ANTIKVARISKT • Artikel från S-A Mannen nr 1, 1938. Författad av pseudonymen ”Rebellen”.

En ny propagandaform har under hösten framförts av Stockholms SA. I egen lastbil, ibland i andras, har större eller mindre SA-styrkor transporterats till avlägsna städer för att hjälpa till med takt och sång. Den har visat sig vara synnerligen nyttig både för stockholmarna och de besökta.

Det tog sin början i slutet av augusti, då en viss funktionär under förespeglingar om en härlig semesterresa avlockade sina kamrater löften om att följa med till Halmstad, där en kampdag skulle hållas av Västra landsdelen. När sedan den ekonomiska sidan av saken kom på tal var det för sent att neka. Man hade ju lovat!

Alltnog! En lördagseftermiddag startade ”bruna piketen” med en kämpaglad tropp SA-män. Resan gick utan missöden ända till ca 50 mil från Halmstad, där bilen stannade. Motorkårens chaufförer stego ur och mumlade något om trasiga fläktremmar eller dylikt. Men handen på hjärtat kamrater, var det inte ett sista försök att få njuta av storstadens välsignelser på lördagsnatten? Trots allt avhjälptes skadan och resan fortsattes. Efter tio timmars färd nalkades vi målet. Dessa tio timmar tillbragtes i ett tillstånd av alltmera avdomnade livsandar, men när Gustavsson rapporterade att Halmstad nalkades, blev det genast geist på flaket. Gustavsson hade nämligen medelst kartor och räknesticka hela tiden hållit reda på vår position. (Han är sådan).

I arla morgonstunden upptäckte vi vägvisaren till fältlägret. Vi gissade att Göteborgs SA var där, ty pilarna sutto parvis riktade mot varandra. Trots detta hittade vi fram. Förmiddagen ägnades åt propaganda, eftermiddagen åt uppmarscher och möten i Falkenberg och Halmstad. Omedelbart efter Falkenbergsuppmarschen lär en göteborgare ha klagat över att vi inte stämde in i ”Du blonda folk”. Är det verkligen möjligt?

Att allt gick lugnt och bra i Halmstad, det kan man nog skylla på stockholmarnas något vilda utseende. Inte ens Stockholms SA kan vaka och arbeta i nära 40 timmar utan att det lämnar spår i ansiktet. Allt detta gav oss ett falskt uttryck av råhet. Från hemfärden ha vi intet minne; en något invecklad ställning och en vilt slående presenning ha bidragit till detta. Färden måtte dock gått bra.

En månad senare kom turen till Örebro. Lastbilen hade nu humaniserats med en uppspänd presenning. Dessutom medförde vi ännu en lastbil, privatbilar, musikkår m. m. Det enda vi glömt var visst Gustavsson. Nu hade vi redan fått rutin och allt gick fint.

Veckan därpå korsade vi åter Sverige och infunno oss till göteborgarnas stora överraskning till deras kampdag. Göteborgs SA blev glatt överraskat, att kommunikationernas utveckling möjliggjorde så snabb förbindelse med Stockholm. Göteborgs SA hade gjort en praktisk uppfinning, ”uppmarschuniformen”, som består av ulster, långbyxor, slokhatt, (ev. lösskägg och blå glasögon). Om möjligt avtages dock detta före uppmarsch, helst i Stockholms SA:s lastbil. Efter uppmarsch och möten skedde hemfärden. SA-man Sandström, som under ditresan suttit obekvämt, satt nu så mycket skönare, åtminstone till Borås. Där måste hon nämligen stiga ur. Naturligtvis hade Sandström övertalat en kvinna att be att få åka med.

Höstens sista resa gick till Mjölby. Före avresan påpekade en demokrat, att vi voro morgonpigga. Han gillade nog inte att man sätter upp presenning på en lastbil före kl 7! Allt ordnade sig dock och Mjölby intogs. Mjölbymedborgarna skola hava ett erkännande för att de hjältemodigt trotsade den arktiska kylan och stannade mötet ut. Humöret under hemfärden var prima.

Denna nya propagandaform har visat sig vara effektiv och kommer att användas i fortsättningen också. Enligt SA 1 skall så småningom reseavgifterna tagas bort. Tro det den som vill. En som redan börjat spara för kommande resor är skribenten!

Redaktionell anmärkning: Bild och artikel publiceras i historiskt allmänbildande syfte för att skildra händelser i Sverige år 1938. Inga folkgrupper nämns i artikeln och syftet med publiceringen är uppenbarligen inte att hetsa mot några sådana. Händelserna som skildras utspelar sig i Sverige innan andra världskriget börjat och innan några folkmord påstås ha begåtts i Polen, varför dessa saker ej ska förknippas med det som artikeln handlar om.