KOMMENTAR • Medan Balis och Lindgrens beskrivningar av störningar och våld ”till höger och vänster” rymmer några träffsäkra iakttagelser, är deras slutsatser den rådande judiska maktens.

Det senaste avsnittet av podcasten med det moderata namnet God Ton har titeln Skrikdemokrati och Gangsterpoliser. Här tar de moderata programvärdarna Hanif Bali och Per Lindgren upp några aktuella fall av mötesstörningar och ”politiska attentat” i Sverige, universitetskravaller i USA och ”Israels försvarskrig mot Gazas palestinska terrorister” – samt hur olika politiska grupperingar förhåller sig till dessa olika fenomen.

I april, får vi inledningsvis veta, skulle Ulf Kristersson hålla tal på studentafton– arrangerat av Akademiska föreningen i Lund sedan 1905. Men statsministerns anförande saboterades enligt poddvärdarna av huliganer anförda av ”den anti-demokratiska Hamas-kramarpöbeln”, varvid ”antisemitiska” slagord skanderades:

— Ni tillåter folkmord i Gaza, vi kommer fortsätta vårt motstånd så länge vi behöver.

”En koordinerad störningsaktion” uppges denna kväll ha dödat det fria ordet och poddvärdarna förklarar att hur mycket de än avskyr denna mobbs beteende, så är det ingenting jämfört med det hat de hyser mot ”de 50 vänsterblivna forskare” vid Lunds universitet, som i tidningen Sydsvenskan kritiserar alla de regeringsföreträdare, vilka avfärdat studentaftonens talstörare som varandes ”odemokratiska, ociviliserade och destruktiva”.

Dessa företrädare tar nämligen enligt de 50 forskarna ”ett grepp som många historiker och statsvetare känner igen som ett steg i utvecklingen mot fascism”, medan samma grupp forskare finner studentaftonens talstörare vara engagerade i en ”hoppfull strävan mot en mer djupgående form av demokrati”.

Och ja moderat-poddare, jag håller med om att de vänsterblivna forskarnas resonemang är korkat!

Anna Lundberg, professor i rättssociologi och docent i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, är en av de ”spjutspetsforskare” som skrivit under den här nämnda artikeln i Sydsvenskan. I statsradions P1 morgon beskriver hon studenternas störande på studentaftonen som ett uttryck för deras legitima desperation efter att ha kvästs i samtliga tidigare försök att nå ut med sitt budskap.

Hon får i programmet mothugg av sionisten Sten Widman, professor i statsvetenskap vid Uppsala Universitet, som till de två poddande moderaternas jubel raljerar över beskrivningen av studenternas störningar som ett fördjupat demokratiskt samtal samt över talet om ”en sista utväg” för protesterande studenter att framföra sin kritik – när Israel-hat enligt honom själv började ventileras ”redan” veckor efter 7 oktober – ett datum som för professorn helt uppenbart är laddat med symbolik.

Anna Lundberg avslöjar nu, vilket Lindgren och Bali korrekt påpekar, sin okunnighet / lögnaktighet genom att anklaga Nordiska Motståndsrörelsen för att ha utfört den omtalade stormningen av möteslokalen i Stockholmsförorten Gubbängen, samt för att därvid ha sprayat röd färg i ansiktet på mötesdeltagarna! Hon tycks även tro att kollegan Widman talar om samma händelse, fast han talar om första maj.

God Ton-värdarna är noga med att påpeka att vid Motståndsrörelsens uppvaktning av den förra socialförsäkringsministern tillika senare socialministern Annika Strandhälls första maj-tal stördes det endast, och det ”våld” som brukades var passivt: en angripande motdemonstrant knuffades tillbaka.

Och poddarna menar kunna sig lova att den nationalsocialistiska organisationen precis likt Kristersson-störarna, innan man valde att uppvakta Strandhäll använt alla möjliga andra metoder för att nå ut: flygblad, sociala medier, hemsida osv. Enligt Anna Lundbergs logik, argumenterar man, borde det därför vara hundra procent legitimt att Motståndsrörelsen stör ut Strandhälls tal på första maj. Men det är ju inte så vänstern fungerar.

Två ministrar - två sätt att tackla störningar

De två poddvärdarna har mer att berätta om hur de två ovan nämnda ministrarna hanterat situationer, där någon överröstats.

