MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront det svenska metal-bandet Vintersorg och deras låt Norrland från bandets debut-EP Hedniskhjärtad.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då redaktionen på redaktionen@nordfront.se

Vintersorg är ett svenskt black-/viking metal-band som släppte sin första EP, Hedniskhjärtad, 1998. Bandet bestod då endast av Andreas Hedlund, som också använder Vintersorg som artistnamn i andra band som han varit involverad i. Hedlund har genom åren varit något av en musikalisk maskin, då han varit medlem i och skapat musik åt flertalet olika band, bland annat Otyg, Borknagar, Cronian, Havayoth med flera.

Hedlund kommer från Skellefteå och var i sin ungdom medlem i diverse lokala hårdrock och metalband. Inspirerad av norska black metal band som Ulver och Borknagar (där han senare också kom att bli sångare) som då hade börjat inkorporera folkmusik och “ren” sång vid sidan av growlandet för att utforska den urnordiska aspekten av musiken, startade han tillsammans med några vänner bandet Vargatron. Detta band kom så småningom att upplösas då man startade bandet Otyg, som var ännu mer folkmusikinspirerad hårdrock. Hedlund kände dock att en del av materialet från Vargatron var så pass bra att han ville försöka ge ut det på egen hand. Resultatet blev EP:n Hedniskhjärtad, som han gav ut på samma skivbolag som tidigare gett ut Otygs debutalbum Älvefärd. Idag finns en ganska stor scen av viking och folk metal-band, varav flera också presenterats på Nordfront tidigare. Men under 90-talet såg det väldigt annorlunda ut, och man kan lugnt säga att Hedlund, med sina band Otyg och Vintersorg, varit något av en pionjär inom den svenska scenen. För även om Sverige förvisso hade band som Bathory och In Flames, vilka inkorporerade dessa element i sin musik, så tog Hedlund snarare sin inspiration från Norge, där en mörkare och mer hednisk variant växte fram och som många andra band senare kom att följa efter.

Med tiden har Vintersorg kommit att utvecklats musikaliskt i lite olika håll, och Hedlund har numer även med en gitarrist, Mattias Marklund, som han spelade tillsammans med i Otyg. Hedniskhjärtad är dock rakt igenom Hedlunds eget verk, där han även spelar samtliga instrument förutom trummor. Det är en mörk, stämningsfull black metal där han varvar ett vasst growlande i typisk black metal stil med en dov, mörkt och melankolisk stämma och där snabba “blast beats” omväxlas med stämningsfulla akustiska partier. Texterna är poetiska och beskriver den nordiska naturen samt svunna tider då våra hedniska förfäder stred mot de kristna som ville införa en ny religion i Norden. Så här går en bit ur låten Hednaorden:

Hednisk i hjärteblodet
Lekamen sjuder av stridslust och hat
Segertåget sveper genom Svea Rike
Nordens söner, framåt!
Ty yverboren är vår ätt

Veckans låt har titeln Norrland och är det första spåret av fem på Hedniskhjärtad. Det är rakt av en hyllning till den norrländska naturen och klimatet. Som så många andra av Vintersorgs texter känns den väldigt genomtänkt, poetisk och nästan filosofisk på ett sätt som kanske bäst kan beskrivas som en blandning mellan 1800-talets romantiker och det språkbruk som vuxit fram i vissa delar av den norska black metal-scenen under 90-talet. Så här går den:

Ett trolskt vargaland
Insvept i höstlig mantel
Utav tussmörkrets sfär
Ur sagans natt det stillsamt föddes
Likt nordanvädrets färd
Genom lövsalars prakt

En äventyrsfärd
Med drömmande tjärn och förrädisk myr
Där fjällväggar rest sig omkring
Och fimbulkölden lystet lurar
Där vargkörers klagohymn
Är pulsslag i mitt hjärta

Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn
I urskogens lavklädda pelarhall
Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster

Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt över trollbergens trakt
Togligt faller nu snö över norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sänker sig ner

Oktobersnön täcker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dödolgres hamn
Skall blodet tjäla sig
När det obanade islandskapets vrede vaknar.

Jag strävar längst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvärvulna frostnätternas ankomst
Känns som själabalsam

Mot söder jag vandrat
Att skåda dess vida slätter
Då ett gastavred så lömskt
Med de dystraste krafter rev i sinnet
Jag vände så mot norr
Och fann min själafrid


  • Publicerad:
    2016-02-26 20:00