigare än vad många experter trott vara möjligt. Medierna vill inte medge det, men allt detta är tack vare den snabbhetspolicy som Vita huset har infört i frågan.

Utrikespolitik: Israels man
När det kommer till utrikespolitik menar NYP att Trump ”gång på gång trotsat konventionell visdom”:

Efter att tidigare administrationer utlovat – men underlåtit att ta initiativ till – en flytt av amerikanska ambassaden i Israel till Jerusalem, gjorde Trump ”slag i saken”.

Tidningen fördömer Obamaadministrationens taktik att försöka ”köpa” Iran med pengar ”vilka den teokratiska regimen använde för att så kaos i regionen och som orsakade oro i Irak, Syrien, Libanon, Jemen och på Västbanken.”

Trumps strypande av detta penningflöde har enligt NYP hindrat en eskalerande negativ utveckling.

Trumps viktigaste insats i Mellanöstern är dock enligt artikeln mordet på ”terrorkampanjens arkitekt Qasem Soleimani”. Man kommenterar:

…och trots alla domedagsprofeters farhågor blev världen en säkrare plats. Resultatet? Arabstater har i ökad utsträckning accepterat Israel och undertecknat historiska fredsavtal.

Trump hyllas också av tidningen för att ”inte ha inlett några främmande krig”, och för att ”ha dragit sig ut ur de gamla”.

Vidare prisas han för att ha övertalat Mexiko att hantera migrationskaravaner från Centralamerika och för att framgångsrikt ha utövat påtryckningar på Nato med syftet att få dem att stå för sina pekuniära åtaganden.

Personen Trump
När det gäller Trumps omtalade beteende på Twitter citerar tidningen hans egen kommentar i en intervju för Barstool Sports i juli:

— Det var så på den gamla tiden, man skrev ett brev och man sa: ”Det här brevet är verkligen dåligt”, man la det i sin skrivbordslåda och när man kom tillbaka nästa dag sa man: ”Åh, jag är glad att jag inte skickade iväg det där”. Men vi gör inte så med Twitter.

Så här beskriver NYP avslutningsvis presidenten:

Han är arrogant och överkänslig. Han kan inte förändras, och inget vi säger kommer att tygla hans impulser – men med tanke på hur ofta demokrater har pushat diskrediterande teorier om maskopi med Ryssland och har förtalat varje handling som Trump har utfört, så kan han faktiskt förlåtas för ha varit arg. Twitter ger honom en ofiltrerad plattform att slå tillbaka och presentera sin sida för det amerikanska folket.

Men frågan som är vilket som spelar mest roll: ord eller handlingar? Medierna är enormt fixerade vid Trumps Twitterinlägg och improviserade anmärkningar, och de lär sig aldrig läxan att för det mesta skjuter han bara från höften. När vi bedömer honom, väljer vi att fokusera på president Trumps handlingar och vad han har åstadkommit. Han har hållit sina löften.

Den här bilden ger tidningen av utmanaren Joe Biden och hans eventuella presidentskap:

Som den här valkampanjen har klargjort så är Joe Biden galjonsfiguren för Demokratiska partiet. Han svarar sällan på frågor utan håller sig till sina talsnuttar och lägger locket på för dagen vid den sena timmen klockan 21.

Det finns ingen anledning att tro att hans presidentskap skulle vara annorlunda. Den upproriska vänstern i hans parti, AOC och the Squad dreglar inför möjligheten att få igenom sin agenda.

Det är tydligt att NYP avviker från det generella mönstret bland amerikanska medier, då tidningen ställer sig bakom den sittande presidenten och väljer att tolka i stort sett alla hans insatser på ett positivt sätt.

Man har i tidigare artiklar uttryckt stark kritik mot Joe Biden, inte bara med avseende på dennes förda politik, utan man har även ifrågasatt hans karaktär.

På så sätt går New York Post i skildrandet av presidentkandidaterna tvärs emot det gängse narrativet inom amerikansk press.

  • Publicerad:
    2020-10-28 07:00