INRIKES. Flykten från landsorten och små kommuner till städerna kommer att fortsätta och Sverige kommer att få en annan indelning i en nära framtid, menar en professor i statsvetenskap.
Anders Lidström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, ger sin syn på Sveriges fortsatta demografiska utveckling i en intervju i Dagens Nyheters nya artikelserie ”Det delade Sverige”. Han har gjort en modell över hur befolkningen kommer att fördelas utifrån befolkningsprognosen för år 2030.
Professor Lidström förutspår en utveckling där alltfler människor flyttar till storstadsregionerna där de flesta företagen och jobben finns, vilket skapar helt nya utmaningar när det gäller bostadsbyggande och infrastruktur för pendling.
För Lidström innebär den fortsatta urbaniseringen i praktiken att Sverige inte kan styras på samma sätt som hittills. Hans förslag är i stället att Sverige delas in i 8-9 storstadsregioner och 4-5 landsbygdsregioner.
– Det här är en ny regionindelning. Tanken är att de ska ersätta landstingen och länen, säger han.
Regionerna ska styras av en direktvald församling och kommer att få olika befogenheter. En storstadsregion skulle få ha större inflytande över kommunernas och deras planering för till exempel bostäder, kollektivtrafik och miljösatsningar.
– Till exempel kan storstadsregionerna ha ett system med regionala föreskrifter som kan sätta gränser för den kommunala planeringen. Det blir en inskränkning av planmonopolet, säger Lidström. Stockholm-Solna är en sådan region och år 2030 väntas den ha drygt 3,5 miljoner invånare, nio procent mer än i dag.
Inflyttningen från landsbygden har inte enbart gått till storstäderna. Det finns ett antal större städer, oftast regionstäder, som också vuxit kraftigt under senare år, exempelvis Gävle, Karlstad, Jönköping och Linköping. Dessa behöver ha en tillräckligt mångfacetterad arbetsmarknad så att de kan fortsätta att vara konkurrenskraftiga.
– Det kräver en omfattande pendling på dagsbasis för att de här mellanliggande stadsregionerna skulle sugas upp i de större näraliggande regionerna, säger Lidström.
I landsbygdsregionerna kommer kommunernas ställning när det gäller bostadsbyggande att vara oförändrad. Men de kommer att få ett utökat ansvar på andra områden.
– Även om allt fler bor i städerna så kommer vi att vara beroende av landsbygdsregionernas naturresurser. Det handlar om mineraler, skog och malm, men också om jordbruket.
– Ett större ansvar för naturresurserna skulle då hamna på landsbygdsregionerna, säger Lidström som också ser landsbygdsregionerna som främjare av turismen.
På frågan om inte den här uppdelningsmodellen kommer att förvärra konflikten mellan stad och land svarar Lidström:
– För mig är det här ett sätt att bejaka urbaniseringens potential. Men det handlar också om att skapa särskilda villkor för landsbygdsregionerna. De kommer att kunna utvecklas även i den här modellen. Troligen kommer staten att få skjuta till medel för att kompensera landsbygdsregionernas minskande skatteintäkter.
Värt att notera är att Lidström som statsvetare framför allt analyserar de politiska och ekonomiska aspekterna av urbaniseringen. Vad många medborgare också frågar sig är hur urbaniseringen påverkar människor kulturellt och emotionellt – finns det risk att folkomflyttningen och koncentrationen skapar rotlöshet, främlingskap och konflikter? Och är den här utvecklingen verkligen helt oundviklig och nödvändig?
Källa:
Det delade Sverige: Så blir framtidens Sverigekarta
Hoppa till huvudinnehåll
