USA • Inom åldersgruppen ”unga vuxna” tar 72 procent helt avstånd från sin presidents drivna politik i Mellanöstern, medan 57 procent tar palestiniernas parti i deras konflikt med Israel.

President Joe Bidens Israel-politik gör honom impopulär bland dem, vars stöd han för sin politiska överlevnad är i störst behov av – de unga vuxna.

I en undersökning genomförd av New York Times/Siena uppger en klar majoritet av de tillfrågade registrerade väljarna i åldersgruppen 18–29 år sig stödja palestiniernas sak. I samtliga övriga (högre) åldersgrupper är de som säger sig stödja Israel i majoritet av varierande storlek.

I samma undersökning tar en relativt tydlig majoritet, 57 procent, av samtliga registrerade väljare avstånd från Bidens sätt att hantera den pågående Ukrainakonflikten, men för de unga väljarna är motsvarande siffra 72 procent.

Åldersmönstret tydligast bland ”progressiva” Demokrater

Av den uppenbara deltagarsammansättningen i ett stort anti-Israel-manifestationer har man dragit slutsatsen att detta åsiktsmönster med starkt kritik mot sionism bland unga vuxna är allra tydligast bland unga ”progressiva” Demokrater, vilka betraktar sig själva som ”förkämpar för social rättvisa”. Detta partibetingade mönster har sedan även bekräftats i ett antal riktade opinionsundersökningar utförda av bland andra BBC.

— Som fredsälskande muslim och svart man är det fruktansvärt att se förtrycket av palestinierna, säger Abdul Osmanu i en intervju för BBC.

Hans uttalande anses vara representativt för en växande ”brokig” skara unga Demokratiska väljare som likt honom själv vägrar acceptera sin presidents uppenbara svassande för judiska intressen i den pågående Palestinakonflikten. Demokraterna har enligt en lång rad västliga medier bland annat därför all anledning att känna oro inför förestående presidentval.

Avsaknaden av uppriktighet gentemot "en nära vän"

USA:s president Joe Biden har sedan Al-Aqsastormens utbrott den 7 oktober uttryckt ett villkorslöst stöd för Israels krigföring mot palestinierna. Och den kritik som även många amerikaner riktat mot sättet på vilket Netanyah löser den uppgift han tilldelat sig själv, är hos deras president ersatt av vaga utläggningar om ”oro”. USA, ”Israels närmaste allierade och dess största vapenleverantör” borde väl kunna vara frank mot en så pass intim vän, har det invänts. I synnerhet som kombinationen Israels smutsiga krigföring och USA:s tigande därom gör det senare landet hatat världen runt. Och det finns, påminner Svenska Yle, andra inte lika omtalade aspekter av Israels agerande som USA:s ledande politiska skikt lär ogilla starkt, men i stort sett tiger om, såsom:

  • det uteblivna överförandet till den palestinska myndigheten av flera hundra miljoner dollar i skatteintäkter.
  • dödssiffran för civila palestinier i Gaza – har nu passerat 25 000-strecket.
  • Israels förhindrande av förnödenhets-leveranser till Gaza.

Netanyahu anklagas nu från allt fler håll internt och externt för att för att med sin drivna politik avsiktligt eller ej:

  • förena Israels fiender.
  • isolera sitt land från "den allmänna opinionen i världen".
  • göra den judiska staten mindre säker.

Och många av hans belackare menar att han utöver detta av egoistiska skäl blandar ihop sin egen politiska överlevnad med Israels dito, vilket då ofta påstås förklara hans tonläge ibland när han håller tal på det senare temat.

Amerikanska tjänstemän om Netanyahus räknade tid

Enligt vissa höga tjänstemän i USA kommer Bidenadministrationen inom kort överge sitt stöd till den sittande presidenten och inleda sitt sökande efter ”andra vägar för att nå sina mål i regionen”. En av dessa tjänstemän försäkrade nyligen menande i nyhetskanalen NBC News:

— Netanyahu inte kommer inte finnas där för evigt.

USA påstår sig ännu verka för upprättandet av en palestinsk stat, enligt den så kallade tvåstatslösningen avhandlad i Camp David-avtalen 1978 mellan Israel och Egypten, och godtagen av Israel och palestinierna 1993.

Netanyahu har dock i det ledande amerikanska politiska skiktets ögon, genom att för överskådlig tid framöver så tydligt omöjliggöra en sådan lösning, skadat USA:s anseende internationellt. Ett uttalande av den israeliske premiärministern härförleden blev också särskilt impopulärt i dessa kretsar:

— Jag är stolt att jag förhindrade upprättandet av en palestinsk stat.

Få politiska bedömare finner det dock sannolikt att USA aktivt skulle börja driva på för ett byte av premiärminister i Israel, på samma sätt som få tror att man i något annat avseende kommer börja ställa krav på den judiska staten. Eller själva plötsligt börja lystra till de krav som det unga Amerika i ökande utsträckning ställer på amerikansk Mellanöstern-politik.