ANALYS. Mikael Karlsson skriver här om serien Vikings och den nya kulturmarxistiska inriktningen på serien i säsong 4.
Serien Vikings ska inleda sin fjärde säsong den 19 februari 2016. Under tre vårar har vi fått följa manusförfattaren och producenten Michael Hirsts version av Ragnar Lodbroks livsöde. Detta kunde mycket väl har varit en hyllningsartikel till en TV-serie som i sina bästa ögonblick haft förmågan att framkalla en nästan våldsam etnisk stolthet och dessutom sällan valt helt fel väg för att vädja till publikens lägsta instinkter. Detta blir nu inte fallet, då man har valt att sätta en mångkulturell prägel på serien genom att inkludera en asiatisk karaktär i den nya säsongen. Det är dock lämpligt att diskutera seriens förtjänster för att kunna förstå dess fall.
Alla är vita i Kattegat.
Vikings var för det första en serie helt dominerad av vit europeisk kultur och historia – och vita människor. En gång i veckan kunde tittaren blicka genom ett fönster, i form av sin HDTV, in i en idealiserad version av vår historia. En värld där enbart människor av dennes egen sort levde, kämpade och dog. En sådan enkel sak som att via kameralinsen vandra genom ett samhälle där alla delar fenotypiska drag, språk och kultur, där främmande inslag som skapar undermedveten stress och agitation saknas, utgör en stark dragkraft. Jämför med serien Morden i Midsomer. Många människor kan nog inte riktigt förstå varför de tittar på Morden i Midsomer, som i de flesta aspekter är en dussinserie. Den visar dock ett helt igenom europeiskt samhälle på landsbyggden, en sorts idealiserad vit småborgerlighet som de flesta kan sympatisera med. Båda serierna talar till en omedveten längtan hos sina tittare, en förbjuden lockelse till det organiska vita samhället som hatas av dagens fientliga mediaelit.
Hedendom och kristendom.
Vikings tar fram och visar kontraster och likheter. Ett dominant tema är konflikten mellan kristendom och hedendom. Serien navigerar sig genom berättelsen om dessa världsåskådningars kamp utan att ta tydlig ställning. Det framträder en nordisk individualism bland hedningarna, som själva talar med gudarna och följer visioner och tecken. Ett exempel är när en man i Ragnars sällskap väljer att offra sig vid blotet i Uppsala, inte bara för sina efterlevande, utan för alla människor i Midgårds skull. Det är en typ av individualism och personligt mod som kännetecknar vår hedniska religion. Individualismen är dock inte bara positiv utan serien visar de konstanta strider som plågade det forna Norden där många män ville vara jarl, och mången jarl ville bli kung. Konungens uppgift att stävja inbördes strider och rikta sitt folks ambitioner mot gemensamma mål är en i serien återkommande utmaning.
De kristna har en mer kollektivistisk och auktoritär prägel, med mäktiga biskopar som tolkar guds ord för både massorna och eliten. De kristna kungadömena i England ses som mer ordnade, med färre inre stridigheter och högre social organisation. De kristna kan ses ha fler moraliska betänkligheter mot att invadera och döda andra kristna. Som i grunden antikristen kan man inte gärna bortse från kristendomens fördelar som de presenteras, samtidigt som vissa förutfattade meningar bekräftas. Generellt kan hedendomen i Vikings sägas symbolisera frihet, medan kristendomen symboliserar ordning.
Aslaug, Ragnar och Yidu.
I detta skede kanske det är lämpligt att förklara det mångkulturella ingreppet i denna europeiska, nordiskdominerade serie. Säsong fyra kommer att innehålla en asiatisk kvinna spelad av Dianne Doan, som förklaras som en kinesisk slavinna kidnappad på Röda havet. Ragnar ska stöta på henne i Paris och ta med henne hem till Kattegat och där bli attraherad av henne. Det är uppenbarligen frågan om en eftergift till kulturmarxismens dogmer. Läsaren kan bedöma själv huruvida slavinnan Yidu är speciellt attraktiv jämfört med Ragnars hustru Aslaug eller för den delen hans före detta, Lagertha, som syns på stranden tidigare i artikeln. Det är ovanligt att något som sänds på TV i vår tid inte till fullo följer de riktlinjer som våra fientliga eliter pekat ut. Nu när Vikings börjat falla till föga för dessa kulturella pekpinnar har serien i alla fall tappat en tittare. Troligen blir det fler.
Hoppa till huvudinnehåll
