KOMMENTAR. Drygt ett år efter Anton Lundin Petterssons attack i Trollhättan genomlyser Mikael Karlsson medias drev mot den nationella rörelsen där en ung man används som slagträ.
Anton Pettersson Lundin – en produkt av ett växande nationellt motstånd eller av en dekadent och mångkulturell demokratur i förfall?
Anton Lundin Pettersson dödade 22 oktober 2015 tre personer på skolan Kronan i Trollhättan. Svärdfäktaren och hans gärning kräver ingen närmare presentation men bakgrunden till dåden är intressant.
Etablissemangets narrativ är att Lundin Pettersson radikaliserades på internet. Han såg klipp med tal av Adolf Hitler och sökte efter Waffen SS på Youtube likväl som sympatiskt inställda klipp med Anders Behring Breivik. Media arbetar runt polisens uppgift om att Lundin Pettersson saknade kopplingar till den nationella rörelsen och målar upp en bild av att vår rörelse mer eller mindre är ansvarig för ett terrordåd.
Media är inte intresserade av Lundin Pettersson som en vuxen människa med egna motiv och tankar trots att hans gärning var väl planerad och utfördes med det uttryckliga syftet att möta döden, att skjutas till döds av polisen. I stället lyfts två andra faktorer fram: så kallade högerextrema idéer och utanförskap. Vissa menar att han var mobbad, andra att han själv valde socialt utanförskap – en situation där det ena ofta ger det andra. Samhället men framför allt ”nazismen” ges skulden.
Det är intressant att resonera utifrån polisens egna uppgifter. Polisens talesman Thomas Fuxborg sade kort efter dådet att:
Anton Lundin Pettersson led inte av psykisk ohälsa. Han hade inte tagit del av någon psykiatrisk vård och var inte påverkad av några droger eller alkohol vid tillfället. Han ska inte heller ha gått på några antidepressiva mediciner.
Berättelsen om Anton Lundin Pettersson blir således lite tillspetsat att han spenderade mycket tid ensam och ”ramlade över” Hitlertal på internet som sedan fick honom att hugga fyra personer, varav tre till döds, med ett svärd. Kanske Hitlers ande besatte honom genom datorskärmen och fick denna enligt uppgift fina men lite tillbakadragna kille att gå bärsärkagång på en invandrartät skola?
Som vanligt är medias narrativ en blandning av gift och trams. Den som läser mellan raderna upptäcker en person som börjat forska i vad som händer i samhället och varför, troligen på grund av egna livserfarenheter i ett så kallat mångkulturellt område. Som många andra började han nog att ta del av kritik mot islam vilket gör att Sverigedemokraterna ligger nära tillhands. Eftersom internet är en plattform som möjliggör fri tillgång till information kommer en fritt tänkande människa som spenderar tid och energi på att söka förklaringar inte att fastna där.
Det är oklart om Lundin Pettersson fördjupade sig i rasfrågan, men att han lyssnade på Adolf Hitlers tal och såg filmer som ironiserade World Trade Center-attacken tyder på att han var medveten om det judiska inflytandet.
Motståndet mot massinvandringen blev våldsamt och i slutändan ineffektivt i Lundin Petterssons fall. Hans gärning används nu som ett slagträ mot den nationella rörelsen. Heléne Lööw skrev i Expressen 21 oktober 2016 om Pettersson Lundin:
Hans dåd har inte gett upphov till några debatter om skärpt lagstiftning eller övervakning. Det förekom inga högljudda diskussioner om den rasideologiska miljö som har fungerat som hans inspirationskälla.
IKEA-mördaren Abraham Ukbagabirs knivmord, enligt uppgift på grund av ett utvisningsbeslut, har dock inte lett till att media förespråkar att asylsökare sätts i koncentrationsläger så att de inte kan skada medborgare eller gå under jorden om de får ett beslut om utvisning. Det är tydligt att etablerad media – här kan man lägga till trippelparenteser i de flesta fall – mörklägger massinvandringens konsekvenser och demoniserar reaktionen mot dessa.
Låt oss ponera att staten skulle ha försökt förebygga attacken. Det tema som genomsyrar etablissemangets agendasättande artiklar är att anti-rasism är viktigt. Man vill kanske spionera på Nordiska Motståndsrörelsen i högre grad, öka trakasserierna eller helt förbjuda oss. Internet kanske ska censureras eller i alla fall övervakas i högre grad. Fler föreläsningar om ”Förintelsen” och allas lika värde i skolan kanske kan vara ett recept på framgång?
Jag hävdar att detta är kontraproduktivt. Lundin Pettersson hade som sagt inga kopplingar till den nationella rörelsen. Mer censur och anti-rasistisk propaganda ger bara intrycket att systemet till varje pris vill dölja sanningen.
”Agendasättande journalistisk”, som förespråkats av bland andra (((Peter Wolodarski))), förstärker känslan av hopplöshet hos personer som Pettersson Lundin.
Det är faktiskt så att rollerna är ombytta. Det är staten som är skurken i detta drama eftersom den via massinvandring skapat det samhälle Pettersson Lundin valt att agera mot, ett anti-svenskt samhälle som färre och färre svenskar ställer upp på. Media kan ses i rollen som en ondskefull storvisir, en hantlangare som hjälper till att skuldbelägga, tysta eller förfölja kritiker.
Fyra liv kunde å andra sidan ha räddats om Lundin Pettersson hade fått kontakt med organiserade nationella. För en person med få sociala kontakter, få människor att prata öppet med om politik och vad som sker i vårt samhälle, kan en så enkel men värdefull sak som kamratskap med likasinnade göra en enorm skillnad.
Det är inte säkert att han hade platsat i eller ens varit intresserad av att gå med i en organisation, men risken för våldsdåd av ensamvargstypen minimeras i alla lägen av positiva sociala relationer och ett sammanhang i vilken man får lufta sina känslor utan att dömas av PK-förtryckarna.
Hoppa till huvudinnehåll
