KOMMENTAR. Igår fördrev en aktivist från Näste 1 en journalist som dök upp på en offentlig flygbladsutdelning. Är detta ett hot mot demokratin?

”Gå härifrån!” (Skärmdump från VLT)

Vestmanlands Läns Tidning, VLT, är en liberal tidning och ingår i det svenskfientliga mediekonglomeratet MittMedia som kontrollerar en stor del av svensk lokalmedia. Det var till exempel VLT som låg bakom ett drev i Västerås där man ville porta aktivister i Nordiska motståndsrörelsen från att träna och tävla för en lokal kampsportsklubb, vilket lyckligtvis misslyckades. VLT har även publicerat insändare som uppviglat antingen allmänheten eller de lokala myndigheterna till att med hot om våld försöka hindra Motståndsrörelsen från att utnyttja sin grundlagsskyddade mötes- och yttrandefrihet i Västerås.

Inom MittMedia-koncernen ingår också Sundsvalls Tidning, ST, som upprepade gånger försökt skrämma lokaluthyrare från att hyra ut lokaler till Motståndsrörelsens politiska verksamhet i Sundsvall. ST ville tidigare till och med att kommunen skulle tänja på sina egna lagar och regler och bortse från att kommunala lokaler ska vara tillgängliga för alla medborgare som vill hyra lokalen så länge man följer reglerna för hur lokalen ska användas.

MittMedia är så pass fixerade vid Nordiska motståndsrörelsen att en av deras journalister en gång till och med hann ringa upp undertecknad och informera om att jag var misstänkt för hets mot folkgrupp innan polis eller åklagare hunnit kontakta mig i ärendet. Självklart hade MittMedia inget problem med att hänga ut mig med namn i lokaltidningen redan på misstankestadiet medan man i princip aldrig gör samma sak mot utländska våldtäktsmän ens efter att de blivit dömda.

De här exemplen är dessutom endast ett axplock av alla de tillfällen MittMedia-tidningar angripit Motståndsrörelsen och koncernen har flera andra brister också.

Därför skulle jag vilja utnämna Mikael Svannäs i Näste 1 till veckans hjälte. Svannäs deltog igår på en offentlig flygbladsutdelning i Västerås och konfronterade där en VLT-journalist som tvingades lämna platsen. Händelsen går att se på film här.

Detta fick VLT:s chefredaktör, Daniel Nordström, att intervjua sig själv och beklaga sig över det inträffade.

— Agerandet är typiskt för liknande nazistiska organisationer. De försöker skrämma journalister till tystnad, vilket är mycket allvarligt och ett hot mot demokratin, säger Nordström till sin egen tidning i en artikel han själv har skrivit.

Daniel Nordström. (Skärmdump från VLT)

Det finns flera poänger jag vill göra angående detta.

1. Journalisten var antagligen på plats i egenskap av privatperson. Det framgår i VLT:s artikel att han filmade med en mobiltelefon. Hade han varit där i tjänst så hade han antagligen filmat med en filmkamera istället för att filma med mobilen. En journalist bör inte ha fler privilegier än andra människor och det bör således inte vara särskilt upprörande eller ett extra stort hot mot demokratin att just en journalist på sin fritid hindras från att filma meningsmotståndare med sin mobil.

2. Även om de flesta av Motståndsrörelsens aktivister är offentliga med sina åsikter har tidningar som VLT hjälpt till att skapa ett politiskt klimat där nationellt sinnade personer på olika sätt diskrimineras. När privatpersoner således plockar upp mobiltelefoner och ska fota och filma aktivister är det en sorts åsiktsregistrering och insamling av material i angivarsyfte som sker. Det är de fega och svagas sätt att vara passivt aggressivt hotfulla – ”jag hatar er men vågar inte försöka attackera er fysiskt, så jag filmar istället och ska försöka djävlas med er på något annat sätt”, är ofta den uppenbara tanken hos meningsmotståndare som trycker upp mobiltelefoner i ansiktet på aktivister. Oftast är det bäst att inte ställa till en scen och bara ignorera dylikt beteende, men det är inte på något sätt fel att bemöta dessa typer på ett aggressivt och otrevligt sätt.

Ska förment ”objektiva” och ”professionella” journalister härma detta pöbelbeteende på sin fritid? (Foto: Nordfront)

3. Det här är mig veterligen första gången en journalist avvisats på detta sätt från en av Motståndsrörelsens aktiviteter. Jag vet däremot att journalister så fort de visar sig i vissa främlingsockuperade förorter blir attackerade och jag vet att maskerade vänsterextremister gör mer än att peka mot journalister som försöker dokumentera deras stökiga manifestationer. Trots detta brukar Motståndsrörelsen betydligt oftare än invandrare och vänsterextremister i media målas upp som ett ”hot mot demokratin”. Media har nämligen en politisk agenda och den agendan handlar inte om att värna demokrati eller yttrandefrihet.

Här attackeras en kvinnlig reporter av vänsterextremister och polisen uppmanar henne att lämna platsen för att inte reta upp vänsterextremisterna. I dagens hysteriska politiska klimat får de som är mest upprörda ofta som de vill. Pressfriheten kan alltså enkelt inskränkas om medias närvaro stör ordningen och nationella kan utnyttja detta likaväl som vänsterextremister och rasfrämlingar gör det.

4. Att vara fientlig mot etablerade svenska medier är inte att ”hota demokratin”. Den kontrollerade pressen i Sverige är nämligen inte en del av någon demokrati. Tvärtom har aktörer som Bonnier och MittMedia skaffat sig ett odemokratiskt medieägande där de i stor utsträckning har monopol på att i stor skala sprida nyheter och åsikter till allmänheten. Detta informationsmonopol missbrukas genom att all information går igenom ett politiskt korrekt filter som stoppar obekväma sanningar och förvrider den bild av verkligheten som förmedlas till allmänheten. Vidare bedriver dessa medier häxjakt på dissidenter som man hänger ut i tidningen med en underton som tydligt förklarar att de här personerna är skurkar som bör diskrimineras och motarbetas så mycket som möjligt. Se till exempel behandlingen av medborgarjournalisten Fabian Fjälling, 70-åringen Julia CaesarJim Olsson, Nordfronts Robin Palmblad eller de kvinnor i Motståndsrörelsen som hängdes ut för två år sedan. Gammelmedias ställningstagande för ”gilla olika” gäller inte olika politiska åsikter. Är man inte för massinvandring och har man värderingar som inte stämmer överens med journalistkårens ”värdegrund” är man illa ute. Detta är det stora hotet mot demokratin i Sverige.

Det ska finnas ett polskt ordspråk som säger att ”Juden gråter när han slår dig” och när svenska medier grinar om att de blir dåligt behandlade är det på samma sätt en hycklande förövare som försöker utmåla sig själv som ett offer. Det är inte synd om Sveriges journalistkår, det är däremot synd att journalisterna inte motarbetas hårdare av svenska folket. Svannäs agerande i Västerås är förhoppningsvis ett av flera tecken på en ny trend där journalister konfronteras och hålls ansvariga för den svenskfientliga propaganda de sprider.

Vem slår nästa slag mot den självgoda och maktfullkomliga journalistkåren? Vem blir veckans hjälte nästa vecka?


  • Publicerad:
    2017-04-02 16:45