I takt med att den vita minoriteten på jorden vaknar upp från sina drömmar till en verklighet de för 20-30 år sedan inte kunde föreställa sig, tvingas nu media, politiker och politiskt korrekta proffstyckare så smått att försvara sig offentligt. Resultaten är ibland intressanta.

Det faktum att det ”nationella tänkandet” i olika schatteringar får mer och mer genomslag, samt att det fria ordet genom Internet gör att mediemonopolet långsamt bryts upp då fler och fler åtminstone även inhämtar information från andra källor än de etablerade (och därmed kan jämföra och se hur den systemtrogna median tillrättalägger sanningen) har tvingat in både politiker och medieföreträdare i hörn där de desperat försöker försvara sig från en berättigad medborgerlig vrede.

Vi kunde exempelvis se hur Expressens Thomas Mattsson under två och en halv timme grillades av frågeställare under en chatt om kriminaljournalistik och invandrare, en chatt Expressen själva initierade. Mattsson använde hela sin journalistiska kapacitet för att vrida och vänta på orden i försvar för journalisters ovilja att exempelvis skriva ut fullständiga signalementen om den misstänkte är mörkhyad eller talar med bruten svenska; när han inte skyllde på tidigare redaktörer vill säga. Men slutresultatet var en bekräftelse för oss som år ut och år in anklagat media för att mörklägga sanningen och tillrättalägga verkligheten.

Även Nerikes Allehanda (NA) tog fasta på denna delikata frågeställning i en artikel den 21 april i år. Även här presenterar man argument för den rådande normen att skydda främlingarna genom att inte peka ut dem i negativa sammanhang. Som vanligt hänvisar man till de pressetiska reglerna där man kan läsa följande: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Det är ju ingen som betvivlar att det står så i dessa regler, ingen som ifrågasätter detta – problemet är att dessa pressetiska regler är ungefär lika gummiaktiga som lagen om hets mot folkgrupp. Media följer godtyckligt dessa regler eftersom både etnicitet, nationalitet och politisk tillhörighet är förbannat viktiga när det kommer till individer som på något sätt kan kopplas till nationell aktivistisk verksamhet, men helt obetydliga om det rör sig om gruppvåldtäkter eller åldringsrån.

Och detta vet medias representanter mycket väl om själva vilket avslöjas av den antirasistiska lögnerskan, Expoiten Kajsa Lindhof. Hon säger till NA:
– Om man skriver ut brottslingarnas etnicitet så går man med på deras [sätt in valfri politiskt inkorrekt benämning här] världsbild, och den stämmer inte.

Hur tänkte du nu Kajsa? Vår världsbild stämmer inte, men om man skriver ut etniciteten på brottslingarna går man med på den? Alltså, om man skriver ut etniciteten sanningsenligt så går man med på vår världsbild? För att inte ge oss rätt måste man alltså mörka etniciteten på gärningsmännen? Du vill inte att vår världsbild skall stämma och därför ljuger du?

Hur du än vänder på dig Kajsa, så har du ändan bak – och vi har rätt!

  • Publicerad:
    2010-05-08 00:00