INSÄNDARE. Johan Persson skriver här om hur politikereliten nu har börjat vända kappan efter den judiska klagovinden som uppstod då judar i Sverige fick känna på mångkulturens baksidor.

I den allra första artikeln jag skrev för Nordfront talade jag om hur folk världen över till hög grad delar samma moral och att denna överlappning i moral blir ännu högre om vi inskränker oss till mindre områden, som Europa eller Skandinavien. I Europa har sedan urminnes tider alltid modern och barnet hållits allra heligast. Återspeglingar av detta ideal visar sig i alltifrån det medeltida riddaridealet, till hur kvinnor och barn fick gå först till livbåtarna vid Titanics skeppsbrott och även i hur Maria ihop med Jesusbarnet varit ett genomgående konstnärligt tema över vår kontinent. Men det rådande politiska systemet gör inte annat än förgriper sig på den unga svenska kvinnan och på barnen.

Snart är det nyår igen.

Köln förbereder sig inför nyår genom att ge ut en bild på en blond man som blir tillsagd att respektera kvinnor.

Barn tvingas till skolor i vilka de inte bara hjärntvättas å det grövsta utan där de idag som regel snarare än undantag dessutom hamnar i konflikt med invandrare. Antingen genom mobbning eller genom regelrätta slagsmål. Hur den svenska kvinnan våldförs under rådande system behöver jag inte ens nämna. Men det var först när en synagoga attackerades, helt utan skadade, som Stefan ”Skogstrollet” Löfven röt till om att invandringen gått för långt. Lagom mängd invandring för Skogstrollet och systemet han representerar är det största möjliga antal som kan välla in utan att mångkulturens arkitekter råkar illa ut.

Kan det vara så att Skogstrollet, som förmodligen aldrig haft framgång hos kvinnor, innerst inne gläds åt att svenska kvinnor råkar illa ut?

Skogstrollets partikamrat Magdalena Andersson börjar nu även hon tala om invandringsproblem. ”Det finns anledning för oss socialdemokrater att vara självkritiska. Vi skulle tidigare ha varit tydliga med att vi inte kan ha ett större mottagande än vad samhället klarar av att ta emot.” Märk väl att problemet enligt finansminister Magdalena Andersson alltså inte är den faktiska politiken som regeringspartiet fört utan att de ”skulle ha varit tydligare”. Exakt vad är det samhället inte klarar av med denna invandring? Är det att försvara synagogor?

Jag vill påminna om att Magdalena är en synderskas namn.

I denna veva börjar juden Jerzy Sarneki tala om att fler polisresurser behövs om vi ska undvika gruppvåldtäkter. Sarnecki som fram tills nyligen haft chutzpah nog att påstå att våldsbrotten minskat i Sverige de senaste åren och på lika dålig svenska sagt att ”människor blir mer och mer trygga i Sverige”.

Citatet skulle visserligen kunna förklaras om det är så att Sarnecki har en annan definition av vilka som är människor än vad vi har.

Ingen förändring i utvecklingen av våldtäktsstatistiken har skett på senare tid, utan precis som de senaste åren så blir Sverige ständigt ett ”mer och mer våldsberikat land”, som Sarnecki kanske hade uttryckt det. Det som däremot förändrats är maktens rädsla inför Motståndsrörelsen. Orsaken till Sarneckis vändning beror givetvis på att han vill ha fler poliser till att slå ner motståndsmän.

I videon från judisk-makt demonstrationen i Stockholm ser vi poliser som kastar sig över motdemonstranterna. En motståndsman hann ropa ”Ni har palestinska barns blod på era händer!” innan han drämdes i backen. Priset för att offentligt kritisera israeliska krigsbrott är visst misshandel. Kommer vi få se poliser slå sönder motdemonstranter vid Motståndsrörelsens nästa demonstration? Eller är det bara de som demonstrerar mot judisk rasism som skall behandlas på detta vis?

Att repressalierna ökar är ett gott tecken och jag är övertygad om att 2018 kommer bli ett fantastiskt år för Nordiska motståndsrörelsen.

/Johan Persson

• Publicerad:
  2017-12-30 18:20

Kategoriserat som:
• Insändare
• Kärnfrågor
• Nyheter & Journalistik
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Ras & Invandring
• Sverige