NÄTHAT. Anne Ramberg sa nyligen att Sverige, i ”humanismens” namn, måste låta välfärden förfalla då fokus nu måste vara att fylla landet med asylsökare. Idag går hon till hätskt angrepp mot Hanif Bali (M) och talar om ”bruna råttor” som hör hemma i rännstenen.
Anne Ramberg är sedan 2000 generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund och sitter även i ett antal styrelser, nämnder och liknande. Bland annat är hon medlem i styrelsen för Micael Bindefeldts stiftelse till minnet av förintelsen.
I söndags väckte Ramberg många svenskars vrede då hon argumenterade för fortsatt massinvandring och minskad välfärd i ”humanismens” namn.
— Jag kan reagera över att politiker, från alla partier, säger att vi måste värna vår välfärd. Det är klart att vi måste göra. Jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk. Men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd, sa Ramberg i Sveriges Radio.
Många kritiserade Rambergs utspel, däribland den kurdiske nationalekonomen Tino Sanandaji som på Twitter ställde frågan: ”Vilken avkall har Anne Ramberg gjort annat än att berika sig på aktivism?”
Nu har Ramberg skrivit ett inlägg på sin blogg där hon ondgör sig över tonen på sociala medier – samtidigt som hon själv bland annat kallar den invandringskritiske riksdagsmannen Hanif Bali (M) för ”taltratt” åt ”bruna råttor” och tycker att de som debatterar som honom hör hemma i rännstenen. Ramberg skriver följande:
Det finns förstås de som inte delar mina åsikter. Det är givetvis alldeles i sin ordning. Att invandrarfientliga grupper och andra i den stora undervegetationen på sociala medier ägnar sig åt hot mot meningsmotståndare är däremot inte acceptabelt. Det hat som där framskymtar mot flyktingar och människor i nöd och mot dem som driver flyktingarnas sak är kväljande. Bruna råttor tittar alltför ofta upp ur sina hålor.
Bedrövligt är också att skåda hur en moderat riksdagsman väljer inte bara att ropa med gatans parlament utan att därtill, i många stycken, agera som dess taltratt. Hanif Balis samtalston hör hemma, inte i Sveriges riksdag, utan i rännstenen. Och debatten behöver hyfsas. Till fromma både för fattigpensionärer och asylsökande flyktingar.
I inlägget fortsätter Ramberg också att vurma för ökad massinvandring:
Vad gäller min syn på flyktingkatastrofen och asylrätten är jag, som torde framgått tidigare, av den bestämda uppfattningen att humanismen ställer krav på Sverige och på Europa i övrigt, så att vi så gott vi kan tar hand om människor på flykt. […]
För Sveriges del har de många asylsökandena under förra året givetvis inneburit påfrestningar på samhället och välfärdssystemet. Det leder kortsiktigt till målkonflikter. Grupper riskerar att ställas mot varandra. […]
Min poäng […] var att trots att målkonflikter kan uppkomma, är det vår skyldighet att hjälpa. Det innebär att alla får vara beredda att under en kortare eller kanske längre tid sänka sina krav. Samtidigt är det inte konstigt att t.ex. äldre människor som bidragit till att bygga upp vår välfärd genom att ha arbetat ett långt liv och betalat sin skatt känner sig åsidosatta när samhällets resurser inte räcker för att möta förväntningarna. Detta är givetvis ytterst beklagligt för våra många fattigpensionärer och andra efterställda grupper. Men i resursernas knapphet är det dessvärre en oönskad realitet. […] i en konflikt mellan ett högt asylmottagande och välfärden är jag av uppfattningen att humanismen måste gå före värnandet om den generella välfärden.
Hoppa till huvudinnehåll
