KULTUR Afrikanska dvärgdrottningar, rasblandning och kvinnliga militära befälhavare. Simon Holmqvist skriver om det som avslöjats angående den kommande Amazonserien ”The Lord of the Rings: The Rings of Power”.

I dagarna har det som många länge fruktat bekräftats: Den nya Amazon-serien som bygger på J.R.R. Tolkiens verk blir en orgie i multikulti- och feministpropaganda. Detta är vad vi vet just nu, och det kan även framöver visa sig att ”wokeheten” får ännu större grepp över serien när den försöker att porträttera den i grund och botten storslagna berättelsen om Andra tidsåldern i Tolkiens mytologi.

I grund och botten innebär källmaterialet som ligger till grund för Amazons stora satsning att man haft alla möjligheter att faktiskt skapa tidernas mest episka tv-serie.

I centrum finns ön Númenor som de ädlaste av människostammar fått i belöning av gudarna för deras lojalitet mot högalverna under ädelstenarnas krig under Första tidsåldern.

Dessa människostammar var högresta, ljusa och levde (åtminstone deras ädlingar) i hundratals år. De byggde upp ett stort imperium som var så starkt, kulturellt, politiskt, vetenskapligt och militärt, att inte ens Sauron kunde besegra dem militärt utan fick knäböja inför Númenors siste konung Ar-Pharazôn.

Berättelsen om Númenor är dock en berättelse om att högmod föregår fall och människans främsta svaghet: Rädslan för döden. Om hur människans fria vilja – vilket är en gåva – har korrumperats av onda krafter.

Länge har jag hyst ett slags hopp om Amazons serie – ’”Just a fool’s hope”, som Gandalf skulle ha sagt – framförallt eftersom Tolkien Estate hela tiden har haft någon slags vetorätt över produktionen. Detta hade man kunnat använda för att förhindra att Amazon slaktade Tolkiens eftermäle.

Detta har man dock inte gjort alls, med den självklara reservationen om att det alltid hade kunnat vara betydligt sämre.

En stam - inte en ras?

Länge var det enda jag reagerade på bland den sparsamma informationen som läckt ut att det skulle finnas hobbitar med mörk hy i serien. Nu fanns inte hobbitar under Andra tidsåldern enligt källmaterialet, men Tolkien skriver om att de första kända förfäderna till Tredje ålderns hobbitar bestod av olika stammar, däribland en som kallades Harfoots, och att dessa var kortare än andra hobbitar och att de även hade ”mörkare hud”.

Därmed skulle alltså Amazon kunna komma undan med detta i teorin. För även om Harfoots då hade placerats i fel tidsålder är det ganska självklart att man vill ha med hobbitar med tanke på framgången med Peter Jacksons två filmtriologier The Lord of the Rings och den mer tveksamma The Hobbit.

Det blev dock oroväckande när afrikanen Sir Lenny Henry, som spelar en Harfoot i serien, uttalade sig om saken:

— Jag är en Harfoot […] Det fanns svarta hobbitar, jag är en svart hobbit, det är briljant, och det som är utmärkande med den här tagningen på böckerna är att det är en föregångare till tidsåldern vi ser i filmerna. Det handlar om Fylkes och Tolkiens världs forna tider så vi är en infödd population av Harfoots, vi är hobbitar men vi kallas Harfoots, vi är mångkulturella, vi är en stam, inte en ras, så vi är svarta, asiatiska och bruna, vi har till och med maori-typer bland oss.

Amazon har alltså valt en kulturmarxistisk – och lögnaktig – tagning på begreppet ”stam”. En grupp människor av olika raser från olika delar av världen som slagit sig samman av andra skäl än blodsband, som ett slags hippiekollektiv mitt i en påhittad nordeuropeisk förhistoria.

Den afrikanska dvärgdrottningen

Nu har vi även fått se nya bilder från serien. Och även om den första bilden som publicerades för flera månader sedan såg lovande ut, med en figur klädd i vitt (kanske Galadriel) med det dödliga landet Valinor i bakgrunden under tidernas begynnelse med de två välsignade träden i bakgrunden som föregick solen och månen, så är detta förstås total katastrof.

Förutom att bilderna visar en svart alv, spelad av Ismael Cruz Córdova, som dessutom tycks ha en ”hemlig romans” med en vit kvinna, så presenteras också en afrikansk ”dvärgdrottning” som spelas av Sophia Nomvete.

Man kan inledningsvis notera att det överhuvudtaget inte nämns ett ord om dvärgdrottningar i Tolkiens källmaterial. Faktum är att dvärgkvinnor uttryckligen nämns som så ovanliga i Tolkiens texter att att vissa tror att dvärgarna föds direkt ur berget. Bortsett från detta så är det förstås helt befängt med en svart dvärgkvinna, än mindre en drottning, i vad som återigen ska föreställa en påhittad nordeuropeisk förhistoria.

