SVERIGE. SvD-krönikören Andres Lokko tillhör den mediekår som i åratal ljugit för svenska folket. Nu har det gått upp för honom att många svenskar hyser ett djupt hat även mot honom.

Andres Lokko.

Andres Lokko.

Idag ska SvD-journalisten Andres Lokko för första gången demonstrera mot rasism i en demonstration som går av stapeln i journalisternas högborg Södermalm.

I artikeln ”Jag demonstrerar för att jag är rädd” erkänner Lokko indirekt att media börjar tappa greppet om befolkningen och att hatet mot PK-journalisterna växt sig så starkt att det är värt att ta på allvar.

Lokko inleder sin krönika med att ironisera över partiet Ny demokrati som enligt Lokko inte var värt att ta på allvar.

Jag hade nyligen börjat skriva och det gick liksom inte att undvika att bete sig sarkastiskt gentemot Ny demokrati om man hade en plattform.

Men det var också väldigt enkelt – som att sparka upp en vidöppen dörr eftersom det inte på något vis gick att ta den där ytterst märkliga missnöjesduon på allvar.

De var ett skämt i färgglad Beppemössa, ett för ett ögonblick lite för framgångsrikt sådant, men fortfarande bara ett skämt i färgglad Beppemössa.

Ny demokrati är idag nedlagt, men Ian Wachtmeister är fortfarande invandringsmotståndare och de svenskar som råkat illa ut av det mångkulturella samhälle som Lokko propagerat för är idag fler och argare än på Ny demokratis tid. Lokko uppger att han ”fnissar inte längre” och menar att det är obehagligt att vara hatad.

Dockmästaren Wachtmeister befinner sig återigen någonstans i de högerextrema kulisserna men nu fnissar jag inte längre. Även om jag verkligen försöker.

Nu dubbelkollar jag istället att ytterdörren är låst innan Olga och jag går och lägger oss.

Och de mer eller mindre anonyma knasbollarna som allt oftare och, känns det som, en smula organiserat ger sig på mig mejlledes och i sociala medier är faktiskt genuint obehagliga. Knasboll kunde jag hantera men kombinationen knasboll och genuint obehaglig är lite svårare att vifta bort med ännu en muntert ironisk klackspark.

Och det är av rädsla för att själv råka illa ut som Lokko helt plötsligt ska börja gå på demonstrationer mot rasism.

Så jag vet precis varför jag i högst vuxen ålder började demonstrera: för att jag är rädd.

Jag tror inte att det behövs någon närmare förklaring än så.

Jag demonstrerar för att jag är rädd.

Källa:
Jag demonstrerar för att jag är rädd


  • Publicerad:
    2014-12-13 18:45