Hoppa till huvudinnehåll
Ukrainsk nationalist vid fronten: Del 2
INTERVJU • I den andra delen av Nordfronts intervju med den ukrainske soldaten med anropssignalen Reduktor ställs frågor om konflikten mellan Ryssland och väst, judisk makt i Ukraina och den ukrainska nationalismen.
Nordfront publicerade under måndagen den första delen av en omfattande intervju med en nationalist i Ukraina som deltar i kriget mot Ryssland. Bakgrunden är de många frågetecken som dykt upp kring den ukrainska positionen, dels med tanke på Euromajdankuppen 2014 men också det pågående kriget i landet.
I intervjuns första del låg fokus på händelserna i Ukraina 2014 och hur dessa kan kopplas till den nationella rörelsen i landet, men också den etniska frågan om ryssar och ukrainare och Ukrainas historia som nation.
Frågan om judisk makt i Ukraina, Rysslands geopolitiska konflikt med väst och den ukrainska nationalismen är frågor som behandlas i intervjuns andra och avslutande del.
Ryssland mot väst
En annan betydande faktor i det pågående kriget är Nato och EU. Har du någon förståelse alls för att Ryssland inte vill att Nato expanderar och placerar sina vapen längs den långa rysk-ukrainska gränsen?
Kanske vill Ryssland inte detta och man kan försöka få det att passa in i den "sovjetiska psykosen", men deras diagnos talar för sig själv. Alla deras handlingar leder endast till att deras gräns mot Nato expanderar. Det senaste exemplet är Finland. 1 200 kilometer av ny omedelbar gräns mot Nato.
För mig verkar det som att Nato, ifall man på något sätt vore en komplex "geopolitisk spelare" och inte bara ett gäng fegisar, skulle bli väldigt glada att få motta en sådan gåva från Ryssland.
Vissa antiryska nationalister framställer den större konflikten mellan Ryssland och väst som en kamp mellan det vita väst och det asiatiska öst. Det är sant att Ryssland har demografiska problem, men man kan ändå invända starkt mot den beskrivningen eftersom Västeuropa (och USA) faktiskt är än mer icke-vita än Ryssland. Minoriteterna i Ryssland har dessutom historiska band till landet, medan främlingarna i Europa är nyanlända migranter som medvetet har flyttats hit från tredje världen av våra politiker. Vad är din tagning på detta?
Ryssland är verkligen "Östern" och Drang nach Osten är en gammal historia. Du kanske inte är bekant med ämnet, men Ryssland har den största andelen invandrare i Europa. Det finns problem med invandring i alla dessa länder, men historisk närhet ska inte tillåta att invandrare i Ryssland dikterar villkoren för den ryska populationen.
Vad säger du om påståendet att ukrainska nationalister delar mer av kultur och värderingar med Ryssland än den liberala eliten som styr i EU?
Vår nationalism har inga gemensamma värderingar och delar ingen kultur med varken nybolsjevikerna eller det nyliberala Europa. Med det sagt är vi båda indoeuropeiska nationer med rötter i Europa som en del av dess Pax. Rysk nationalism har försvunnit från Ryssland för länge sedan, nu består den uteslutande av fega sladdertackor som gömmer sig i källare i Sankt Petersburg. De är dessutom helt oförmögna att genomföra offentlig aktivism med ridderlig heroism i försvar av ryssarna.
Stämmer det att det finns ett generationsgap mellan äldre personer i både Ryssland och Ukraina som har en mer positiv attityd till Ryssland och till och med Sovjetunionen, medan yngre personer är mer positiva till väst? Om så, vad tror du anledningen till detta är och vilket perspektiv tycker du är det rätta?
Detta är naturligtvis en fråga om paradigmskiften i samhället. Den äldre befolkningen är van den sovjetiska verkligheten med fattigdom och degenerering, deras nostalgi är förståelig eftersom detta var under deras bästa år. Ungdomen å andra sidan har vänt blicken mot det "bättre livet" på grund av de icke-existerande perspektiv som dikterades under den postsovjetiska eran och av den nya regeringen.
