Dagens datum 31 maj • Denna dag 1921 utbröt en av USA:s mest blodigaste raskravaller. I Tulsa, Oklahoma, blev spänningarna för stora mellan vita och svarta och bägge grupper beväpnade sig.

Vid 1900-talets början hade USA på allvar fått erfarenhet av att leva i ett mångrasligt samhälle. På grund av den transatlantiska slavhandeln, som vi tidigare konstaterat organiserades av judar och inte vita, hade miljontals negrer hamnat i Amerika. Efter det amerikanska inbördeskriget, som ledde till att slaveriet avskaffades, släpptes den stora mängden slavar fria i det amerikanska samhället, något som helt och hållet förändrade samhällsbilden och ökade spänningarna mellan de olika raserna. I början av 1900-talet utbröt en rad raskravaller i USA. Året 1919 utbröt tre dussin raskravaller i USA och 1921, på denna dag, en av de blodigaste i Tulsa, Oklahoma.

I Tulsa hade befolkningsexpansionen varit enorm då man på grund av stora oljefynd svällde från 10 000 invånare till 100 000 på bara några år. 12 000 eller mer av dessa var svarta som hade en egen stadsdel, Greenwood, där de mer eller mindre hade egna lagar. I Tulsa hade de svarta – som på många andra ställen i USA – börjat utkonkurrera vita på arbetsmarknaden. Precis som idag utnyttjade rika billig arbetskraft för att hålla lönerna nere. Detta var en anledning till de spänningar som redan fanns i Tulsa och i många andra amerikanska städer. Utöver detta hade svarta veteraner från första världskriget återvänt och krävde rättigheter i det civila samhället i Tulsa.

Något annat som de vita männen tog mycket allvarligt på var övergrepp som skedde mot vita kvinnor. Många av raskravallerna startade på detta sätt. Så även i Tulsa. Den 30 maj var hissoperatören på Drexel Building i Oklahoma, en 17-årig vit flicka vid namn Sarah Page, på sitt jobb när en 19-årig svart man, Dick Rowland, kom in i hissen. Efter en stund hördes ett skrik och kort därefter sågs Dick Rowland springa från platsen. En affärsinnehavare sprang mot hissen och fann en panikslagen Sarah Page som enligt egen utsago hade blivit överfallen av Dick Rowland. Affärsinnehavaren tillkallade polis som inledde en undersökning kring fallet. Dagen efter greps Dick Rowland av två poliser, en vit och en svart, och identifierades av Sarah Page och affärsinnehavaren som förövaren.

Vad som dagen efter, den 31 maj, skulle leda till mobliserandet av två olika mobber, en svart och en vit, hade sin grund i en händelse två år tidigare. Den 17 mars 1919 hade järnvägsarbetaren O.W Leonard skjutits av två svarta rånare. Innan han dog pekade Leonard ut sina mördare, vilka senare greps av polis. En mobb bestående av 200 svarta – många av dem beväpnade – samlades utanför fängelset för att försvara de två mördarna från eventuell lynchning från hämndlystna vita. Det skedde ingen lynchning i samband med detta fall, men lärdomen många drog var att svarta hade kapacitet nog, och inte var främmande för, att mobilisera en mobb.

Fallet med Dick Rowland var snarlikt. En mobb på 300 till stor del tungt beväpnade svarta, många veteraner från första världskriget, hade runt 19:30 på kvällen den 31 maj samlats utanför tingshuset för att av Tulsas sheriff, Willard M. McCullough, få Rowland utlämnad. McCollough nekade detta liksom han även nekade de tre vita män som senare dök upp och försökte få Rowland frisläppt till sin sida (för att kunna lyncha honom). Vid denna tidpunkt hade svarta och vita grupper samlats i staden, men det var den svarta gruppen som var beväpnad. Vicesheriffen Barney Cleaver, en svart man, konfronterade sina egna ur mobben och sade: ”Pojkar, ni gör inget rätt här. Det finns ingen som kommer att få tag i pojken ikväll. Han är fullkomligt säker här. Ni borde inte ha gjort detta då det bara rör upp rasliga känslor. Gå hem och uppför er.”

Mobben lyssnade inledningsvis på vicesheriffens ord, men snart kom det i anslutning till Tulsas tingshus flertalet bilar av såväl svarta som vita beväpnade män. När de vita hade sett denna beväpnade svarta mobb vid det första tingshusbesöket hade många av dem begett sig hem för att själva skaffa beväpning.

Vid 22-tiden begav sig en del – uppemot 75 man – av den svarta mobben åter till tingshuset med det upprepade kravet att få Rowland utlämnad, alternativt få försvara honom med våld. Utanför tingshuset hade vita samlats som ifrågasatte varför den svarta gruppen var beväpnade och ställde krav på polisen. Enligt vittnen sade en vit man åt en av de svarta veteranerna att lämna över sin armépistol. Den svarte veteranen vägrade och ett skott brann av. Elden besvarades ögonblickligen och vita och svarta började skjuta på varandra. Ett dussintal personer dödades på bägge sidor. En svart medborgarrättsledare, Andy Brown, försökte förgäves få sina vänner att sluta skjuta. En svart medlem av mobben stegade fram mot Brown och sköt honom på nära avstånd.

Raskravallerna i Tulsa hade inletts. Denna ”Negro Uprising” som de vita Tulsaborna uppfattade det hela som slogs dock snabbt tillbaka då de vita gick på offensiven trots att man vid denna tidpunkt var betydligt färre. Den svarta mobben tvingades retirera från en mobb av vita arga män och förföljdes genom staden. Vid midnatt var det fullt krig i Tulsa och skottlossningar ägde rum vid ett järnvägsspår som fungerade som skiljeline mellan vita och svarta områden. Passagerare i ett ankommande tåg hamnade mitt i korselden och tvingades ta skydd. Vid samma stund råkade en ensam vit man hamna i massan på den 1000 starka svarta mobben och misshandlades till döds. Små grupper av vita begav sig under beskjutning till Greenwood där de lyckades sätta eld på butiker som tillhörde svarta. Vid femtiden på morgonen, den 1 juni, sköts en vit man av en svart prickskytt, något som besvarades med en stormning av Greenwood och att den svarta mobben tvingades till ytterligare reträtt. Efter bara ett kvarter dödades de fem personer som via bil ledde denna stormning, men jakten fortsatte ända tills tusentals svarta flytt staden. Stora delar av Greenwood sattes i brand.

Vi niotiden på morgonen anlände Oklahoma National Guard från Oklahoma City med 109 soldater och förstärkningar från andra städer. Vid denna tidpunkt hade många svarta flytt staden eller hållits i förvar av polisen i syfte att skydda dem. Vid 12-tiden utfärdades militärt undantagstillstånd och raskravallerna dog gradvis ut.

Den officiella siffran av antalet döda är 39 personer (26 svarta, 13 vita) men många beräkningar uppger att siffran ligger kring 300 döda. Ungefär 800 vita fick uppsöka sjukhus och tusentals svarta tvingades fly staden.

2001 släppte en statlig kommission en rapport där hela skulden för raskravallerna lades på vita Tulsabor. Staten utfärdade ekonomisk kompensation för ”överlevare” och bidrag för att utveckla Greenwood.