Efter att vid ett tidigare tillfälle ha blivit totalt utbuad och överröstad vid ett försök att hålla tal (på sionistiskt tema) i Göteborg beklagade Kristersson (M) sig:

Det är fullkomligt oacceptabelt att människor tar sig in på demokratiska politiska möten för att förstöra varje möjlighet att föra ett seriöst politiskt samtal … Vi böjer oss inte för aggressiva gaphalsar.

På detta svarade Annika Strandhäll:

Folk är förbannade över vad ni och SD gör med Sverige. Skönt att folk höjer sin röst.

Men när hon själv får uppvaktning under sitt första maj-tal skriver hon:

Angreppet på första maj-firandet i Gislaved är ytterligare ett bevis på hur högerextrema vill splittra och sprida rädsla i Sverige och Europa. Vi får aldrig ge vika.

De poddande moderaterna tycks inte finna något klandervärt i moderaten Kristerssons agerande, men däremot i socialdemokraten Strandhälls, och de två poddvärdarna är nu rörande överens om att medan begreppet ”vi” är väl etablerat ”på vänstersidan”, där man omhuldar de sina – så saknas det tur nog ”på högersidan”, där var och en värnar sitt, och där ett Strandhäll-beteende inte skulle tolereras.

— Kasta ut nazistpacket, vi är inte ”vi” med dem! exemplifierar Lindgren.

— Exakt, ekar Bali.

Amerikansk antisemitism

Krigsliknande scener utspelar sig vid en rad amerikanska universitet. Enligt Lindgren och Bali har demonstrantgrupperingar med ”jävligt stora antisemitiska inslag” genom att ockupera byggnader och mark till stöd för Gaza, och i protest mot den judiska staten, tvingat amerikansk kravallpolis att agera.

Ambitionerna hos grupper av vänsterblivna lärare i USA befinns i poddavsnittet likna dem hos den ovan nämnda svenska forskaren Anna Lundberg, som säger sig vilja skydda studenter som protesterar mot etablissemanget, och lyssnarna serveras denna slutsats:

— När vänsterstudenter i Sverige apar efter sina amerikanska motsvarigheter och skyller på judar för sina illdåd, kommer svenska woke-lärare apa efter sina amerikanska motsvarigheter och försvara eleverna.

Programvärdarna hänvisar till en opinionsundersökning, enligt vilken ”stabila 80 % av amerikanerna är på Israels sida”. Det visar sig att frågan som ställdes löd:

Är du på Israels eller Hamas sida?

Detta absurda sätt att formulera frågan, bemöts i poddavsnittet av vad som framstår som uppskattande skratt. Det påstådda faktum att hela 46 % av studiens deltagare i åldern 18-29 år faktiskt anger sig sig stå på Hamas sida, väcker dock de två poddarnas ursinne till liv, och får dem att förbanna en sådan ”lyx-åsikt” hos personer, ”vilka inte skulle överleva en dag i det samhälle som denna organisation verkar för”.

Och podd-paret erinrar sig någonstans ha sett följande profetia från ”en idiot”:

Om du motsätter dig en studentrörelse, som gör uppror emot etablissemangets åsikt, kommer du alltid hamna på fel sida av historien.

När vänstern, får vi nu höra, stödde Irans mullor, Pol Pot, Stalin, Mao och Kim Jong Un – ja då gick det inte så bra för dem. Ändå vill, påpekas det, dessa från konsekvenstänk befriade människor nu ge Qassam-brigaderna sitt obetingade stöd.

Den potentiellt intressanta diskussion man enligt Bali och Lindgren hypotetiskt skulle kunna ha kring förhållandet mellan palestiniers lidande och Israels säkerhetsintressen, kan enligt dem själva inte föras med ”de lands- och folkförrädare” som tar Hamas, Hizbollahs och Irans parti.

Sionism hjälper inte den som vill förstå världen

Sammanfattningsvis får de två globalt förvirrade poddvärdarna i detta avsnitt en riktigt usel utdelning i form av relevanta slutsatser – i synnerhet om man beaktar de skarpa iakttagelser de ändå gör på vägen.

Och nej: Stöd till / samarbete med en global terrorstats fiender innebär inte ett anammande av dessa partners interna politik och kultur. Däremot har judiskt inflytande en klar tendens att omforma länder.

Glöm här inte vilka krafter som verkade för att ett etniskt homogent Sverige skulle öppna sina portar för en massinvandring som på ett halvsedel omformat landet till en ”mångkultur” med en ursprungsbefolkning satt på undantag och hotad av folkmord.