Dessa konflikter går att lösa, men de kräver ett långsiktigt arbete med befolkningen, både historiskt och socialt. Det finns redan nu färre personer med nostalgi för Sovjet än före kollisionen med "Ryssland". Ungdomen har också slagit rot i Ukraina, de som var engagerade i frivilligorganisationer drog till fronten medan bögarna flydde utomlands. Det ukrainska samhället har renats och det är inte vår uppgift efter kriget att förlåta de som övergav Ukraina.
Vad är din främsta invändning mot Putins regering i Ryssland?
Jag skulle avlägsna ordet "Ryssland" från frågan. Jag har inget att säga om hans regering, vår uppgift är att kasta ut nybolsjevikerna från vårt territorium. Jag vill inte låta som en "rysk nationalist", men för mig verkar det som att ryska nationalister har betydligt fler frågor om vem som förde deras land till ett stadie av fattigdom och utrotning och som framhärdar i att förstöra deras nations framtid.
Personligen skulle jag inte ens använda ordet "regering" när man refererar till ett gäng människor med Sovjetnostalgi som inte är koordinerade i sina handlingar och som gör allt för att återgå till den mest degenererade av regimer.
USA är ökänt för att utan framgång ha försökt att skapa politiska förändringar i andra länder genom att bomba dem. Många nationalister anser att Irak och andra länder i Mellanöstern behöver starka och auktoritära ledare i syfte att hålla samman de etniskt splittrande länderna och för att hålla islamisterna på avstånd. Skulle det kunna vara så att Östeuropa på sätt och vis har en liknande situation och behöver regeras över med något mer korrupta och auktoritära ledare och att detta är en verklighet som är svår att undfly?
Det verkar som att moderna nationalister är djupt engagerade i vad som händer i Mellanöstern. Dessa abrahamitiska folk blev en gång i tiden kaotiskt splittrade av den brittiska kronan och alla dessa problem kommer från forna tider.
Östra Europa är komplext och mångfacetterat, men vårt samhälle behöver ingen "tsar-hammare", eftersom auktoritära regimer redan har bevisat sin inkompetens under dess existens. Vad som är betydligt viktiga är civilsamhället och den aristokratiska klassen som just nu formas av hjältedåd vid fronten, såsom det en gång var i den romerska republiken - den romerska statsbildningens längsta och mest framgångsrika period. Varför inte referera till historielektioner - de sju kungarnas period överlevde inte länge och det "auktoritära" styret avskaffades på grund av sina oförmågor.
Judisk makt i Ukraina
Många nationalister i västra Europa har svårt att blunda för den växande judiska makten i Ukraina. Efter Euromajdan har Ukrainas högsta politiska ledarskap blivit väldigt judiskt. President Volodomyr Zelenskyj är jude och det sägs att han är en springpojke åt den judiske oligarken Ihor Kolomojskyj. Vad är din syn på den judiska makten i Ukraina och kan Ukraina ses som en suverän nation när icke-ukrainare har så mycket politiskt inflytande?
Är det inte svårt för västeuropeiska nationalister att blunda för den icke-europeiska regeringen i deras hemland? Ukraina har, efter förra årets händelser, förvärvat en betydande del suveränitet som europeiska nationalister aldrig ens har kunnat drömma om.
Zelenskyj har helt riktigt vissa "kultur-religiösa" icke-ukrainska kopplingar, någon hittade en koppling till den där oligarken. Men för tillfället uttrycker han en tämligen ukrainsk position.
Stämmer det att Zelenskyj lyckades bli Ukrainas president nästan uteslutande på grund av det faktum att han spelade president i en tv-serie?
Det är mer av en myt, men det kan ha påverkad massmedvetenheten på samma sätt som all media med en hyffsat stor publik vanligtvis gör.
En lag mot antisemitism introducerades i Ukraina innan kriget. Har lagen ännu använts mot nationalister?
Vi protesterade mot denna lag eftersom viktiga hjältar av vårt folk som Gonta, Zaliznyak och Chmelnytskyj påverkades av den. Inte heller att förglömma den välkända Kobsar. Jag kan inte påminna mig om fall där denna lag har implementerats. I Ukraina stiftar man ibland lagar som resonerar högt utan någon särskild anledning.
