JUDISK MAKT. Den judiske riskkapitalisten Gabriel Urwitz har förlorat en tvist mot staten och ska nu betala statens rättegångskostnader på 75 000 kronor. Urwitz har bland annat gjort sig känd som finansiär av den vänsterextrema underrättelsetjänsten Expo.
Gabriel Urwitz. Foto: Twitter.
Den judiske riskkapitalisten Gabriel Urwitz, som kallats ”Sveriges George Soros” och som finansierat den ökända underrättelsetjänsten Expo, har förlorat en tvist mot staten, skriver Fria Tider. Urwitz stämde staten för att ha kränkt hans ”mänskliga rättigheter” men får nu enligt Stockholms tingsrätt betala statens rättegångskostnader på 75 000 kronor.
Finansierade underrättelsetjänsten Expo och pan-europeiska Paideia
Urwitz har via sitt riskkapitalbolag Segulah – som är hebreiska och betyder ”utvald” – sponsrat svenskfientliga Expo och andra vänsterextrema grupperingar. Bolaget, som grundades 1994, har även finansierat det judiska institutet Paideia som är en del av den pan-europeiska rörelsen och arbetar för att Europas gränser ska öppnas för okontrollerad invandring från tredje världen.
Urwitz som förklarat att det var naturligt för Segulah att stötta Expo eftersom ”alla seriösa företag måste stödja arbetet mot rasism och intolerans” meddelade dock 2019 att han slutar som vd för Segulah.
Expo använder sig som Nordfront tidigare uppmärksammat bland annat av uppgifter som man kommit över genom illegala dataintrång och har sedan flera decennier ett nära samarbete med Säpo och polisen, som ofta ringer till Expo för att få information.
Andra namn bakom Segulah är den judiska riskkapitalisten Robert Weil och Mikael Kamras, som suttit i styrelsen för Teskedsorden – en liberal stiftelse som vill förbjuda Nordiska motståndsrörelsen – och är tidigare ordförande för Judiska museet och Stiftelsen Judisk krönika.
Urwitz som idag är 71 år, har en lång karriär bakom sig där han genom sin framgångsrika verksamhet som finansiär av svenska storföretag kunnat få pengar till sitt politiska engagemang.
En av utlösarna till finanskrisen 1990
1986 övertogs via investmentbolaget Proventus – som drevs av Urwitz och Weil – ägarskapet i Götabanken, som grundades 1848. Man köpte även upp Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken och slog 1990 samman de tre bankerna till en, Gota Bank. Urwitz, som både var vd och styrelseordförande, bedrev en extremt aggressiv utlåningspolitik som medförde mycket höga resultat och höga vinster tills lånen började förfalla. Trion bakom Proventus sålde innan dess banken till Svenska Personalpensionskassan (SPP) för fyra miljarder kronor.
Då Gotabanken gick i konkurs kort efter försäljningen så förlorade SPP hela sin investering. Vid sidan av den judiske finansmannen George Soros spekulationer mot kronan räknas ”Gota-äventyret” som en av utlösarna till den stora finanskrisen 1990.
Det blev skattebetalarna som genom svenska staten tog över de flesta av bankens fordringsägares förluster. Vid flera andra större företagsaffärer med Segulah- och Proventus-gruppen har resultatet blivit detsamma.
Hävdade att han utsatts för antisemitism
När Urwitz kritiserades i samband med krisen under 1990-talet ansåg han emellertid att han inte begått något fel, utan hävdade att kritiken var ett uttryck för ”antisemitism”. I ett inlägg på DN Debatt den 21 februari 1994 menade han att han var ett offer för judehat:
Jag är jude. Pengar, judar, svåra tider tycks bädda för speciella känslor.
Den tolkningen höll dock regeringen inte med om:
— Anspelar han på sin judiska bakgrund är han snett ute. Då är det synd om honom, sade den dåvarande skatteministern Bo Lundgren (M).
Proventus köpte 2006 in sig i TV4. Efter en komplicerad serie av affärer, på grund av att man ville undgå eventuella politiska ingripanden mot uppköpet som ytterligare skulle centrera maktkoncentrationen inom svensk media, så kom Bonnierkoncernen till sist bli huvudägare när man 2007 köpte TV4 av Proventus.
Nederlag i rätten
Den judiske bankiren har tidigare förlorat en skattetvist mot staten. 2012 åkte han på en skattesmäll på 45 miljoner kronor där 12 miljoner kronor var ett straff för felaktiga uppgifter. Samtidigt upptaxerades fyra andra medarbetare på Segulah med över 100 miljoner kronor.
Urwitz menade att han utsatts för en orättvis rättegång och att han borde få skadestånd, då statens ombud enligt honom lämnat in sitt överklagande för sent men ändå fått sin sak prövad. Domstolen gick dock på statens linje och ogillade hans yrkande, bland annat då man inte kan få skadestånd från staten så fort man upplever sig ha utsatts för en orättvis rättegång.
Hoppa till huvudinnehåll
