RYSSLAND • Ett väst på flykt från sig självt och besatt av civilisatorisk självdestruktion förklaras oförmöget att förstå Rysslands helande organiska återtåg till sin egen östliga civilisatoriska kärna.

Den ryske statsvetar- och ekonomiprofessorn Dmitri Vitalyevich Trenin beskriver i en artikel publicerad i Russia Today (RT) den 13 maj en pågående oåterkallelig rysk samhällsomvandling, som, menar han, tog sin början långt innan krigsutbrottet för drygt två år sedan och nu långt ifrån fullbordad är i färd med att ge Ryssland ”en helt ny känsla av sig självt”.

Utbrottet av ”proxykriget i Ukraina” i februari 2022, i artikeln beskrivet som det första riktiga kriget sedan 1945 med Ryssland som en av parterna, och som alltså enligt Trenin inföll långt efter den av honom beskrivna ryska samhällsomdaningens start, gav enligt professorn samtidigt denna omdaning en kick framåt omöjlig att överskatta.

Detta krig med sin 2000 kilometer långa frontlinje löpande hyfsat nära den ryska huvudstaden innebar från start väldigt påtagligt en ny verklighet för människorna i en ständigt beskjuten ort som Belgorod, provinshuvudstad nära den ukrainska gränsen, medan invånarna i Moskva haft det betydligt lugnare i det avseendet.

Distinktionen mellan orter och områden synbarligen i olika grad indragna i kriget hjälper oss dock enligt författaren inte att skapa en bild av vad som pågår i ett samhälle statt i en allestädes övergripande andlig förändring i hög grad pådriven av krigets villkor.

Patriotismens återintåg

I ett krigets Ryssland med döden ständigt närvarande håller, menar Trenin, ett postsovjetiskt fokus på pengar och anskaffande av ekonomisk makt på att återersättas av tidigare anammade icke-materiella värden, enklast och tydligast sammanfattade med kodordet ”patriotism”.

Ett begrepp som i öst hånats i spåren av Sovjetunionens kollaps, och som för västliga globalistiskt sinnade makteliter står för den ultimata ondskan anammas därmed som ledstjärna av det ryska folket – för Trenin motsätter sig bestämt den i västliga medier ofta framförda uppfattningen att den ryska patriotismen skulle vara något som en elit försöker pådyvla en motvillig befolkning.

Författaren ser denna folkligt förankrade patriotism manifestera sig i / främjas av företeelser såsom:

  • det uteblivna behovet av en ny mobilisering och de hundratusentals ryssar som frivilligt skriver kontrakt med militären utan egen vinning som främsta motiv.
  • den ryska populärkulturens successiva övergivande av vanan att imitera det som är hett i väst.
  • återupplivandet och vidareutvecklingen av ryska kulturyttringar såsom litteratur (inte minst poesi), film och musik.
  • framväxandet av en ny marknad för inhemsk turism i tider då utlandsresor visserligen fortfarande tillgängliga, men svår logistik gör det mycket mindre lätt att nå andra delar av Europa än tidigare.
  • frånvaron av en politisk opposition att tala om, sedan vissa påstådda kulturella ikoner belagts med att ha tjänat andra länders intressen / emigrerat och då i många fall återvänt till Ryssland med sin bitterhet riktad utanför Rysslands gränser.

Det tidigare paradigmets herrar kontra en ny typ av företagare

Åtskilliga liberalt sinnade ryska affärsmagnater har enligt artikelförfattaren kapat sina band till fosterlandet. Många av dessa har inte märkt hur deras prioritering i alla lägen av att till varje pris behålla sina västliga tillgångar successivt separerat dem både fysiskt och emotionellt från hemlandet.

De som kämpat något mindre för sina yachter i Medelhavet, villor på Cote d’Azur och herrgårdar i London, är kvar i Ryssland sannolikt, resonerar professorn, med sin bitterhet riktad utanför det egna landets gränser.

Trenin skönjer framväxandet inom Ryssland av en ny ”medelstor” typ av företagare – en som kombinerar

  • ekonomisk framgångsaptit med
  • ett uppriktig engagemang för något och som
  • bygger sin framtid i hemlandet - även om ”det ekonomiska gräset” skulle te sig grönare annorstädes.

Den transformation av det ryska samhället som Trenin här beskriver ska enligt honom själv betraktas som kulturens (i vid mening) ”organiska återgång till sina grunder”.

Traditionell rysk politisk kultur förklaras bygga på en fast hierarkisk struktur, där medborgares rättigheter balanseras av deras förpliktelse att ständigt verka för det högsta samhälleliga värdet.

Västvärldens Rysslands-blindhet

Medan man i västerlandet enligt Trenin påtagligt okunniga om och ointresserade av rysk kultur och historia alltmer klamrar sig fast vid en självpåhittad nidbild av ett aggressivt och västfientligt land styrt av en ondsint diktator, så är, menar han, ryska attityder till väst mer komplexa.

Där finns enligt Trenin en grundläggande uppskattning av och tacksamhet för klassisk och modern (dock inte postmodern) kultur, konst och teknik kombinerat med ett avståndstagande från västliga globala ambitioner samt ett förakt för det aggressiva västliga saluförandet av destruktiva hbtq-värderingar.