Kulturmarxistiska propagandasajter har också rapporterat att Tolkien-fans är upprörda över karaktären för att hon ”saknar skägg” i sann orwelliansk anda.

Detta är dock bara ett axplock av de antitolkienska snedsteg vi kommer att få se. Amazon har bland annat publicerat en bild på Galadriel, som här spelas av Morfydd Clark, iförd full krigsmundering och benämnd som ”befälhavare över Nordens styrkor”.

Eftersom Tolkien var väldigt tydlig med Galadriels utseende spelas hon av en blond, vit kvinna. Här kunde man kanske inte välja någon annan väg. Men ingenstans i källmaterialet nämns något om att Galadriel, som förvisso var en stark politisk ledare, skulle ha varit befälhavare över soldater eller ha deltagit i några regelrätta krig. Detta är förstås enbart ren och skär feminism.

Eskapism eller en reflektion av "hur världen ser ut"?

I ett försök att besvara den massiva kritik som riktats mot produktionen efter multikulti-avslöjandet säger Lindsey Weber, som är en av seriens producenter:

— Det kändes bara naturligt för oss att en adaption av Tolkiens verk skulle reflektera hur världen verkligen ser ut.

Man fortsätter även att attackera besvikna fans genom att kalla dem för ”rasister” och ”troll”.

Youtuber går igenom problemen med Amazons serie och hur fans har attackerats av produktionen och mainstreammedia.

Bara detta resonemang i sig är extremt fientligt mot allt vad Tolkien stod för i sitt författarskap. Redan när The Lord of the Rings-böckerna publicerades på 50-talet fick Tolkien kritik för bristen av ”realism” i böckerna av dåtidens kulturelit.

Man menade att berättelserna helt saknade relevans för dagens problem, som fattigdom och kapitalism och annat elände. Att böckerna var ren och skär eskapism.

Men Tolkien försvarade eskapismen, för den som lever i en förfallen värld, är eskapismen ett verktyg att stå ut.

— Fantasy är eskapistiskt, och det är också poängen. Ifall en soldat tillfångatas av fienden, anser vi det inte vara hans plikt att försöka fly [”escape” .reds. anm]? Ifall vi värderar vår frihet i tanken och i själen, ifall vi är frihetens förkämpar, så är det vår plikt att fly, och att ta med oss så många vi bara kan!, sa Tolkien.

Hatet mot Tolkien är hat mot européer

Det påstods tidigt att denna serie, som kommer att bli historiens dyraste tv-serie, skapades för att Amazonbossen Jeff Bezos är ett stort Tolkien-fan.

Men att ta Tolkiens livsverk, som han alltså återigen själv beskrev som en alternativ mytologi för nordvästra Europa, och så fullkomligt slakta den kan inte bero på annat än hat mot Tolkien och hans mytologi.

Det är också ett hat mot allt europeiskt. De vill att generationerna som växer upp inte ska läsa Tolkien, de vill att de ska se Amazon-serien med förhoppningen att de ska tro att det i alla sammanhang och alla tider är helt normalt med svarta och bruna överallt i samhället. Drottningar såväl som krigare, och att rasblandning är den finaste formen av kärlek.

Till skillnad från vad Tolkien avsåg med sina verk, att det skulle ta oss bortom den moderna världens alla vedervärdigheter och måla upp en möjlig värld med andra ideal, så ska vi nu även genom hans verk påminnas om att vi minsann ska tryckas undan från våra egna länder.

Och det är just detta som är så oerhört vedervärdigt med vår fiende: Den kan inte bara låta vår kultur vara ifred. De har ett patologiskt behov av att använda sig av den och förvrida den till propaganda mot oss. Lika storslagen och episk som Amazons serie kommer att vara, lika stor skymf kommer det att bli, inte bara mot Tolkien och hans arv, utan mot oss européer som folk.

I helgen kommer jag att titta på Peter Jacksons storslagna triologi The Lord of the Rings, som trots de brister som en inbiten Tolkien-nörd som undertecknad kan se, är och förblir den kanske sista storslagna filmproduktionen som inte skapats som en direkt attack mot vårt arv.

Skäms på er Amazon, som spottar på Tolkien, på hans eftermäle och hans arv, ni som hade resurserna att göra något verkligen storslaget och vackert.

Det är såna som människorna bakom denna tv-serie som gör att jag vill ägna resten av mitt liv för att ställa saker och ting till rätta och att de som lägger sina pengar och sin energi på folkmordspropaganda kan ställas till svars.