Ukrainsk nationalism
Hur ser ukrainska nationalister i allmänhet på frågan om judisk makt? Azov och liknande aktörer har länge beskrivits som nationalsocialister av västerländsk media, men på senare tid (och särskilt under kriget) har de börjat förneka påståenden om att de är ”antisemiter”, ”nazister” eller ”fascister”. Nyligen reste också en delegation i Azovs namn till och med till Israel. Vad handlar allt detta om?
Jag tror inte att denna fråga är riktigt relevant ännu, men jag rekommenderar er att kontakta Azov direkt.
Kan man beskriva Azov idag som en politiskt kraft, eller är det en icke-politisk militär enhet? Och vad är National Corps och vilken är deras relation till Azov?
För tillfället har "Azov", så vitt jag förstår, ingen politisk makt och de är för det mesta inblandade i militära angelägenheter samtidigt som media arbetar för att stödja enheten. "National Corps" formades av veteraner från "Azov" innan den fullskaliga invasionen, och senare formade dessa styrkor den territoriella försvarsstyrkan "Azov". För tillfället har jag ingen information om deras relation till Azov i nationalgardet, förutom det faktum att det grundades av veteraner från denna enhet.
Vilka är de främsta nationalistiska organisationerna och partierna i Ukraina förutom Azov och National Corps? Finns det några märkbara skillnader i åsikter om kriget mot Ryssland eller andra stora politiska frågor mellan olika nationella grupperingar i Ukraina?
Mitt svar är att det bästa är att vänta lite med denna fråga. Vad som var före den fullskaliga invasionen är en helt annan värld och det skulle vara inkorrekt att prata om deras hållningar i det förflutna. De mest värdiga av högersinnade "politiker" är trots allt upptagna med något annorlunda uppgifter på slagfältet. Men som en av de mer intressanta fenomenen skulle jag nämna ACU (Avantguardia Cultural Union).
Det sägs att nationalister i Ukraina har mer frihet och politiskt inflytande än nationalister i Västeuropa. Ökade denna makt efter Euromajdan? Enligt valresultaten verkar stödet för radikala nationalistpartiet ha minskat under åren efter revolutionen, men detta ger kanske inte en fullständig bild av situationen?
Antalet röster i val representerar inte högerns politiska styrka. Händelser efter Euromajdan gav oss en oerhörd frihet. Detta eftersom högerfolk under Janukovytj fängslades och fråntogs sina resurser medan högerns idéer numera är en del i den "allmänna diskussionen".
I praktiken har den här perioden tillåtit oss att skaffa ett betydande socialt och politiskt kapital, vilket möjliggjorde att vi kunde ägna oss åt metapolitiska aktiviteter och styra om resurser till publikationer, översättningar, journalistik samt kulturell och social aktivism. I centrala Kiev fanns ett "Kosackhus", ett slags CasaPound i den östeuropeiska världen.
Tror du att kriget mot Ryssland kommer att stärka den nationella rörelsen i Ukraina snarare än att knuffa landet i den västliga liberalismens och kulturmarxismens händer?
Självklart. Glorifieringen av armén, maskulina värderingar, samhällssammanhållning och det politiska kapital hos personer som tvingats strida - är inte detta jorden som födde den konservativa revolutionen?
Trots detta är det så att våra politiska motståndare fortfarande växer bakom vår rygg medan vi strider, men jag skulle betrakta dessa som politiska lönnmördare som inte kommer att ha en framtid i efterkrigstidens verklighet.
Tack för att du besvarat våra frågor, även om vissa av dem var tuffa. Finns det något övrigt du önskar förmedla till svenska nationalister?
För det första vill jag önska er all lycka i era avancemang. I övrigt vill jag uppmana era anhängare och er redaktion att involvera er direkt i vårt paneuropeiska krig. Målet för en europeisk person är att hitta en plats för handling, att stå upp för heroiska och genuint ridderliga värderingar, för detta är arketypen som all högerdoktrin strävar efter - att vända tillbaka tiden till våra ärorika förfäder, och krig är den främsta metoden att initieras i denna värld.
I tillägg till den militära formeringen är det främsta problemet hos de flesta högerorienterade organisationer lögner kopplade till den intellektuella världen och informationssfären. Jag rekommenderar starkt att ni gör er bekanta med den "nya högern" och tar siktet på metapolitiken. Kultur och militär ära är saker som får nationer att röra på sig och jag hoppas att ni lyckas i detta.